Kategoriarkiv: Bloggen själv

Stolpeskott

”Är Sven Stolpe ett värdigt föremål för en biografi? Det är möjligen en dum fråga.” Det finns inga dumma frågor skulle jag vilja svara. Men dumma svar: ”Den som tänkt igenom sin hållning är alltid värd viss respekt var hen än hamnar. Men hos Stolpe finner jag en brist på genomtänkt livshållning. Därför blir hans främsta talang förmågan att formulera underhållande invektiv.” Först och främst!: Varje människa är ett värdigt föremål för en biografi! Däremot så klarar inte alla människor av att skriva en bra och läsvärd biografi. Sven Stolpe visste att röra om och blanda ut i den svenska debattgrytan. En sorts starkt kryddat iDealmjöl som aldrig klumpade sig. Ibland kanske lite fel. Som stark fransk senap ibland kan vara lite fel. Med en nypa Nordin blir det nog bra. Om inte häftigt bra så i alla fall vederhäftigt bra. Rent Stolpeiskt säger jag upp bekantskapen med denna missaktande blogg. Någon Sven Duva är inte jag, ”fast hjärtat mitt är gott”

När jag var liten skulle man till att bygga en katolsk kyrka på tomten tvärs över gatan till Borgarskolan. Erik Dahlbergsgatan dessutom. Se, det tyckte inte populasen om. Nåväl, Katolska kyrkan byggdes men som den står där fortfarande torde mitt omdöme om katolska tänkare till vissa delar grundlagts där. Jag är alltså generellt emot katolska tankar därför att min mamma och de flesta övriga på Malmö Väster var det då. Det är en gammal reformert borgerlig vana. Hur dom tycker i dag vet jag inte. Däremot så har jag ett alldeles eget katolskt minne att rekapitulera. Vid den tiden jag var ordförande i Juvelkoncernens Bagarbranschs Ledarförsamling vandrade jag emellanåt lite ogenomtänkt bland gatorna i Gamla Stan i Stockholm. Jag var på väg från Järnvägsstationen dit jag kommit på morgonen med nattåget till något konferensrum runt Slussen där de konsumentkooperativa bestämmarlokalerna låg. Jag hade inte bråttom för jag var ute i god tid. Hur det nu gick till så hittade jag alltid fram och kom i tid. Det var på den tiden som tågen vanligen kom och gick i tid och ytterst sällan i otid. Övriga delegater som också var från olika delar av landet ( jag menar att Malmö är en olik del av Sverige) flög och var därför mer eller mindre försenade beroende på kraftig sid- eller motvind. Nåja. Vinden stillade sig i Gamla Stans gränder. Som jag alltså hade gott om tid gick jag och funderade på Johannes på Korsets funderingar om striden på Karmel eller något annat katolikiskt som jag tyckte var relevant för Joseph Conrad och Mörkrets hjärta eller om det nu var så relevant. Ja faktiskt. Det är inte så många som vet numera, trots att Heart of Darkness är en av det engelska språkets mest lästa böcker, att titeln parafraserar en katolsk fras och begrepp; nämligen Heart of Jesus och pekar ut bokens lätt ironiska riktning men också allvarliga religionskritik. Det må vara Conrads eget fel men djupsinniga litteraturkritiker som våra egna Conradspecialister Gunnar Fredriksson, Olof Lagercrantz och inte minst Sven Lindqvist bortser helt från religionskritiken. Jesu Hjärta kyrka hette katolska kyrkan i Malmö när den invigdes 1872 men som det var kontroversiellt, av mig okänt hur eller varför, så bytte kyrkan namn till Vår frälsares kyrka och den katolska menigheten i Malmö heter numera också Vår frälsares församling men det ska alltså vara Jesu Hjärta församling. Egentligen. Nåja. Som jag alltså är där, makligt gåendes i en gränd i gamla stan, kommer uppe i backen ner mot mig  Birgitta Trotzig, Sveriges då i mitt tycke enda Nobelpriskandidat men också katolik. Precis den bästa för mig att besvara just den frågan. Vad vet jag. Vi passerade varandra på varsin sida av gatan och eftersom jag har full förståelse för att folk vill ha sina morgonstunder fredade, på det levde en gång morgontidningarna gott, lät jag saken bero. Jag fick aldrig veta. I alla fall fick jag ett katolskt minne. Det vet jag nu. Vad Joseph Conrad anbelangar så förstår jag numera vidden av religionskritiken, men det är en annan historia.


Blogglivet

Den som läser mina bloggar märker att de spretar både hit och dit. Det är kul att blogga Jag har aldrig lagt ner någon annan kraft än att försöka skriva bra för att få dem lästa.Det kan man tycka vad man vill om. WordPress har jag tyckt vara en bra kanal som till att börja med var gratis och sedan kom reklamen. För att slippa så har jag friköpt från reklam så nu är det alltså inte gratis längre. Till det kommer nu dagens lilla ideologiska blänkare:

Tips: Buy a premium theme for your blog and stand out from the crowd!

Mindre kul alltså.

Köp en gul kostym och skilj dig från mängden!

 


Vägskäl

Ibland har man skäl att välja sin väg. Bernur påminner mig i ett inlägg om Duras om ett sådant vägval. Jag gick en tidig morgon genom Gamla stan i Stockholm, i en trång liten gata med backe. Det var någonstans i tiden för sekelskiftet och scenografin från medeltiden.Uppe i backen kommer Birgitta Trotzig gående nedför gatan och jag har en fråga till henne. Jag ska på Ordförandekonferens och är ovant propert klädd. I veckan har jag läst ”Själens dunkla natt” och brottas helt lätt med en frågeställning därifrån. Det är också ovant. Jag brukade ha klart för mig. Birgittas integritet känns viktigare än min fråga så vi passerar varandra i tysthet, troligen med en Malmöitisk huvudknyckning till gemensam hälsning. Den lätta frågeställningen är viktig men genom att inte ta upp den fortfar den att vara lätt för mig; att förvaras i ryggsäckens stora glömskefack. Jag kände och känner fortfarande ingen annan som kan komma med ett tillsvarande resonemang än det som aldrig blev. Situationen var sådan som man egentligen bara kan drömma sig till och kanske ville jag inte skapa verklighet. Ingenting är, Allt bliver; säger Zen, men i den uppförsbacken blev allt inget till. Hur som helst har jag glömt frågan men kommer ihåg komplikationen.

Ps: För övrigt så finns romanen Bernur skriver om på svenska; ”Förgöra, säger hon”; i översättning av Marie Silkeberg; Interculture; 1987. Den är, som Bernur skriver, mycket bra.


Prokrastinesens ampra evening over there

Var så goda: Morgoncitatet: Själv ska jag dricka färre koppar kaffe i fortsättningen, men inte ikväll.
Ny kanna står och puttrar nu. DET TORDE GÄLLA OCKSÅ FÖR MIG!


Vadå, jag dyster?

Alfred_E._Neumann me worryVänligen klicka på denna artikel hög igenkänningsfaktor. Så var det! Sedan gick jag till sjöss som motorelev, kom hem som motorman och vann div 2 Södra i Basketboll, mönstrade på som jungman och kom hem som lättmatros och gjorde så lumpen i Flottan som eldare, mönstrade ut som motorman och embarkerade Pearl Sea vid kajen längs Hudson River ovetandes att jag senare skulle läsa boken som skrivits 24 år tidigare, för övrigt året efter som  jagaren jag eldade på sattes i sjön.rcHerkulesKolla frisyrerna!


Skriva i världen

I går hade jag semester. Idag ska jag arbeta. På semestern gick jag bara ut med hundarna, lagade mat och läste en bok. Jag så att säga kopplade av. Kopplade av från världen. Hundrundorna jag gick var de vardagliga, maten restigt bufféaktig och boken aktuellt inaktuell. EGENMÄKTIGT FÖRFÖRANDE – en roman om kärlek, som fick det skönlitterära Augustpriset. Den läste jag. En rätt så inkrökt läsning. Kammarspel för en röst med lite namedrops som Camus och Sartre. Hovsamt i hyllningens tid för Camus. Sådana populistiska tilltag är alltid lite prövande att läsa men varmt rekommenderade av bl.a. Garcia Marques. Men en röst kan tillåta sig det. Det är det som är fördelen med att skriva romaner. Man ger en karaktär en röst som gäller bara för den karaktären. Strukturell analys är inte den här karaktärens styrka och någonstans så är det här det brister. Ester skapar med sina ord en fantasibild av Hugo Rask och förälskar sig så i denna. För Hugo är Ester ett byte att lägga till idolbilden av sig själv men utbytet, symbiosagenten för Ester är omöjligt att klura ut. Hon har de facto inget här att hämta eller få. Han är symbol för något hon aldrig nämner eller gestaltar. Utom möjligen då förstås ordens omöjliga förhållande i det sanna och det verkliga. Kärleken är irrationell. Varat varar. Nåja. Envar sin egen läsare. Texten kan också läsas som en allegori över Esters omöjligt möjliga förhållande till Folkpartiet. Då blir Eva-Stina, vars namn ju betyder ”ge kristet liv”, en lösning. Ester betyder stjärna och Hugo förstånd. Det Raska förståndet är som vi numera vet ytligt och stjärnan, alltid mera hög än djup, tillhör rymden.


Tankeställare

Emellanåt får man sig en tankeställare. Jag hyr ett utrymme avsett som Hobbyrum i en Bostadsrättsförening. 150 kr i månaden. Det är inte mycket. Jenny hälsade på i går och inventerade och berättade samtidigt att Föreningen tänkte höja till 400 kr. Det är mycket. Okej, säkert ”marknadsmässigt”, då efterfrågan från välavlönade nyinflyttade finns, gentrifiering pågår, men borde det inte ändå finnas en kalkyl i botten. Det är ju i alla fall en bostadsrättsförening. Vi pratar en del över tröskeln och jag missar inledningen på en film i teve som jag ändå inte tänkt titta på. ”She´s out of my leauge” Men ändå. Det är en parningshistoria. Flickan från det vackra folket träffar pojke från det mindre vackra folket, d.v.s. underfolket. Lite gentrifiering över detta också. Filmens poäng är att pojkarna lever efter en poängsättningsmall, men att så inte är livet. Människor är inte sina poäng. Därimellan kommer kärleken. Båda tycker t.ex. om hockey. Flickan trivs med det kravlösa hos pojken. Här kan hon experimentera. (läs: renovera och plocka fram de gamla golven). Flickan tar för sig och slutligen efter lite osäkerhetströsklande lär sig pojken, efter att ha smusslat med utbildningen, att flyga. Som det kan gå till. Vad med oss som kunde flyga från början? Som inte behövde läsa Erika Jong men gjorde det ändå. Som kalkylerar fram hyran från början och som sedan låter den gälla. Det får en att tänka. På Gentrifiering och sig själv. Det nya bär på mycket osäkerhet. Kanske är det dags att börja tjäna pengar. Den som till äventyrs trycker fram någon gammal artikel upptäcker att reklamen gjort sitt intåg på wordpress.com  Kanske sedan länge, men jag upptäckte det nyss. Som klotter. (gentrifiering?) Idén stör mig inte, däremot estetiken. Det är helt enkelt inte snyggt. Så nu har jag att acceptera, betala, eller göra mig en egen hemsida. När det gäller Hobbyrummet kan jag för tillfället bara betala. Men jag vill gärna se en kalkyl!

Ps: Ute på Hundrundan slår det mig att kanske var det gentrifiering som den gamla ”nya” vänstern handlade om.  I synnerhet om. Av ett i grunden fredligt konservativt frigjort anarkistiskt revolterande med många handfasta och kärleksfulla inslag blev ett gubbigt och byråkratiskt vänsterrenoverande med gamlagolvframtagande i alla  psykosocialt förtryckande diktatoriska varianter det som kom att bli med Sverigedemokraterna som en folkligt deprimerad slutkläm.


Denna dag – kassaktion

Konstaterar som snart vanligt att denna blogg aldrig blir vad den ens aldrig har varit. Visst är det märkligt att Åsa Linderborg, som är kulturchef på Aftonbladet och som hon gärna framhåller i klassdebatter [”kassdebatter”]  i TV tjänar bra på det, recenserar romaner i Expressen som inte sällan skriver om hur förfärlig Åsa Linderborg är [”tänker”]. Dessutom är Åsa Linderborg författare och drar sig inte för att såga en kollega. Det är som om orden borde och bör har lämnat landet. Författaren till romanen har förtjänstfullt skrivit en annan bok som var mycket bättre och det kan Åsa Linderborg inte låta bli att nämna. Så blir en bokrecension också till en delvisa recension av ett författarskap. I recensionen kan Åsa Linderborg inte underlåta att tvåla till en annan författarkollega; Björn Ranelid, i samma andetag som hon skåpar ut vidhäftande kristligheter och genrebestämmer texten till romantiken. Man förvånas över att inte den välbetalda Åsa också slänger in en bedömning av de båda kollegernas förhållande till fotboll. Hon vet säkert en massa om det också. Med detta vill jag också ha sagt att inte heller recensioner alltid blir till vad de har varit och att i detta sammanhang ingen faller plattare till marken än här Åsa Linderborg. Skulle vara författaren [i fortsättningen F.] själv då förståss, då hen en gång omskrev en bok, och fick pengar för det, som ännu inte publicerats. Behöver jag nämna att också F. hade sågen i högsta hugg. Med denna association vill jag framskymta att Åsa kanske inte heller så noga har läst boken hon recenserar. Man gör det med sina associationer. I finlitterära kretsar kallas det undertext. Jag anser att för att framstå som litteraturrecensent så måste man förstå texten man recenserar och ingen läskunnig, tycker jag, kan ta ifrån F. att hen förstår det liv hen skriver om. Men det gör alltså inte Åsa.

KRISTIAN LUNDBERG | En hemstad. Berättelsen om att färdas genom klassmörkret | Wahlström & Widstrand, 229 s.


Gårdagens Framtid är NU

Ja, Ursäkta då för förra inlägget. Inte ska man komma dragandes med gamla stofiler och skriva folk på näsan vad de ska tycka!? Men det är lite av passa på. Snart kostar Youtube.com och kom ihåg att ni först läste det här. I alla fall så var förra inlägget liksom en uppenbarelse för mig. Jag har inte läst det på säkert fyrtio år. Krapotkin är den västerländske tänkare som ligger närmst det europeiskt utvecklade praxis. Det går bara att komma med dumma invändningar mot honom. Han förenar det encyklopediska upplysningsidealet med den franska revolutionens humanism samtidigt som han är en klartänkt samtidsanalytiker och konkret politiker som till skillnad från många världsfrånvända idealister tar ställning såväl i dagspolitiken som riktningsutsträckningen av bergskedjor. Dock, ligger ett nostalgiskt skimmer över mina tankar om honom då jag först upptäckte den gamle adelsmannen i den särpräglade tid och geografi som var Kalifornien och San Francisco 1966-67. Radikal och annorlunda och i grunden djupt konservativ, precis Jesus då såväl som hippiesina nu. Yippies försökte ändra på det men det blev snarare Yuppiesina som kom att påverka världen. Med i grunden samma idéer; reifikatoriskt förklädda. Det ska en gammal situationist [;) situationister är per definition gamla] till för att förstå det.[!].


En mer eller mindre ordnad blogg.

Förra veckan inträffade vintersolståndet, 5.30 på morgonen för att vara exakt. Det är årets kortaste dag samt längsta natt. Förmodligen också den smartaste. Tillstånd förhåller sig oftast till varandra. Så är det inom sport med försvar och anfall, i vårt dagliga liv med fasta och rörliga värden och t.ex inom politiken med höger och vänster. Ganska självklart egentligen men det leder till många missförstånd om man nu skulle råka hålla på det ena eller det andra och någon annan inte det. Då uppstår det debatt och i den slänger sig också personligheten som ytterligare en variabel bland många fler. Särskilt på TV där debatten försiggår inför levande publik. En sådan debatt kan vinnas med snygga kläder och övertygande uppträdande och sålunda tillfogas ytterligare en variabel som just här har större betydelse än på andra arenor, till exempel hemma i köket. Där kan man knyta näven i byxfickan vilket väl får tolkas som aggressiv passivitet och det är läge att prata om den tysta majoriteten.  Som i en blogg ibland, kan tänka.

Allt kan dock inte missförstås. Det är väl ganska självklart att journalister inte ska sitta i fängelse, lika självklart som att bistånd till en diktatur och övergreppsstat är just det. Lika tydligt som att Etiopien går oljebolagens ärenden i exploateringen av det egna landet och får bistånd från Sverige av just det skälet. Det är liksom den kapitalistiska logiken, kalla det kapitalets diktatur, som styr Sverige nu, också med brandgul slips. 2+2=4; inte 5. Nuläget kan inte tolkas annorlunda. Vill man vara riktigt infernaliskt så kan man prata om diktaturernas förbrödning, och det vill man ju. Tänka att det ska vara så svårt. Att Abebe Bikila sprang barfota och vann det olympiska maratonloppet i Rom starkt influerad av svensk fysisk fostran var en god sak men är historia nu.

 


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.