Kategoriarkiv: Dagligt

Semifinal ll

Kroatien – England 2 – 1, efter förlängning. Ja, vad säger man. England sprang orutinerat bort sina krafter i första halvlek och höll i och för sig Kroatien, som var det bättre laget, ifrån sig hela matchen. Till skillnad från engelsmännen så vilade kroaterna ofta i anfallet. Englands mål kommer från en onödigt tagen frispark mitt i planen fast en bit ut. Idealisk sträcka för det välplacerade skottet. Den skymmande muren var alltför kort. Kroatiens mål på inlägg och framspelning i boxen. ”Farligt spel” dömdes det förr när huvud och fot var farligt nära varandra. Lågt huvud eller hög fot. Nu blev det mål så jag antar att domaren avvaktade farligt spel på den presumtive nickaren. Orutin. Den engelske presumtive nickmannen råds aldrig vänta på bollen. Ett ärligt misstag, som man tydligen säger i Sverigedemokraterna i Borlänge.  På vinnarbollen blev målvakten för perplex för att rusa ut. Orutin. Mera basket. För att citera mig själv ”Ett vanligt inkastspel från kortlinjen i basketboll.” så ställde England upp på hörnor, på linje rakt fram, precis som man kan göra i basket. När bollen ska komma så går försten till höger, andre till vänster, tredje rakt fram och siste man säkrar bakåt. Skillnaden mot basketboll är att hörnan måste läggas innan spelarna springer medan basketinkastaren kan välja att kasta till den som är fri. Siste mannen är som regel alltid fri. För att orka hela matchen så tränar ett basketlag alltid två timmar eller mer. Något att tänka på för de engelska spelarna. Även psyket behöver den uthålligheten. För att prata mer regler så är det konstigt att i fotboll så är det den påsprungne som felar. I basketboll så äger man platsen om man är först och i balans och domaren blåser ”charge” på påspringaren. Osökt tänker man på uttrycket ”att söka frispark” och onekligen har vi sett många sökta frisparkar i dessa fotbollssökande dagar. Man får alltså inte ”stänga” i fotboll medan det är en dygd att ”sätta screen” i basket. Att ”ta en charge” är närmast bragdartat.

Nu tar bloggaren här semester och återkommer nästa månad, eller så.

Vi hörs.


Semifinal l

I skrivande stund vet jag att Frankrike vann med 1 mål mot noll. Det är lätt att tycka då. Målet tillkommet på hörna. Frankrike gör en ”följa John” mot första stolpen och hörnan går lätt fram till en omarkerad andreman,  Samuel Umtiti, som nickskarvar in bollen högt i målet. Ett vanligt inkastspel från kortlinjen i basketboll. Fotbollsexperterna i media säger mangrant att Samuel Umtiti besegrar Marouane Fellaini. Ja, det kan man ju tycka. I verkligheten så var MF aldrig där. För sent räknas inte. Belgien var naturligtvis väldigt bra men spelar fotboll från förr, med allt för många individuella aktioner, spelarna blir ledsna, frustrerade och beklagar sig i dagens Expressen. Frankrike körde också vad coach DeVenzio kallade ”The Fling” flera gånger. Passning från sidan i höjd med straffpunkten som klickas vidare i rak linje till nästa spelare och om det behövs en passning till längs samma linje. I basketboll försvarar alla spelarna och nu när man gör så också i fotboll behövs det planerade spel för att överlista motståndaren och det är inte så konstigt att de liknar basketens. Sveriges framgångsrika försvarsspel består i att man kan kombinera zon- och man-man spel vilket ger en stor fördel när man vinner boll och sedan kontrar med intränade snabba uppspel.


SOVA MED HUNDAR

Som sagt. Valp i huset. En valp äter sover kissar, bajsar, stimmar, sover och med mera i den stilen. Ungefär varannan timme ska han behovsligt ut. Mest sover han. Men inte ensam. Någon ska vara i närheten. Den andra hunden duger men är inte så förtjust i det så då får det bli jag. Det är vad jag gör. Ja, osse promenader förstås. Den äldre kräver det och det är bara för valpen att hänga med. Det blir med andra ord tid över att fundera medan jag går och i början så funderar jag på att jag vanligen inte funderar så mycket. Det tror jag man mår bra av. Fundera vad man borde fundera på.

Hundarnas favoritfilosofi är cynismen. Stort sett är de cyniker alle samman. Den förste som titulera sig cyniker var Diogenes. Han var grek och bodde i en tunna. En ganska så stor tunna faktiskt. Han tyckte en hel del och brydde sig inte så mycket om vad andra tyckte. Glad i hågen gjorde han precis som han behagade och varhelst det behagades. Som en hund, fast han var inte typen som viftade med svansen för någon som inte behagade honom. Hund kan heta Kynos på grekiska så cyniker ska egentligen vara Kyniker. Precis som Kikero fast han inte var grek. Kikero talade med småsten i munnen. Precis som valpen. Han äter allt. Fullkomligt dammsuger marken på kissrundan.

Alltså; Cyniker eller Ciceron. Eller både och. Släpp hundarna loss! Det kan bli vår!

 

 


The H.I.I.T. Workout

H.I.I.T. ,högintensiv intervallträning, är en träningsmetod och betyder kort och intensivt. Om du är typen som alltid springer så fort du kan i trappor så behöver du inte bry dig eller för all del cyklar utan elektricitet. Du kan läsa om den i Dagens Nyheter i dag eller för all del i New York Times för ungefär ett år sedan. Ska det vara så? Ska jag serveras gamla artiklar i Dagens Nyheter som jag redan läst i New York Times? Jag menar, jag betalar för båda men betalar inte gärna för samma tidning två gånger. Varför skriver inte Dagens Nyheter sina egna artiklar? New York Times prenumererar jag faktiskt mest för att läsa gamla artiklar. Ungefär som Gibala i artikeln spelar hockey en gång i veckan. Det är inte för motionen eller nyhetsvärdets skull. Kanske är det sin manlighet han odlar där. Det är ännu inte förbjudet. Idrott har överhuvudtaget inte så mycket med idrott att göra som man kan tro. Själv läser jag ofta gamla böcker och för att sätta in dem i sitt sammanhang och då smakar det bra med recensioner på utgivningsdagen. Som i ”A Working-Class Novel” om Gösta Larssons trilogi eller Gosta som han heter over there. Kanske är det min manlighet jag odlar där. Med det sagt att det kanske inte alltid är motion man håller på med när man motionerar eller bildning när man läser.

”Ge mig en kvart om dagen” sa Arne Tammer en gång och det var inte en halv böj han menade. Han menade att det finns ingen ursäkt för att inte ha en vacker kropp och andra vackra saker. Som skägg. Det är nittonhundratrettiotalstankar även om man inte vet om det.

Jag tror att H.I.I.T. är kroppsterapins K.B.T.


STRUL & Strul

För mycket strul sa aftonbladet om Postnord: ”Mamma skulle kremeras – men Postnord strulade.” Det var en försändelse från Skatteverket som kom bort.

-Jaha och Skatteverket har fullt förtroende för Postnord?

-Jaså inte det.

-Okollegialt nog skickar de med Bring. Det vet alla som inte får post från Skatteverket.

-Nä, nu måste jag läsa en gång till. Nämen nu är allt utom rubriken borta.

-Jamen, jag säger då det. Säkert Tryckfelsnisse som varit framme igen.

-Heter det inte tyckfelsnisse

 


Tankeställare och mat

Hundratals bibliotek i USA har börjat servera mat till behövande barn

En artikel i New York Times, ”Free Lunch at the Library”, rapporterar att hundratals offentligt finansierade bibliotek har börjat servera mat till barn från familjer med dålig ekonomi:

”Hundreds of libraries are now serving federally funded summer meals to children to ensure that they don’t go hungry. The change is part of an effort to stay relevant to patrons, and to pair nutrition and educational activities so low-income children get summertime learning, too.”

Och ytterligare ett citat, om tanken med initiativet:

”Enid Costley, the children’s and youth services consultant for Library of Virginia, summed up the rationale for starting to serve free food: ‘For kids to be well-read, they need to be well-fed.’”

Ola Wihlke”

Ovanstående matnyttiga läsning snodde jag från https://bearbooks.se/


Javisst, ja.

Nobelpris: Lätt den här gången: Joyce Carol Oates eller Michel Houellebecq. Förresten så skickade jag efter ”Underkastelse” av Houellebecq i dag för att inte bli av med en födelsedagsrabatt. Förbeställde också Leonard Cohens nya skiva. Cohen är ett musikgeni, akribist och en människa med sträng känsla för platsens ande. ”I’m ready, my lord” sjunger han, hineni (här är jag). Kanske är det dags för en tidens ande. Kanske är det det som Nobelpriset handlar om. En avsutten världsande där värde går före värld. Nåja, världsandar finns det ju både här som där som medborgare Cornelis sjöng. Bob Dylan är dock en sträng vassare. Läs för övrigt i The NewYorker om the servants bådda.

Åsa Linderborg som jag alls inte har någon anledning att polemisera mot lyckas helt förbigå problemet, den söndervittrande svenska staten, när hon vill att vi ska prata med sverigedemokrater. Själv pratar jag med sverigedemokrater varje dag när jag går ut med hunden. Fast man vet inte. Enligt Etablissemanget, antirasisterna och Åsa Linderborg så är det skillnad på sverigedemokrater som är partiaktiva och sverigedemokrater som bara löper med. Så skulle man aldrig betrakta socialdemokrater. Kanske gör sverigedemokraterna det? Åsa Linderborg förstår inte att hon, antirasisterna och Etablissemanget är en del av problemet medan Sverigedemokraterna är ett symptom.

Jag råkade höra lite absurd riksdagsdebatt i går på bilradion som en bekräftelse på ovanstående. Förre ministern-någonting Skurklund kritiserade Statsminister Lövfden för att minska pengarna till omsorgsapparaten vilket vederbörande dementerade med att det var en ideologisk fråga för honom att inte göra så. Han hade bara minskat byråkratin inte reglerat den. Men det gör den så bra själv, det vet alla, och alla vet också att Alliansarna gräddfilsvägen garanterar vård och omsorg till sig själva. Om verkligheten kan man annars läsa varje dag i tidningen, till exempel om att indragen assistans leder till den omsorgsberoendes död. Mord med andra ord. Här är problemet! Lös det! Säg inte att det inte finns. Och kan ni inte lösa det så frågar folk någon annan. Då handlar det om tro och förtroende och kanske om valet mellan pest och kolera. Vill Åsa prata med nazister så är det hennes grej och så pratar vi inte mer om det.

Ps: På Aftonbladets kulturtipparsida kan jag se att Åsa Linderborg helst ser att Les Murray får Nobelpriset den här gången. Jag kan inte se att det förvånar mig. Ingen vinnare den här gången heller. Greider är inne på mina banor. Övertramp? Till Kristian Lundberg som säger att Adonis är lika intetsägande som ett diabeteskex vill jag säga att Lina Wolff, vars ”Bret Easton Elis och de andra hundarna” jag läser nu, säkert hade kunnat skriva en fantastisk novell om ett diabeteskex. Vad hon hade kunnat göra med en titel som ”Vin, kvinnor och diabeteskex” kan jag bara drömma om.

Ps. Nobelpriset till Bob Dylan är väl också bara att drömma om. Texterna. Om jätten.

PPs. Bob Dylan, som bara representerar sig själv, utom möjligen Robert Allen Zimmerman då, kan mycket väl komma att tacka nej till priset. Som Jean-Paul Sartre gjorde. Av samma skäl. Det vore kul. Lika kul som att han fick det.

PPPs. Ett särskilt tack till Jonas Gardell som tycks förstå värdet av värden.