Kategoriarkiv: Deckare

BOMBMANNENS TESTAMENTE

Lena Ebervall och Per E Samuelson: Bombmannens testamente – En roman om Lars Tingström.

Eftersom författarna inte helt kunnat redogöra för sanningen så har de skrivit en saga. Det är denna saga som är sanningen; allt enligt: -Kan det verkligen gå till så här i Sverige? Och svaret är förstås att jadå, precis så här kan det gå till. : 1986 mördades Sveriges statsminister av Christer Pettersson på anstiftan av Lars Tingström. För detta dömdes han av en oenig tingsrätt men friades senare av hovrätten. Det tål att tänka på! Boken är mycket läsvärd.

Romanen handlar inte så mycket om Lars Tingström som om LT:s kriminaliteter och alla dess rätt så vidlyftiga omständigheter: Skatteverk, polis, domstolar och politiker inblandade med lite slängar av slevarna både hit och dit. Det berättas effektivt om människors och myndigheters solkiga leverne för att inte tala om tänkande på ett raljant och emellanåt lite klichéartat vis och man anar Astrid Lindgrens Pomperipossamanifest som stilbildande svensk naivistisk realism och författarteamet har onekligen varit duktiga sakletare. Det är mycket man får reda på och indicierna är många men till exempel varför Olof Palme vandrar hem i Stockholmsnatten alldeles oskyddad snuddar inte ens boken vid och jag antar att det är för samma framkomliga enkelhets skull som också huvudpersonen avstår från utsvävningar.

Det hela börjar med att LT köper en båt men har för lite på kvitto så det strular till sig med skatteverket. Dom vill ha mer skatt än han vill betala och dessutom så har LT rätt. Det har i grunden alla rättshaverister. Efterhand blir struligheterna flera och man kan förundras över att LT ganska så plötsligt tillhör grövsta gardet i fängelsesverige med nya kontaktytor i kretsarna. Berättelsen drar fram som en skröna och de i och för sig verkliga personerna beter sig på olika fantastiska sätt. Man liksom skrockar sig fram och på något sätt är det aktörerna som berättar och tänker så det ligger en försverigedemokratisk ton över hela framställningen. Kan det vara så det har gått till? En alltför dryg socialdemokrati har öppnat för flankanfall på bred front från högerkanten och delar av den missanpassade borgerligheten. Eller var det att bankerna släpptes fria? Nåja, man ska inte tänka för mycket när man läser deckare ens när den propsar på att säga sanningen – eller är det kanske storytruth på svenska?


Hemingway & Faulkner

Lauren Bacall är död och jag blir nyfiken på filmen där hon mötte Humphrey Bogart – Att ha och inte ha. Hemingway skrev romanen och Faulkner manuskriptet. Så var det med den motsättningen. Film Noir kallas genrén och det var en bra film och man tycker sig se kärleken spira mellan huvudrollerna. Humphrey har tre utseenden beroende på frontad eller endera profilen och Laurens stämma är låg med mycket femme fatal. Sjunga kan hon också. Flera klatschiga replikskiften levereras med bästa timing från båda. Filmer som jag tror är mycket bättre än sitt rykte.

Det ska bli deckartema denna höst och jag märker att mitt intresse växer. Det är till och med så att teorierna kring deckandet redan kommer. Det stora svenska deckarintresset som är noterbart kan bero på att deckarna är en problemavledning där det egentliga problemet är att landets invånare blivit snodda på pensionen; en masse. Ett ständigt och okritiskt deckarläsande kan leda till en paranoid verklighet då det med ålderns mindre primärminne inget stoppar sammanblandningen av fantasi och verklighet. Sug på den! 


Klagomuren

Läsaren av denna blog vet att jag tycker om att läsa böcker och en del av dem redovisar jag här. Fler kommer det att bli. Jag har nämligen äntligen förstått varför jag/man läser böcker. Jag tycker om det! Detektivromaner är jag dålig på även om jag själv seglat dekkare en gång. Ja, jag vet. Det stavas däckare men nu är det så att det var en norsk båt. Wallentinian hette hen och var bördig från Bergen. Jag mönstrade på som dekksgut i maj och mönstrade av som lettmatros i december och hade jag bara stått kvar i båten så hade jag fått mönstra matros men lumpen väntade. Lumpen skulle göras om än jag som sjöman inte behövde. Under lumpen läste jag alla deckare och cowboysromaner jag kom över men efter det har det inte blivit så många så i alla fall var fjärde bok jag läser ska nu och framöver bli åt det kriminalromantiska hållet. Jag ska börja med G W Persson. Så är jag inläst när de kommer på teve. Sagde G W Persson har en blog liksom jag och vinjetten till ”krönikor” är klart kul, i alla fall om man tolkar den som jag och som jag skriver i rubriken. Här är han som bäst. Däremot så är lönekrönikan inte särskilt upplyftande. Skillnaden på en horisontell och vertikal organisation är stor (enskilda lönediskussioner förutsätter en vertikal organisation) och ett omgörande inget man klarar på egen hand. Polisfacket ligger helt fel och man tycks helt ha missat att man är en tjänstemannaorganisation. Enklast vore om Poliserna anslöt sig till Ledarna och tillämpade deras förhandlingsmönster och tillika lät Ledarna bygga om och modernisera, för att inte säga anpassa, den fackliga organisationen till den moderna världen. Polisfacket behöver en proffsigare stuk helt enkelt och det skulle göra gott i hela polisorganisationen. Alla riktiga poliser är också ledare.