Kategoriarkiv: Filosofi

Nu och DÅ!

Jag har lovat mig själv bättring. Nog ska väl jag klara av att skriva i en blogg då och då och mer ofta än nu och då. Faktiskt ett bra namn på en blogg.” Ja, det har faktiskt hänt en hel del i seriositeten. Omförflyttningar pågår i min arbetslokal (private playground) och till den förste nästa månad, i alla fall, ska påbörjning av den nya arbetsperioden (playtime) ske med ett rent skrivbord. Eller ska det stå utgå från. Så har jag tänkt. Det ska bli lite Montaigne över mig. Dock så avstod han världen i ett torn medan min arbetslokal ligger på källarplanet. Eller låter det bättre, lite Dostojevskist, med Källarplaneten. Ja, varför inte. I förspelet har jag beställt och betalat på Bokbörsen för KALILAH i översättning av Eric Hermelin som jag tänker umgås med ett tag. Kanske hinner jag få den till den förste. För er som inte känner till KALILAH kan jag berätta att den är nummer ett i min Kanon över världslitteraturen och nu skall jag alltså läsa om den. Den utgavs, då det begav sig, i Lund och på Eget Förlag, till förmån för judarna och om än tjock och i tre delar så bara i en mindre upplaga. Eric Hermelin var ett inkännande Lundasnille som jag tror de flesta  av den gamla generationens människor kan känna igen sig i. Innerst inne en Adelsman, till det yttre tvångsomhändertagen suput och absolut i omvärlden kan räknas till en av den svenska litteraturkretsens främsta. I alla tider.

Igår läste jag tre böcker: FÖRSÖK ATT LÄSA MONTAIGNE på förmiddagen; HAT & BLÄCK på eftermiddagen; CALL GIRLS på kvällen. Det är så jag tänker tillbringa dagarna i min KÄLLARPLANET; som kanske Den Nya Blogen också ska heta.

Arne Melbergs FÖRSÖK ATT LÄSA MONTAIGNE är en alldeles utmärkt liten introduktion till Montaignes ESSAYER. Eller hellre kanske Montaigne. Montaigne skiljer inte på sig själv och det han skriver och han ser sig också som en del av det han läser; idisslaren kulturens perenna gräs och gräsligheter. Melberg liknar Montaignes kunskapsteori vid Sokrates´”Vad vet jag?” , utan att därför på peka religionens samtidsmakt visserligen, men det är ett bra påpekande. Bara så kan man förhålla sig om man heter Montaigne eller Sokrates.

HAT&BLÄCK låter mer som ett firmanamn och det är väl det boken handlar. Ett famlande efter positioner utan att vara fumligt. Lundberg & Enander är seriösa men hamnar (handlar) med benägenhet för offerkoftor emellanåt i litterär historienostalgi. Lundberg om klass och Enander om tendens. Dock även denna med många bra påpekande. Dock (Njae) igen, man gör inte litteratur genom att prata om den.

CALLGIRLS av Arthur Koestler läser jag apropås de avslöjande kringkommentarerna om Tingstenavslöjandet. Jag mindes boken som mer avslöjande, men jag blandar nog ihop den med något annat som Koestler skrivit. Koestler var en av mina favoritförfattare för femtio år sedan medan Callgirls kom lite senare. Det här att kulturens propagandister är så lättköpta och aningslösa när det visar sig att det är amerikanska staten som backar upp sekinerna de får för besväret. Lars Gustafsson tycker att det var väl inget märkvärdigt med det. Det gjorde alla!

Lars Westerberg som jag skrivit tidigare om i bloggen skrev något alldeles märkvärdigt i sin blogg i går:  ”Jag blir illa åtgången av den sekt som erövrat nationstidningen. Om jag förstått det rätt är det samma sekt som utgjorde den danska Blekingegatligan. Och jag offras av den sittande nationsledningen, man är ännu inte redo för slutstriden med sekteristerna.” Det handlar om året då LW lämnade Dackekuriren och det han skriver är inte alldeles sant. M. som vid dåtiden var tidningens redaktör  var en i det närmaste opolitisk människa som älskade att göra tidningar och det var detta intresse som gjorde honom till redaktör. Många var missnöjda med Dackekuriren och allra missnöjdast i allmänhet var kanske ”nationsledningen”. Särskilt missnöjda var man med att en liberal kåsör i det närmaste var tidningens ansikte. M:s största problem med tidningen var att få tag på någorlunda kvalitativt materiel och han ville inte alls mista LW. Tvärtom. Dessutom tyckte han att då kunde väl ”nationsledningen” leverera lite artiklar då. Det var ju en ”aktivistlinje” som gällde. M vägrade att kasta ut LW och politrukmöte sammankallades, dvs redaktionsmöte med den anställda personalen. 3 heltid och två halvtid, inklusive redaktören, där prokuratorn företrädde nationsledningens linje. Det blev en kompromiss: LW erbjöds fortsätta som förut men med en mindre framträdande framtoning och föreslogs aktivera sig mer i nationsarbetet. På den tiden föreslogs alla att aktivera sig mera i nationsarbetet. Det fanns många ambitioner mycket att göra, t.ex så behövde M. alltid hjälp med tidningen. LW valde att inte medverka i Dackekuriren mera. Raden om Blekingegadeligan är så oförskämd, grov och okunnig att man häpnar. Jag tror inte heller att LW egentligen har en aning om vilka som var ”sekteristerna” på Smålands Nation. Om han någon gång besöker  Filosoficirkeln i Lund så kan jag berätta att den startades en gång som öppna Temaseminarier på Smålands Nation och att det första handlade om Kunskaps- och Vetenskapsteori och inte om Blekingegadebandens fascistiska filosofi och att den där slutstriden också innebar att seminarierna stod husvilla, det var nämligen sekteristen från Lunds Kommunistiska Högskoleförening som sa sussumera istället för subsumera som vann, men bara han. Smålands verksamhet låg sedan nere i två år. Men Temaseminarierna kunde alltså fortsätta i Arno Werners förtjänstfulla regi under namnet Filosoficirkeln och med ett antal akademiska år senare en del av den avskedade personalen som föreläsare. Så kan det gå! När det gäller motsättningarna på Smålands Nation i mitten på 1970-talet så har sanningen sannerligen ännu inte fått på sig sandalerna.


Den som ropar får svar…

… är det inte så man säger. Jo jag fick faktiskt svar. Förvånande nog. Tre stycken. Men det var ju jag som fick svar och det var jag som blev förvånad. Varför vet jag egentligen inte.

Artikeln handlar om Kalis Lloyd, en fantastiskt duktig basketspelare med siktet inställt på WNBA, som faktiskt som tolvåring tränade och representerade kvartersklubben Chirseberg Cherries som då också samarbetade med ett av Sveriges bästa damlag – EOS/Malbas. På några rader beskrivs hur Kalis lockades att spela i Malmöklubben Malbas istället för Danska Virum. Men så var det inte alls.

Kalis bodde på Söderkulla och gick också i skolan där och kombinerade sina danska framgångar med att en tid spela med det några år äldre tjejerna i Kirsebergslaget. Det var en bra miljö för henne då Cherriessarna, omskrivna flera gånger i Sydsvenskan och också i 305; Svenska Basketbollförbundets tidning,  vann Skåneserien det året och sju spelare fick representera Skånelaget och då laget tränade i Helenholms Sporthall samtidigt med EOS/Malbas kunde det väl knappast bli bättre. Kan man tycka.

Nåväl;

1) Mästervärvaren själv skriver att han inte på något sätt är inblandad men att han läst artikeln.

2) En EOS/Malbas-spelare skriver att hon också reagerade då hon första gången läste intervjun då hon mycket väl mindes Kalis på plats på Heleneholm och att hon också stannade kvar och pratade efter träningarna ibland, men att hon inte brytt sig mera.

3) Klubbens artikelansvarige? skriver att så framställdes det och alla kan vi vara stolta över Kalis.

Nåja.

Meningen med min kommentar var få ändring på en felaktighet men i stället för att iakkta god nettikett så väljer nummer 3) att blockera bloggen. Genom sitt förfarande markerar den Malbasansvarige att det är något kymigt här!  Så här kommer min kommentar in extenso:

Nä men oj då. Det här var ju inte sant. Kalis spelade i Chirseberg Cherris F86, som för övrigt vann sin Skåneserie, när Anders Isberg på vanligt Malbasmanér tjatade över henne till sitt flicklag. Att Kalis spelade med Chirseberg berodde mycket på att mamma Helen också hade Claes Eriksson som tränare i samma ålder. 1975 tror jag det var.

-o-

Men det var olika svar. Människor som läser en artikel, eller som i det här fallet, en invändning mot en artikel, läser in olika saker. Och därför är det så viktigt att det som står i artikeln är riktigt.  Vad skall annars goda värderingar bygga på? En akademisk uppsats eller ens avhandling behöver inte vara riktig, däremot så måste den vara konsistent; den måste hänga ihop. Det hela är som sig bör en filosofisk fråga. Birgitta Trotzigs i förra inlägget nämnda förord handlar om det konstnärliga uttrycket i moderniteten eller som man säger modernismen. Till moderniteten hör också skammen som härskande styr- och reglerteknik i mentaliteten. Det kan vara allt svårare att förstå i ett samhälle med andra ekonomiska grundvalar där den individuella skulden kommer att dominera. Skammen precis som Skulden är olika allt efter tillämpning och vi befinner oss i en historisk övergångsfas där varken skuld eller skam är överordnat- Ke se ra. Går det så går det. Inget betyder något. Då blir detaljen plötsligt viktig som bärare av något som kan ha betydelse.

Det kan vara svårt att förstå för en sportnisse men ”se det så här” som Partiordförande Persson brukar säga när han vill styra upp en fråga: USA som av gammal hävd brukade vinna alla basketbollturneringar runt om i världen där man fick vara med; sporten är ju trots allt uppfunnen i landet, gjorde det plötsligt inte längre. I VM-turnering efter VM-turnering så hamnade man bara femma, sexa eller sjua och blev alltså utslagna i varje kvartsfinal man avancerat till. Vad var fel? Landet tog sig samman och började fundera och naturligtvis så kom det fram många svar men man enade sig om det stora. Basketen hade av showmässiga krav i det kommersiella NBA tappat sin karaktär. Spelarna var fortfarande världens bästa men man spelade inte världens bästa basket längre. Resultaten var talande om helheten och statistiken svarade med detaljerna. Den internationella basketen använde fler passningar för att göra poäng och skottprocenten sjönk drastiskt i det amerikanska umgänget med övriga. Javisst! Det är inget konstigt med det. Basketboll är en lagsport. Det har det alltid varit. Det är så basket ska spelas. Men kanske inte nu längre. i USA. Något som var tydligt var hur pointguardens roll förändrats. Pointguarden gjorde hellre egna poäng än passade bollen. Det går inte. Den detaljen får vi ändra på. Redan Phil Jackson hade ju lyckats få Michael Jordan att förstå att ska laget – Chicago Bulls – vinna så måste hela laget vara med i matchen. Så blev det, Michael lyssnade och Bulls vann, och vann, och vann och Michael Jordan gjorde ännu fler poäng men han blev också NBA:s bäste försvarsspelare. Mycket svett och vann har flutit under broarna sedan dess och nu är USA tillbaka på världens topp.

Detaljen och karaktären är viktig. Mycket är underförstått och outtalat i karaktären – som att man inte ljuger i artiklar utan att det slår tillbaka på sannfärdigheten överhuvudtaget och inte heller värvar den stora klubben sönder den mindre klubbens lag utan att på så sätt faktiskt slå undan benen på sig själv. Tids nog kommer de bättre spelarna alltid att söka sig till de bättre lagen och de i slutändan bästa spelarna har alla börjat i mindre klubbar. En klubb som ljuger och inte uppfostrar sina egna spelare kan aldrig komma på topp. Så är det bara!


Manipulering contra NO WAY

Man; mani; pula; maner; ring;

Inuti ett ord kan man finna en betydelse eller flera såväl som flera ord med ännu flera betydelser som beroende på vem man är med sina ställningstagande i livet faller helt olika ut. Allt till beskådande via samtliga dagstidningars förstasidor i diskussionen om photoshoppade och stulna bilder som vunnit pris som årets naturfotograf av Naturvårdsverket. En dokumentation av dokuommentarer så god som en roman man kan klicka ihop precis som man vill ha den. För eller emot. Att upphovsmannen, som för övrigt inte är någon upphovsman, erkänt är inte något avgörande bevis för alla.

Hur var det han sa McLuhan; Mediet är budskapet; och för att hänga på så är det själva länkklickningen som här är det hypermediala verktyget medan fuskvärlden är mediet.

NO WAY sa jaktvårdskonsulenten under den i sammanhanget underbart fyndiga rubriken Drömbilden och vad som i grunden fällde fotomanipulatören var att han trampat in på jaktvårdskonsulentens eget område och hitta/fotomanipulerade in en mårdhund där. Finns inte. Som ett slag i den riktiga magen och konsulenten gick på slaget. NO WAY bloggade han som en annan naturnietzsche och ett så bristfälligt men ärligt oargument; rungande autentiskt, lockande  fram fuskråttor från hela ekologien och än en gång besannades det:

DET ÄR AUTENCITETEN SOM ÄR DEN AVGÖRANDE SKILLNADEN


MEDGIVANDE

Jag medger att förra inlägget kanske inte var så upplysande och kanske lite dunkelt sagt. Så vad var meningen?

Ja, säg det. Men jag har funderat.

Efter att ha läst Lars Gustafssons inlägg på den egna bloggen om Sven Delblancs  SPERANZA och den hegelianska triaden ändandess i självreflexionen;  Var detta Svens egen utveckling? Jag vet inte. Inte upplysande, men lysande. Javisst finns det hopp. En enda intellektuell räcker. Så sa Brecht och så sa Koestler. Var för sig.

Kan man göra en distinktion mellan kultur och civilisation? Scruton kan! Är motståndets estetik en upprättelse av kulturen? Det verkar faktiskt så.

Förmodligen så var det detta som förra  inlägget handlade om.  Maktens rättorik i tre olika akter och vad som händer när civilisationsprocessen tappat kulturen. Retoriken bakvänds till rikorätt. Den illojale självstymparen skjuten i tån av en egen rikoschett. Eller: Skett varde här. Skett också.

Minns marginalanteckningen i Heart of Darkness som blev titel till  Sven Lindqvists UTROTA VARENDA JÄVEL.  När kapitalismen inte kan expandera utåt så expanderar den inåt; Subsumtion. Den nya förändringen är att verkligheten utvecklas till abstraktion. Det var det nog ingen som trodde.

”The rest is logistics” skulle Hamlet ha sagt.


Gooogle tar nya tag i nya Kina

Efter att ha utsatts för en större attack av undersökande intelligens tänker Gooogle om om sin tidigare kanske alltför tillmötesgående (läs: undfallande) (kan det vara en segelterm; att falla undan vind) sökmotorpolitik som filtrerat bort avvikande meningar om Kina.  Det blir öppna spjäll i fortsättningen.

Förmodligen kommer Kina inte att gilla läget, särskilt som det tycks blåsa upp ekonomiska komplikationer enligt somliga och en långsiktig åtstramning är på gång.

så nu tycker vi lite bättre Gooogle som redan tilldelats ytterligare ett o.


Skrivlikare

Till blogandet hör den ofullständiga analysen vilket jag tycker är lite stimulerande. Som i förra avsnittet av mig.  Man får mycket idéer i samgåendet med hunden och valpen och i ärligaste mån får jag säga att det är bara lite som fastnar.

Naturligtvis skulle jag utvecklat lite mer om DaVinci-coden men det är bara för ointressant. En deckare blir aldrig mer än än deckare; en detektivhistoria,  och är intressant bara som ett tidens tecken. Milleniumtrilogin är ett bra exempel på det. I kvarteret där jag bodde som liten fanns en präst som skrev deckare under pseudonym. Bara en sån sak.  Joseph Conrad förnyade på sin tid detektivhistorien, cirka etthundra år sedan nu,  och där är genren fortfarande.  När den är som bäst. The Secret Agent: A Simple Tale som gavs ut 1907 och är rykande aktuell.  Utom på Malmö Stads Bibliotek förstås, men det är en oberättad historia som hör den obefintliga framtiden till.  Men att anknyta till Da-Vinci-coden i en bok om Google är ingen tillfällighet och är alluderingen lyckad så finns det en resonans. Det redaktionella har betydelse. Garcia Marques skrev någonstans att kommer man bara på den rätta titeln så skriver sig boken själv. När Ireneas redigerade Nya testamentet så var han länge i valet och kvalet om Uppenbarelseboken skulle vara med. Kanske hade det varken blivit Korståg eller Johanniterorden utan ondskans avslöjelse.  Och boken om Googles hade fått heta något annat; kanske Bigeye alluderandes på Big Brother som ju Apple utmanade med presentationen av Macen som kunde prata.  Och istället för kopplingen till 1984 en länkning till Vi och ett bokomslag med transparenta hus.


Skrivlika

Det är ett författerligt privelegium att upptäcka nya ord och fenomen på sina vindlinde vandringar bland och via kreativt kommunikativa synapser  i den egna intellektuella underligheten i stället för att fängslas av den korrekt samhälleliga fataburen. Ungefär som dans. Jämlikt där alla får vara med. Shake it up. The music is on. Så är det inte alltid med wienervals som bekant då bara de utvalda får vara med eller i debutantbalernas stränga ritualer. Så är det också i grammatiken. Alla får vara med. Men uppriktigt sagt? när använde du semikolon senast och dessutom på ett alldeles korrekt sätt.

Därför är det alldeles underbart när Anders Ekström låter läsekretsen rösta om Youtube ska skrivas grammatikaliskt eller företagsmässigt;  YouTube. I den egna kommande boken om Google, ett företag som vill vara lite jämlikare än andra om jag har förstått på ängen;  med godheten som vapendragare och Morris på Tapeten. Google-koden ska boken heta och då går, leder titeln till, om det vill sig illa, de historiskt grammatikala vindlingarna kryptoniskt till Tyska Ordens utrotningskrig längs Östersjöns östra kuster och mot detta Robin Hood och Ivanhoe som ju tillhör jultraditionen i det svenska landet lika säkert som Kalle Anka.

Synapsen är inte helt uppåt vägarna då ju Tyska Orden säkrade penningtransporter som Google vill säkra vidarevandrandet av ordens frasering mellan människorna. Gömt i titeln ligger samma sätt. Det folkliga stödet för Kalle Anka och Robin Hood pekar mot att alla inte behöver vara perfekta och att kommunikationsmedlet ska vara till för alla. Folket valde no logo.

”Tycker folket ja.” för att travestera tre  folkliga skådespelare i ”Fyra elefanter är färre än fem myror” i problematixen om vilka sorter som hör ihop.

Andreas Ekstrand bidrar också med ett diskussionsinlägg om det samhällsfarliga i att göra det tekniskt och kommersiellt möjligt för gemena män och kvinnor att kryptologiskt tunnla den privata informationen under  statens datalogiska tagtrådsnät.  Det är lagligt men inte legitimt tyckte Andreas inledningsvis i den väldiga debatt som spretade i mer än tvåhundratalet inlägg. Mycket upplysande med en mängd hypertextuella länkar. Det tackar vi för.  All time high för inläggen på blogen och dagen efter, men några år tidigare,  publicerades ”Common Sense” som är den amerikanska litteraturens all time high med över 500.000 ex sålda på mindre än ett år. Sicket ett sammanträffande.

Idag är det ställt utom alla tvivel att det var  författaren Tristram Shandy som uppfann conceptet till hypertexten medan matematikern Charles Babbage konstruerade matematikmaskinen som via kanonballistik computerades till analog maskinvara. Det tar med andra ord som regel några år innan bitarna faller på plats i den allmänna diskussionen. Det viktiga om jag har förstått det rätt är att den är allmän och fri men  det tycker inte alltid valda delar av regering och kansli  (läs: säkerhetsorganisation) även om det är demokratissimo.


Mannen i den vita kostymen

Det har blivit mycket Hippielogi i den här bloggen. 

Tom Wolfe vädrar sina teman som förutom sina egna böcker är de egna tankarna. Man ska göra vad man känner för och kan. Inget är så misslyckat som outvecklad talang och mer i den stilen som att man ska befinna sig i verkligheten, särskilt om man skriver romaner.

Film är viktigt, det är där berättartalangen befinner sig i dag. Wolfe skrev en gång, en med tiden legendarisk essä om Disneyfilmen om Davy Crocket där han menade att den var den viktigaste orsaken till ungdomsupproret på 1960-talet. Davy Crocket gick sina egna vägar och följde sin tanke in i döden och det såg de amerikanska barnen tillsammans med sina föräldrar som affirmerade spektaklet och till och med såg den flera gånger och halvdussinet år senare satte barnen igång samtidigt med de första postmoderna signalerna. Ungdomen stakade ut och gick sin egen väg och det  var uppror för hela slanten. Disney drog in filmen och ingen offentlig visning på många år. Onekligen satte den sina spår. När den gamle Bush skulle förklara sitt ultimatum och invadera Irak första gången så sa han USA ”har dragit ett streck i sanden” och syftade på en för alla amerikaner välkänd scen ur filmen där Alamos kvarvarande försvarare väljer att skydda fortet (missionsstationen)/Kuwait/ intill döden. Till skillnad från Vietnamkriget så har  USA fått betala mycket av kriget själva och förmodligen så hittar man grundorsaken till den ekonomiska krisen här. Visst vore det ironiskt.

Jag vet inte om det är en poäng men den gamle Crockets intresse för Texas befrielse handlade nog mer om olja än hjältemod.

WOLF TOTEM av Jiang Rong är en helt annan historia men den är bra den också. Slutorden kan man associera på; The wolwes had receded into legend, and the grassland was a distant memory. A nomadic herding society was now extinct; even the last trace left by the wolwes on the Inner Mongolian grassland – the ancient cave of the wolf cub – would be burried in yellow sand.

Av Tom Wolfe kan man också lära sig att kläderna är ett uttryck och att framgångens män alltid bär svarta sockor.


Back to Basics

Idag kan man läsa i  Snällposten om att Malmös tiotusenåriga strandängar ska bevaras och vi blir mycket Glada. Den Malmöitiska strandlinjen från Bunkeflo till Lomma är helt unik. Finns bara i Malmö. 

Kontrasten som man kan göra i tanken mellan landökningen Västra Hamnen byggd på lösan sand från Måkläppens bankar med dess venetsianskt inspirerade Babelstorn och Bunkeflos uråldrika platta, verkliga, lågmälda Strandängar är makalös. En historisk vandring i strandkanten som heter duga.  Från Naturreservat till Boreservat. Tanken flyger!

En också mycket unik författare som förtjänar uppmärksamhet i sammanhanget är Christer Persson. Finns bara i Malmö. Han har sedan länge uppmärksammat oss på problematiken natur och samhälle samt egenskaperna hos dessa strandängar, ej hans eminenta introduktioner av filosofen Ernst Blochs hoppfulla framtidsperspektiv att förglömma eller historiskt betingade romanskildringar av Malmö heller.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.