Kategoriarkiv: Fotboll

Sundare i hagen

Det riktiga landslaget har hittat sitt riktiga spel.

Sverige går till fotbollsfinal i Riospelen och superlativen haglar och det finns plats för några underlativ också. Analysen av det skedda lyser som vanligt med sin frånvaro.

Sverige har gjort en fantastisk OS-prestation men de är inte ett bättre fotbollslag än för en vecka sedan, kan man läsa på annat håll och det kan jag naturligtvis inte hålla med om … nog ingår strategin och taktiken också i prestationen.

Den stora skillnaden mot tidigare matcher är att yttermittfältarna tar sitt defensiva ansvar på hundraprocentigt allvar och att försvararna ”faller av” istället för att ”stiga fram”, det vill säga befinner sig hela tiden mellan målet och bollhållaren och låter anfallaren ta emot bollen innan man markerar bort henne så tätt att misstag framkallas. Då ger man å ena sidan bort bollinnehavet men å andra sidan tar man också bort alla målfarligheter utom långskott. Det kan vara värt att påpeka att det var inte svenskorna som gjorde brasilianskornas misstag. Att svenskorna klarade defensiven så bra beror naturligtvis att man är bra på det. En viktig ingrediens i ett sådant försvarsspel är att kunna ”läsa” spelet och inte ”gå bort sig”. Med anfallet var det lite sämre beställt då omställningsspelet kräver att man verkligen ”ställer om”. Spelarna måste skifta från långsamt till mycket snabbt och det tar några matcher att vänja sig vid. Tekniken finns där om än inte tanken. Minsta dribbling eller sidopassning och omställningsövertaget (läs: överraskningsmomentet) är borta. Redan i finalen torde målchanserna bli fler.

Varför har inte det riktiga landslaget spelat så här tidigare? Nja, det har man väl då Pia Sundhage själv spelade (läs: då alla spelade så om än med mycket sämre teknik), minns att Sverige var damfotbollpionjärer, men med 1-5 förlusten mot Brasilien kom en tankeställare och motivator för alla att byta tillbaka till den gamla, lätt italienska, taktiken. Den största skillnaden är kanske att alla spelarna måste tänka i första hand defensivt: hellre rensa än leta passningsalternativ.

Det mest fantastiska i sammanhanget är väl att en malmöbo kan gå ner till Gamla Idrottsplatsen där fordom ”49-hjältarna” (Malmö FF:s 49 allsvenska matcher i rad utan förlust) spelade i röda strumpor och numera titta på världsstjärnor som Magda, Lotta och alla andra, trots allt fortfarande rödstrumpor fast nu i samhällelig mening.


Dagens Zlatan

Den flitige läsaren av denna blog vet att jag tycker att basketsporten jämfört med fotbollen har ett överlägset taktiskt kunnande men att i kraft av den allt förbättrade bolltekniken och ökade bollkontrollen så närmar sig fotbollen basketbollen. VSB! Artikeln i Aftonbladet, ger syn för sägen. ”Som ni vet vill jag ha specialister och inte så många mångsidiga spelare. Jag har en väldigt tydlig bild över hur jag vill spela, säger Mourinho.” I Basketbollens rike så tar man ut laget (läs:truppen) genom en försäsongstryout som gäller position för position. Man utser bästa etta, tvåa, trea, fyra och femma. Varken mer eller mindre. En spelare som Michael Jordan hade kunnat ta förstaplatsen på positionerna ett, två, tre och fyra men då får han välja. Jordan valde ettan eller pointguard. Nu är Fred Winters Triple Post Offense som ju Chicago Bulls spelade inget deciderat rollspelande utan har ett mera positionskiftande upplägg men det är en annan historia. Kanske har Mourinho ett försprång där. I alla fall jämfört med Hamrén som ville att alla skulle ha shining.

Med en anfallare får Zlatan och Wayne Rooney konkurrera om den enda platsen. Nåja. Inget nytt kanske. Fråga Cavani!


Herrarna på gräsmattan

Förstå gräsmattan! Fotbollsspelare är mycket ute och reser men mest verkar deras hemmagjorda (?) fysiokrater vara ute och resa. I Sydsvenskan beskrivs lårens problem som vore de omöjliga att komma åt. Man häpnar lite med tanke på att det finns en idrottsvetenskaplig högskola strax om knuten (torson). För forntidens fysiokrater (vi pratar nu om 1700-talets och Napoleons jordbrukspolitik) voro balans mellan de samhälleliga verksamheter de viktigaste och Quesnayanska tabeller upprättades och för att tala med dagens fysvetare så torde balans mellan de idrottsliga verksamheterna vara led (och lår) ordet här. För att börja med det gräsligaste så handlar olika underlag i stort för kropparna om olika sporter. För en fotbollsspelares framfart är stoppa, starta, sidled, och fart helt olika förutsättningar med olika underlags olika friktion. Bollens beteende som också styr kroppsrörelserna blir också helt olika. Det är det första och för att möta det problemet krävs varierad träning på varierande underlag så att alla småmuskler som är så viktiga vid fart- och riktningsförändringar får sin rätta dos. För de bättre lagen som förmodligen tränar mera är det ett större problem att få tid till den varierade träningen. Det andra är belastningen. Eftersom belastningen lätt blir ensidig och musklerna därmed skadebenägna måste man tänka på att träna mera än fotbollsrörelserna. Till exempel så går det bra att cykla för att träna konditionsmusklerna och på så sätt utjämna belastningen eller styrketräna för att få den rätta balansen mellan musklerna. Särskilt fotbollsspelare är utsatta för problemet med en mindre hamster- än lårmuskel vilket ofelbart leder till bristningar i lårets baksida då belastningen totalt är hög. Hög spelbelastning drabbar ofta ljumskar som behövt mera styrketräning. Hårda underlag belastar mer än mjuka och därför bör man välja bort dem så ofta man kan. Det är här vi hittar stressfrakturerna. Rent fysiologiskt så är det helt fel att spela på det annorlunda underlaget två dagar i sträck, däremot så är det naturligtvis en fördel för boll- och speluppfattning. Den fysiologiska förberedelsen däremot sker bäst över hela säsongen. Nåja, det här vet man ju. Säkert finns det fysvetenskapliga tabeller. Så varför finns problemet?


iff iff again

I kväll spelar Malmö FF ännu en måste-vinna-match på vägen till ett nytt Champions Leauge. Osannolikt nog  så tror många Malmöbor på det osannolika att Malmö med ett mycket mindre hemmastadium än Celtic ändå ska vinna. Säg att Malmö vinner två av tio mot Celtic så ökar sannolikheten med bortaförlusten senast men statistiken talar för oavgjort. Tränare Hareide är arg på bortapressen för att de vidabefordrar tämligen ordagrant spelarnas ibland lite förhastade uttalanden. Det verkar i alla fall på mig som ett lite verklighetsfrämmande uttalande. Fel fokus. Det är rädda hundar som skäller. Man lär sig mycket av att ha hund. Hareide borde mer fundera på varför Malmö inte kan vinna mot Häcken. Men Okej då. 1-0 räcker så det får bli mitt hjärtetips.

Mycket snack om Trashtalk men var kommer det i från? Gammalt som gatan för att inte säga ännu äldre. Thersites är den enda mannen av folket som pratar i Homeros böcker om trojanska kriget. Han prat tycker inte ädlingarna om, ej heller Homeros: ”Mind your tounge, Thersites. Better think twice / About being the only man here to quarrel with his betters. I don´t care how bell-toned an orather you are. / You´r nothing but trash,” sa alltså Odyssevs när det begav sig och det har på sitt eget sätt överlevt som en en antydan om den egentliga ordningen här i livet. ”Ack, och ändå – Varför är den goda dum – Varför är den kloka ond – Varför är allt en trasa? som han Almqvistaren sa ner till Nacka med sitt folkliga ”Joxa med trasan” Hareide får allt välja sida! Outgrundliga är ordets (trash) vägar?! En sorts motprat mot makten? Då ska man också veta att grund betyder struktur, men det kanske är svårt för en liberal att svälja. OBS! en helt onödig travesti på Martin Ljungs dialoger som jag inte hitta. Däremot så kolla nedan till 9.33 och se ambivalensen med MFF gestaltad.


Från pottebläck till skrällguld

När Sveriges U-21 landslag blev semifinalklara i Europamästerskapen i fotboll så var redan det en smärre bragd på ungdomsnivå för svensk lagidrott. Senast det bragdbegav sig var när Flickor födda 1988/89 som tog en silvermedalj i basketVM för några år sedan. Det är alldeles märkvärdigt att Sverige kan lyckas så bra med tanke på hur mycket det satsas på andra håll i världen. Ta Danmark till exempel där man var helt säkra på att högsta medaljvalören för svenskarna skulle bli pottebläck. Det är inte helt utan skadeglädje jag hänvisar till det. Egentligen så tycker Ekstrabladet fortfarande att det är Danmark som rent moraliskt är de nya Europamästarna: ”Hjemme i Danmark kan landstræner Jess Thorup sidde og tænke tilbage på, at det lige så godt kunne være blevet til dansk guld.” Nåväl. Något är de tydligen i alla fal Europamästare i. I Portugal håller man inte med. De tycker att Portugal är bättre och därför borde vara mästare. I den i dag glada svenska pressen kan man också läsa konstiga saker. Som den här raden till ett annat exempel: Det här är ett lag av alla sorters svenskar så som Sverige ser ut 2015. Vad menar Sportledarskribenten? Finns det olika sorters svenskar? Är inte alla som är svenskar svenskar? Varför göra skillnad? Eller är det?: Skåningsvensk; Arabsvensk; Kvinnosvensk; Hindusvensk????  Kan man läsa det i passet? Hör han vad han skriver ? Det finns fler grumligheter uttänkta i krönikan och det är alldeles uppenbart att det blir allt svårare att vara liberal och demokrat samtidigt. Välvilja kan ibland vara lite skum och saknar inte sin konnotation. (pojkaktig leklust med orden)

Om spelarna och laget har jag egentligen bara överord. Farten och tekniken är helt överväldigande och det enda som liknar mina egna fordomliga erfarenheter är att man också förr kunde köra slut på motståndaren med mera uthållighet och energi. Är svenskarna väsentligt bättre på något så är det taktik. Både Danmark och Portugal var tydligt lästa, kanske för att spelarna ganska så nyligen mött båda lagen; alltså spelarintelligens. Inte omöjligt att det faktiskt var så vilket i så fall pekar mot ett jämförelsevis öppet och affirmerande ledarskap vilket vi i så fall tackar för. Då stämmer nämligen teorierna. Stämningen och sammanhållningen är ytterligare en faktor som talar för samma sak. Motståndarlagens sämre andra halvlek (= hårtork i pausvilan) talar för motsatsen i deras fall.

Pottebläck är lika med fjärde plats. När jag var mycket liten så visade mig Gripen Bengtsson sin pris- och medaljsamling som var lika diger som att Malmö FF var bästa laget i Sverige på den tiden. Inte allt för imponerad, man är ju från Malmö, frågade jag, torr och törstig, det var nämligen en solig dag och vi var uppe i lägenheten för att dricka taft (som helgesonen sa), efter den långa genomgången: ”Haur du inga pottebleck?” – det hade han inga och sådana skrällen som Skrällguld hade han nog inte hört talas om.

För övrigt så kan det i det här sammanhanget, ”den gula väggen” och så, kanske vara viktigt att påpeka att landslaget är gult och BLÅTT;

för övrigt finns det blått ett lag:di blåe 1950


BRA SÄMRE BÄST

Nu när det riktiga landslaget åkte ut i åttondelen så kan det vara på plats med lite iakttagelser.

1. Lottningen. Utifrån att Sverige ställdes mot tre lag med högre lottningsgrupp så var en tredjeplats i gruppspelet riktigt bra. Utifrån att Sverige låg femma på världsrankingen så kommer det att visa sig riktigt dåligt om nu inte Tyskland, Kanada och Australien går till semifinal förstås. Den svenska fotbollsbyråkratin lämnade damerna i sticket. ”– Det borde inte vara någon som helst skillnad på om det är herr- eller damfotboll, men uppenbarligen har det varit så, sade Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, till Radiosporten i onsdags”. Utifrån den svenska fotbollsverkligheten så vet vi att dess ordförande ljuger. Inte mycket till jämlikhet på fotbollsgalan t.ex. Att inte sportjournalisterna påpekar detta så relevanta i sammanhanget visar att också de i sin yrkespraktik motarbetar svensk lag. Ett övertydligt exempel på det sistnämnda kan läsas i kårbladet Journalisten. Med den försåtliga slutmeningen ”Vid vilken övrig rapportering låter ni politiska mål om jämställdhet, eller något annat, gå före all annan nyhetsvärdering?” menar den ideologiskapande journalisten här tydligen att den överväldigande borgerliga svenska pressen inte också har en politiskt borgerlig agenda. Nåja, han lär hålla på IFK Göteborg. Med i alla fall två sämre lag i gruppen hade Sverige haft större möjlighet att spela in ett lag och bättra på självförtroendet. Gentemot press och allmänhet så isolerade sig Sverige, en identitetspolitik för sämre lottade kanske, men inte bra.

2. Underprestationen. Helt grundläggande i lagbollspel är vad som händer när en spelare får bollen. Första alternativet är att skjuta mot mål eller passa offensivt; alltså framåt eller till spelare som rör sig framåt. Andra alternativet är att passa bollen och därmed tvinga  motståndarförsvaret till positionsförändringar. Tredje alternativet är att själv byta position och därmed skapa en ny situation där alltså tre nya alternativ uppstår. De svenska spelarna valde gång på gång att hantera bollen stillastående för att sedan passa bollen i sidled eller bakåt varpå den mottagande spelare hela tiden hamnade i en allt sämre position tills tyskorna kunde bryta det obefintliga uppspelet. Det är ett främmande sätt att spela och så spelar stressade och tunnelseende spelare som är under en auktoritär ledning med krav de inte kan leva upp till. Blott Lindahl, Sjögran och Rubensson syntes bekväma i sitt spel. Kanske för att de har ett psyke som kunde stå emot.

3. Taktiken. Den såg vi inte. Det fanns ingen framåtsyftande systematik utom enstaka och tillfälliga långbollar som många gånger liknade rensningar till isolerade toppspelare som inte någon gång lyckades hantera bollen. Inte heller mittfältsspelet syntes. Syn för sägen var däremot spelarplatsförändringarna inför Tysklandsmatchen. Kanske var det det som gjorde att tyskorna flera gånger tappades bort i markeringen. Däremot så var defensivtaktiken att tidigt gå på bollen lyckosam i den meningen att Tyskland var så överlägsna att de gott kunde ha gjort fler mål om fler passningar gått fram.

4. Fortsättningen. Sverige kommer att falla i ranking, kanske med tio platser, och många utländska spelare söker sig till bättre ligor vilket i bästa fall kan leda till att fler svenska spelare matchas mot bättre inhemskt motstånd. Kanske kommer man nu att se över hela träningsorganisationen på ungdomssidan så som ishockeyn gjorde och den kan ju bara bli bättre; att fotbollslandet ska med lag bebos sa ju redan Kalle femton 🙂

-o-

Tillagt

5. Sammanfattning. (Jag brukar inte läsa igenom det skrivna mer än en gång för att rätta men nu ser jag att poängen gått förlorad (och Sverige tog ju ändå tre) och jag kanske bör ta mig en funderare på hur jag egentligen skriver; kanske en kurs också.)

Spelarna höll men föll ur ramen därför att ovanstående inte funkade. Coachen kan nog fotboll så det räcker men misstog sig på fundamenta, att tiden inte räckte för att ändra på spelarnas fundamentals. Det blir för mycket att tänka på när spelet inte sitter i kroppen. Svenska landslag måste bygga på svensk tradition. Det är inte fel att ändra men det tar tid. Basketbollen, för att ta ett närliggande exempel, förbjöd länge en mot en-försvar för ungdomar för ändra på zontraditionen vilket ju var ett försök att ändra på den traditionen men man glömde alldeles bort att lära ut en mot en-förvarets alla varianter.

 


RIK, RIK TIGARE, RIKTIGAST

Moa Svan: Det Riktiga Landslaget  Det-riktiga-landslaget1-300x459

Onekligen är det så att villkoren för det Riktiga landslaget (läs: det för tillfälligt mest framgångsrika) jämfört med Herrlandslaget i fotboll inte är särskilt jämlika och att sporten som sådan skulle tjäna på att de blev det. Alla skattepengar som levereras till fotbollsvärlden via olika regelmässiga kanaler, statliga, kommunala, subventionella, skattelättliga och via alla andra kreativa rättsvidrigt kluriga kommunala och också statliga vägar är inte rännilar precis men en rännil är vad som blir över till kvinnorna. MS visar hur också mansfotbollen ingriper i lagstiftningen då det blir så att vinstdrivande aktiebolag inte behöver stå för hela ordningskostnaden. Författaren skriver inte ut det men på vanlig svensk prosa kallas det korruption. Det kan bara inte vara riktigt men ändå så är det så. Kvinnor betalar också skatt. Diskriminering är ett allt för litet ord. Kvinnoförakt betydligt riktigare. Svenska fotbollsförbundets årliga stora gala som man situationen bäst men analyserar man bidragen är det också tydligt. Sällan klargörs skillnaden på Dam- och Herrfotboll tydligare. Men också Damerna dilemma. Varför fotbollskvinnorna överhuvudtaget ställer upp i gubbröran är förnedrande för dem själva. Man ska inte tigga sig till sin del – man ska kräva den. Men vad gör man när man helst bara vill spela fotboll. Medan det det ur ett internationellt perspektiv bara går bakåt för herrarna så går det bara framåt för damerna. Moa Svan antyder problemen i sin bok men analyserar inte djupare och lyfter fram få siffror men visst skriver hon roande och med många bra argument för att fotbollssakerna tillstånd måste förändras. Boken borde bli alla fotbollsspelares standardläsning och vill det mansvädesdominerade fotbollsförbundet ha en förändring så vore ett sätt att skicka ut boken till ett allmänt rådslag inom rörelsen en bra början. Ett allmänt rådslag som involverade alla. Konstituellt borde de dömas till det. Idrottsideologiskt ska man alltid göra sitt bästa och jämlikhetsförändring vore till det mycket bättre. MS vill mera; hon skriver som ett passionerat fan och passionen vill mer än förändring; passionen vill förvandling. För henne är det hög tid att kvinnorna tar över, för att säga det manligt: tar befälet. Kvinnorna är mycket bättre på det här med fotboll och alla värden som därtill tillhör därför ska de också få leda utvecklingen. Det är svårt att säga emot. Boken innehåller också några idolporträtt av landslagsaktuella spelare och en lesbisk agenda som är minst sagt störande. Vi har alla våra olika sexuella preferenser men inom idrotten, om än homofobisk, liksom på arbetsplatser vill vi hålla dem utanför verksamheten. Liksom alkohol och droger. Det är fotbollen och att inte den ene exploaterar den andra som är det viktiga. Men okej, det är Moas bok och kanske är det lättare att sparka fotboll om man är lesbisk men man är i verksamheten först och främst som fotbollspelare.

Media får också sin välförtjänta törn men detta måste vara en illasittande brasklapp: ”Den undermåliga bevakningen beror inte på bristande kompetens. Kompetensen finns. Men tyvärr lyfts den inte fram.” Nästan per definition så finns inte i den svenska sportjournalistiken något man kan kalla kompetens i någon någorlunda komperativ jämförelse. Svenska sportmedia är som planeternas svarta hål. Den har massa, den finns, den kan pladdra på men inget av betydelse kommer ut därifrån. Ingenting. Den svenska sportjournalistiken suger.

Sverige – Nigeria 3-3. Den svenska försvarstaktiken bestod i att stiga fram på respektive anfallsspelare vilket ger en massa offensiva fördelar men är riskabelt mot dribblingssäkra motståndare och att det alltid finns utrymme för ”backdoor”-passningar. Även om också jag tycker att det är den generellt bästa taktiken så var det helt fel mot Nigeria. Om detta kan du läsa bara här

 


Brasilianskt bolltapp

Mycket kan man säga om brasiliansk fotboll men bäst är den inte. Just nu. Kanske är den bäst om en månad igen och VM-turneringen räknas som ett tillfälligt bolltapp.

Både Tyskland och den tyska ligan vann. Det betyder att spelarna i den tyska ligan klarade sig bäst oavsett härkomst och landslag och när det gällde titelmatchen så får vi tala Linekerska ”Fotboll är en enkel sport. 22 man jagar en boll i 90 minuter och sedan vinner alltid Tyskland.” (”Football is a simple game; 22 men chase a ball for 90 minutes and at the end, the Germans always win.”)

Messi valdes till VM:s bäste spelare. Inte så konstigt. Han är bäst. Det han kan kan ingen annan. Enda alternativet kunde Tysklands målvakt vara. Han gjorde flera avgörande ingripande under turneringen än någon annan. Men det är inte MVP; den mest värdefulle spelaren man väljer, utan den bäste. En enda dribbling som bara den bäste kan göra räcker. Det räckte den här gången. Blatters kritik av valet avslöjar Blatters okunnighet eller så är det hans ord om fotboll som gäller här: perfektion existerar inte i fotboll.

Medan Messi fortfarande kan göra förstabollar så är det numera andrabollen som vinner matcherna. Då måste målvakten och försvaret göra sidledsförflyttning och kommer ur banan; läs: bollbanan, medan offensiven har bättre positioner och alltså står bättre i banan. I Basketball som är ett mer utvecklat spel heter det Second Break och är den överlägset bästa taktiken.


Potentiellt pikanta paradoxer*

Tyskland mot Argentina i VM-fotbollen. Den har jag sett förut. Nästan. 1958 på Malmö Stadium i gruppspelet. Tyskland hette Väst-Tyskland och Argentina spelade i IFK Malmös gula tröjor men behöll sina svarta kortbyxor. Det var svartvit teve på den tiden och Argentinas ljusblå ränder blev vita i tevebilden och Väst-Tyskland hade ju då som nu vita tröjor och svarta kortbyxor. Kanske inte helt ointressant att förklaringen som ges här är helt fel. Ett kort sammandrag av matchen kan ses här. Själv var jag en liten påg på ståplats långsida och såg bara vad jag emellanåt kunde komma åt att se. Men jag var där som man också säger och åsåg även omspelsmatchen mellan Tjeckoslovakien och Nordirland, som Nordirland vann med två mot ett; efter att nio år gammal helt ha tömt sparbössan och lagt upp tio kronor i kopparslantar vid vändkorset på kortsidan. Vaktmästaren sopade med ena handen ner pengarna i en ask med kommentaren. ”Det är säkert rätt”. Jag minns fortfarande Harry Greggs eminenta målvaktsspel och stod själv några år senare målvakt i Kronborgskolans skollag som i Malmös åttondeklassturnering kom tvåa. Inte illa. Till finalen var jag dock petad av obstruenta skäl där Gymnastikdirektören Willemo angav tonen. Oj, vad han hade fel! Etta hade varit bättre.

.

*Rubriken snodde jag från Erik Niva som är en alldeles utmärkt sportjournalist, för att inte säga den bäste, och tanken var att jag skulle spåna om finalspelet där jag i korthet tror att Argentina, i kraft av Messi och intelligent försvarsspel, vinner med 3-1; alltså omvänt mot resultatet i Malmö. Tysklands anfallsspel är lätt att läsa men sedan så gäller det ju att klara av det. De tyska spelarna är uppfostrade med man-man försvar och i slutminuterna kommer de att återgå till det, precis som Schweiz gjorde i åttondelen; en man på Messi räcker inte. Jag är inte alls nöjd med den sportiga journalistiken runt VM men vem är väl jag att klaga. När jag läser dåliga saker så slutar jag läsa och vad har jag då att jämföra med. Jag är inte så säker på att journalisterna på sporten egentligen vet så mycket om fotboll. Nivån, kan jag säga, är mycket högre i danska media. Brasilien var rejält överskrivet det vet vi nu men den goda frågan är då: Hur kunde det komma sig? Var fanns upplysningen och insikterna om det. Med Neymar försvann anfallsspelet och med Silva försvarsspelet, nästa fråga är om Silva kommer att avgöra på en fast situation mot Holland eller kommer Robben att robba till sig en straff.  – Argentina guld och Brasilien brons – kontinentordningen återställd!


Du kan dra dit peppar´n växer.

Klara besked! Susan Varli får reda på att hon passar inte i Sveriges landslag. Dementimaskinen är igång men jag väljer att tro på spelaren. Nu har hon lagt av så nu kan hon säga det!

Allvarligt talat. Det är så här det går till i Idrottssverige. Det är helt andra värderingar än idrottens som styr. Mer eller mindre överallt. Särskilt proffsigt är det i alla fall inte.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.