Kategoriarkiv: Fotboll

Åskådning

Åskådarens lott är att titta på och egentligen inte närmre veta hur nära han eller hon än sitter eller står eller hänger på det berömda staketet. Men fundera kan man ju.

Just nu är det många som funderar på den nyss utflugna ljusblå örnen. Särskilt kanske i Sydsvenskan. Närmast kommer kanske Rosenberg: ”Jag vet inte om det handlar om att vi visar ett minusresultat, …”, som har lärt sig det här med pengar. Kanske ryker någons bonus med röda siffror i bokslutet. Så fungerar ett affärsföretag nuförtiden. Malmö FF är en fotbollsförening bara till formen. Visserligen med medlemmar och allt men inte med mycket till insyn. Till och med pressen håller sig utanför staketet. Hur är det ens möjligt? Förmodligen borde MFF vara ett aktiebolag. Vem har bestämt att MFF inte ska spela i Europa? Ett fotbollslag med 100 miljoner på banken kan omöjligt förlora mot Landskrona Bois från division ett. Så är det bara. … Ps: Kan inte låta bli att så här i efterhand lägga in ett citat som jag nyssen läste: ”Och kanske har han/dom rätt. Hans Håkansson har med sina 341 mål i MFF-tröjan ett rekord som aldrig kommer att slås. Skulle MFF i framtiden få fram en sådan målspottare så skulle han vara såld långt innan han kom upp till 100 mål.”
Malbas med framgångsrika ungdomslag börjar åter om med A-laget.  Fast med andra spelare. Det tål att tänka på. Säsongen som gick såg vi inte så ofta de egna ungdomsspelarna där de borde vara. Alltså i representationslaget. Men det gick bra för Malbas och det var ett nöje att åskåda. Kan man hoppas på en fortsättning? Förra gången Malbas spelade i ligan hade sex spelare börjat sin basketbana i Chirseberg Bulls. En riktig förening. Det tål också att tänka på, men det var ett elände att se. Dessvärre var det ingen som funderade på hur det kunde komma sig.

Men med konståskådning är det värre. Samarbetet med Lund visar sig än en gång förödande. (Den sjuka sjukhusorganisationen) Vem har bestämt att Konsthögskolan i Malmö ska bort? Vem har bestämt att regionens resurser ska plottras (kluddas) bort i Lund? ”En konsthögskola i Lund är lika sannolik som om Venedigbiennalen, världens viktigaste konstutställning, skulle flytta till Eslöv.

Apropos Lund och sjukhusakuten så läste jag ”In a grove” av Ryunosuke Akutagawa, ja, den heter något annat på japanska förstås (Yabo no Naka) och den var alldeles särskilt bekant och som jag slog upp det framgick det att den är en del av Rashomon, filmen ni vet, av Kurosawa. En samuraj blir mördad men åskådaren får inte säkert veta av vem. Det kan vara hustrun, boven eller samurajen själv men i den gamla gaten (Rashomon) tar en avpolleterad samuraj hand om ett litet barn och det får bli filmens hoppfulla slut (fast då är det boven som bär, förstås). Mycket symboliskt om man vill, eller så bara en bra historia som var två. Också med tanke på ovanstående. En historia kommer sällan ensam. Också med tanke på kontexten skulle Delouze ha sagt. Kanske?

 


Nöff is enöff.

Tala är silver, tiga guld. Det snackades för mycket före matchen. Till och med om hyllningarna som skall komma. Men inte alla köper ledningens förklaringar.

Tre stora misstag innan domaren ens blåst i gång.

  1. Det finns många anledningar till varför man inte vilar laget under en turnering.  Sammanhållningen. Splittra inte laget utan jobba tillsammans så ofta det går. Landslaget är inget klubblag. Taktiken. Varje match måste förberedas lika noga och förberedelsen ingår i det mönster som läggs. Särskilt en ny taktik måste trimmas, även om den är gammal. Nu visade sig taktiken dessutom förändrad. Formen. Kondition och styrka är färskvara och tål inte minsta onödig vila. Återhämtning är inte samma som att ge laget ledigt. Ledighet skapar en känsla av att man är tillräckligt bra och det är ingen bra känsla när det tävlas.
  2. Ny taktik. Istället för att behålla det framgångsrika konceptet med att starta med en sammanhållen defensiv defensiv och låta motståndaren ha bollen mesta tiden så inledde Sverige med stark offensiv i högt tempo. Den överraskningen höll i tio minuter och sedan var överraskningarnas tid över.
  3. Ny uppställning med nya spelare och nya platser för några. Ett bra sätt att ta bort tryggheten.

Så gör man bara inte. Inte på någon nivå och inte i någon lagsport. Jo, okej. Det görs, men inte om man vill vinna. Sedan kan man naturligtvis om olika tillfälligheter i matchen, vilsenheten, lagdelar som inte hängde ihop, pressen på bollhållarens som kom av sig, spelarnas och domarnas prestationer men det vore bara att röra till det. Som att Sveriges enda konstruktiva passningsspelare byttes ut. Ett lag agerar alltid som ett lag men ändå så torde mycket som föll denna gång falla på coachen. Kan man säga att visheten saknades så tror jag att man sagt nog.

Nåja, fortsättningsvis spelas det bra fotboll på Gamla Idrottsplatsen i Malmö även om formen är fyrkantig. Jo, så är det faktiskt. Ser man det lite från ovan så är den tidigare runda idrottsplatsen fyrkantig.


Sista grisfesten!

Det är en existentiell paradox att Defensiv vinner turneringar.

Paradoxialt nog talar mycket i statistiken för att Sveriges Riktiga landslag i fotboll tar guld på fredag. Bara en sådan sak att damlaget inte tidigare tagit medalj i Olympiska spel talade för att det var dags i Rio. Jag har ingen OS-statistik att tillgå men VM-statistiken duger bra. Lagurvalet är ju detsamma. Sverige ligger fyra i maratontabellen och är det enda laget bland de främsta som inte vunnit någon världsturnering. Det talar för att de kommer att göra det i Rio och dessutom; Pia Sundhage har aldrig förlorat en OS-final, (som Lagerbäck aldrig förlorat mot England).

Sverige – USA. Åtta gånger av tio vinner USA men inte i Rio

Sverige – Brasilien. Fyra gånger av fem vinner Brasilien men inte i Rio.

Sverige – Tyskland. Nio gånger av tio vinner Tyskland men inte i Rio.

Allt är som vanligt, men inte i Rio.

Eller för att parafrasera Horace Engdahl som tycks veta en del om fotboll: ”Jag älskar fotbollslag som efter en lång och dramatisk argumentation (läs: femettans förlust) kommer fram till att allt är bra som det är. Det ger mig hopp om laget, eftersom laget övervinner sin begränsning bara genom att se sin begränsning, genom att se att det inte kommer att bli stort bättre än så här så länge de är inblandade” (Sista grisen s. 224)

Sverige kommer att spela äckligt disciplinerad grisfotboll och vinner med två mål mot ett. Eller mera.


Sundare i hagen

Det riktiga landslaget har hittat sitt riktiga spel.

Sverige går till fotbollsfinal i Riospelen och superlativen haglar och det finns plats för några underlativ också. Analysen av det skedda lyser som vanligt med sin frånvaro.

Sverige har gjort en fantastisk OS-prestation men de är inte ett bättre fotbollslag än för en vecka sedan, kan man läsa på annat håll och det kan jag naturligtvis inte hålla med om … nog ingår strategin och taktiken också i prestationen.

Den stora skillnaden mot tidigare matcher är att yttermittfältarna tar sitt defensiva ansvar på hundraprocentigt allvar och att försvararna ”faller av” istället för att ”stiga fram”, det vill säga befinner sig hela tiden mellan målet och bollhållaren och låter anfallaren ta emot bollen innan man markerar bort henne så tätt att misstag framkallas. Då ger man å ena sidan bort bollinnehavet men å andra sidan tar man också bort alla målfarligheter utom långskott. Det kan vara värt att påpeka att det var inte svenskorna som gjorde brasilianskornas misstag. Att svenskorna klarade defensiven så bra beror naturligtvis att man är bra på det. En viktig ingrediens i ett sådant försvarsspel är att kunna ”läsa” spelet och inte ”gå bort sig”. Med anfallet var det lite sämre beställt då omställningsspelet kräver att man verkligen ”ställer om”. Spelarna måste skifta från långsamt till mycket snabbt och det tar några matcher att vänja sig vid. Tekniken finns där om än inte tanken. Minsta dribbling eller sidopassning och omställningsövertaget (läs: överraskningsmomentet) är borta. Redan i finalen torde målchanserna bli fler.

Varför har inte det riktiga landslaget spelat så här tidigare? Nja, det har man väl då Pia Sundhage själv spelade (läs: då alla spelade så om än med mycket sämre teknik), minns att Sverige var damfotbollpionjärer, men med 1-5 förlusten mot Brasilien kom en tankeställare och motivator för alla att byta tillbaka till den gamla, lätt italienska, taktiken. Den största skillnaden är kanske att alla spelarna måste tänka i första hand defensivt: hellre rensa än leta passningsalternativ.

Det mest fantastiska i sammanhanget är väl att en malmöbo kan gå ner till Gamla Idrottsplatsen där fordom ”49-hjältarna” (Malmö FF:s 49 allsvenska matcher i rad utan förlust) spelade i röda strumpor och numera titta på världsstjärnor som Magda, Lotta och alla andra, trots allt fortfarande rödstrumpor fast nu i samhällelig mening.


Dagens Zlatan

Den flitige läsaren av denna blog vet att jag tycker att basketsporten jämfört med fotbollen har ett överlägset taktiskt kunnande men att i kraft av den allt förbättrade bolltekniken och ökade bollkontrollen så närmar sig fotbollen basketbollen. VSB! Artikeln i Aftonbladet, ger syn för sägen. ”Som ni vet vill jag ha specialister och inte så många mångsidiga spelare. Jag har en väldigt tydlig bild över hur jag vill spela, säger Mourinho.” I Basketbollens rike så tar man ut laget (läs:truppen) genom en försäsongstryout som gäller position för position. Man utser bästa etta, tvåa, trea, fyra och femma. Varken mer eller mindre. En spelare som Michael Jordan hade kunnat ta förstaplatsen på positionerna ett, två, tre och fyra men då får han välja. Jordan valde ettan eller pointguard. Nu är Fred Winters Triple Post Offense som ju Chicago Bulls spelade inget deciderat rollspelande utan har ett mera positionskiftande upplägg men det är en annan historia. Kanske har Mourinho ett försprång där. I alla fall jämfört med Hamrén som ville att alla skulle ha shining.

Med en anfallare får Zlatan och Wayne Rooney konkurrera om den enda platsen. Nåja. Inget nytt kanske. Fråga Cavani!


Herrarna på gräsmattan

Förstå gräsmattan! Fotbollsspelare är mycket ute och reser men mest verkar deras hemmagjorda (?) fysiokrater vara ute och resa. I Sydsvenskan beskrivs lårens problem som vore de omöjliga att komma åt. Man häpnar lite med tanke på att det finns en idrottsvetenskaplig högskola strax om knuten (torson). För forntidens fysiokrater (vi pratar nu om 1700-talets och Napoleons jordbrukspolitik) voro balans mellan de samhälleliga verksamheter de viktigaste och Quesnayanska tabeller upprättades och för att tala med dagens fysvetare så torde balans mellan de idrottsliga verksamheterna vara led (och lår) ordet här. För att börja med det gräsligaste så handlar olika underlag i stort för kropparna om olika sporter. För en fotbollsspelares framfart är stoppa, starta, sidled, och fart helt olika förutsättningar med olika underlags olika friktion. Bollens beteende som också styr kroppsrörelserna blir också helt olika. Det är det första och för att möta det problemet krävs varierad träning på varierande underlag så att alla småmuskler som är så viktiga vid fart- och riktningsförändringar får sin rätta dos. För de bättre lagen som förmodligen tränar mera är det ett större problem att få tid till den varierade träningen. Det andra är belastningen. Eftersom belastningen lätt blir ensidig och musklerna därmed skadebenägna måste man tänka på att träna mera än fotbollsrörelserna. Till exempel så går det bra att cykla för att träna konditionsmusklerna och på så sätt utjämna belastningen eller styrketräna för att få den rätta balansen mellan musklerna. Särskilt fotbollsspelare är utsatta för problemet med en mindre hamster- än lårmuskel vilket ofelbart leder till bristningar i lårets baksida då belastningen totalt är hög. Hög spelbelastning drabbar ofta ljumskar som behövt mera styrketräning. Hårda underlag belastar mer än mjuka och därför bör man välja bort dem så ofta man kan. Det är här vi hittar stressfrakturerna. Rent fysiologiskt så är det helt fel att spela på det annorlunda underlaget två dagar i sträck, däremot så är det naturligtvis en fördel för boll- och speluppfattning. Den fysiologiska förberedelsen däremot sker bäst över hela säsongen. Nåja, det här vet man ju. Säkert finns det fysvetenskapliga tabeller. Så varför finns problemet?


iff iff again

I kväll spelar Malmö FF ännu en måste-vinna-match på vägen till ett nytt Champions Leauge. Osannolikt nog  så tror många Malmöbor på det osannolika att Malmö med ett mycket mindre hemmastadium än Celtic ändå ska vinna. Säg att Malmö vinner två av tio mot Celtic så ökar sannolikheten med bortaförlusten senast men statistiken talar för oavgjort. Tränare Hareide är arg på bortapressen för att de vidabefordrar tämligen ordagrant spelarnas ibland lite förhastade uttalanden. Det verkar i alla fall på mig som ett lite verklighetsfrämmande uttalande. Fel fokus. Det är rädda hundar som skäller. Man lär sig mycket av att ha hund. Hareide borde mer fundera på varför Malmö inte kan vinna mot Häcken. Men Okej då. 1-0 räcker så det får bli mitt hjärtetips.

Mycket snack om Trashtalk men var kommer det i från? Gammalt som gatan för att inte säga ännu äldre. Thersites är den enda mannen av folket som pratar i Homeros böcker om trojanska kriget. Han prat tycker inte ädlingarna om, ej heller Homeros: ”Mind your tounge, Thersites. Better think twice / About being the only man here to quarrel with his betters. I don´t care how bell-toned an orather you are. / You´r nothing but trash,” sa alltså Odyssevs när det begav sig och det har på sitt eget sätt överlevt som en en antydan om den egentliga ordningen här i livet. ”Ack, och ändå – Varför är den goda dum – Varför är den kloka ond – Varför är allt en trasa? som han Almqvistaren sa ner till Nacka med sitt folkliga ”Joxa med trasan” Hareide får allt välja sida! Outgrundliga är ordets (trash) vägar?! En sorts motprat mot makten? Då ska man också veta att grund betyder struktur, men det kanske är svårt för en liberal att svälja. OBS! en helt onödig travesti på Martin Ljungs dialoger som jag inte hitta. Däremot så kolla nedan till 9.33 och se ambivalensen med MFF gestaltad.