Kategoriarkiv: gnäll

Helvetes djävla tidning!

Ja, sydsvenskan alltså. Som jag betalar för. Inte en droppe regn i väderleksrapporten och så går man glad ut med hunden med tunna sommarstassen på. En halvtimme bort börjar det droppa och fem minuter senare ösregnar det. Djävligt blöt blev jag. Inte alls roligt. En högst personlig tidningsboycott inleds härmed.


Desillusioner

Desillusionen fortsätter även denna dag då jag läser TEXTASEN. Ja företalet alltså. Horace Engdahl kan inte låta bli att ge ”dåtidsvänstern” en känga eller två. Jag kan tycka att det är lite opassande, att det inte hör hemma i sammanhanget, men jag är inte så säker på att HE riktigt förstår vad Barthes menar med ”läsandets njutning”, eller ens med ”njutningen” som sådan. Menar Horace att ”vänstern” inte läste romaner eller menar samme Engdahl att Karl Marx inte skrev njutbar prosa, om än översatt. I Lund för övrigt läste alla på tyska. Kapitallogiken krävde det. Under rubriken Subjekt drar Barthes fram en njutläsningens topologi och nog finns det väl en klass också för kortbyxade stalinister därsom går att njuta i läsningen av marxismen i språkvetenskapen. Om det däremot var tillåtet kan bara en som blev utesluten svara på. ”Ett historiskt subjekt … ett anakronistiskt subjekt på drift.” (s.95) Avbetecknad skulle Horace ha sagt.

Däremot så är Lydia Wistisens efterord alldeles lysande. Mycket glipande skulle Roland Barthes affirmerat.


Det psykologiska och fotboll

När vi nu ändå stundtals tittade på fotboll i teve kan man prata lite psykologisk implikation. Om hela matcherna kan jag inte uttala mig.

Tyresö hade inte bokat guldfirande, det hade LdB. ”En match i taget”

LdB och PSG hade spelat en extra match i veckan och då är det inte lika roligt. Båda lagen verkade lite trötta, PSG kom igång lite först när Zlatan avgått.

Domaren markerade lite märkligt mot Zlatan sedan denne blivit fälld och dragen i tröjan för femtioelfte gången av sin ”markör”. En Tyresöspelare som redan hade en varning gjorde en ful eftertackling, inklusive slag mot ansikte med handen, utan att få en ny varning. ”Skönt att inte domaren får avgöra matchen sa bortareportern i teve när det förmodligen precis var vad domaren gjorde” Strax efter tog en Tyresöspelare mot bollen och stod minst en meter offside. Domaren grunnade nog fortfarande på sitt eftermäle efter den uteblivna utvisningen, men vad gjorde linjemannen? Till och med bortareportern lade märke till det!

Sista kvarten bytte Tyresö anfallstaktik, eller kanske växlade upp, och ingen markör på varken Martha eller Seger? Däremot, och det måste sägas, så hade LdB en fantastisk targetplayer som gjord varenda målvaktsinspark till ett anfallsvapen. Varför inget väggpassningsspel på henne?

MFF hade bara en taktik och den var inte bra. Till och med Örebro hade två. Hemmapubliken borde buat  🙂

Kan man säga att både PSG, MFF och LdB straffade ut sig själva? Förmodligen. Misstag skapar misstag.

 


Med rätt att gnälla.

Saker man inte känner till är omöjliga att veta. Därför är det bra att sådana som GW Persson finns. Som både vet och törs säga ifrån och dessutom kan uppträda med moral. Bergwall-Quick-historien är en sorglig historia och i sanning en historia där verkligheten verkligen överträffar all dikt. Rättsapparatens uppträdande verkar skamligt rakt igenom och ännu har inte Staten satt någon haverikommission på fallet. Bara en sån sak. Med det vill Staten säga att allt är okej. Att inblandade tjänstemän åtnjuter någons sorts skyddsprivilegium i jobbet verkar ha ställt till det med deras verklighetsuppfattning. Arbetets konst för dem verkar vara att pröva gränserna efter mottot – hur långt kan man gå innan någon ingriper. Grejen är att det finns ingen som ingriper. När polisen fabricerar falska bevis och psykoterapin hittar på nya syndrom så finns bara en åklagare som raskt fejar undan alla konkretioner. Som nu han Lambertz. Fullständigt obegripligt och otillständigt att han kan ha en hög befattning. Det finns säkert en teori eller två som kan beskriva vad som händer men otillständigt är det.

Ps. Åsa ska också ha en stjärna.  + GW en till

Exp.


KILL YOUR DARLINGS TWICE

Kan man prata med människor som ljuger? Det är patologoskt. Av båda parter.

Det är inte ens fel att två ljuger.

Biblioteksdebatten som den utspunnit sig i den södra utposten faller på att chefen, personalen och politikern ljuger. På olika och alla plan.

Debatten är absurd. Det är självklart att man inte fördärvar kvalitetsböcker.

Biblioternas inlägg om att det är naturligt att gallra är så urbota dumt att bara Peters Princip kan ge ett uns av förklaring. Här gällde det ju övergallring.

Jag har i ett  tidigare inlägg berättat att när man går ut med att den här gallringen har gällt böcker som inte utlånats på tio år så stämmer det inte. 

Debatten kommer efter att gärningen är utförd. Chefen vill mörka vad som hänt och kritiserar att tidningen tar upp det. Chefen ifrågasätter med andra ord tryckfriheten. Tryck- och yttrandefrihet är demokratins grund och infördes som ett resultat av de borgerliga revolutionerna, som i sin tur tog sitt avstamp i uppslagsböcker och bibliotek.  Hela gången av ärendet är manipulation i den kommunala förvaltningen men Sydsvenskan kultur- och ledarskribenter tiger. Liksom landets så att säga intellektuella.

De malmöitiska föfattarna är föredömliga.

När Chefen säger att kritiken är missriktad så är hon bara dum (alt. gör sig).  Kritiken pratar inte om hennes framtidplaner. Kritiken pratar om det som redan är ett överspelat faktum.  (alt. spelar över).

Böckerna är borta. Med vilken rätt?

Politikern ger Chefen rätt – men säger inte på vilket mandat det vilar. Såvitt jag vet har det aldrig varit uppe i den politiska debatten.  På 1960-talet ville politikerna riva alla gamla hus i Malmö och lyckades till en del men Engelbrecktsleden stoppades av engagerade människor liksom ombyggnaden av Kirseberg. Nu kallas de gamla turbekeloshärdarna för kulturhus och vem tror ni bor i ett sånt? Ja, just det!  Politikern som säger att allt gammalt ska bort. På Kirsebergbiblioteket startades en gång arbetsplatutlåningen i Sverige. Liksom musikteatergrupperna. Det var en annan ton då.

”Förlåt dem icke, ty de säger sig veta vad de göra”

Vi skickar dem till återvinning sa Pontius Pilates.

Ceasars Princip: Återvinn och härska.

Som tillskyndare av allmänna kvalitetsbibliotek rekommenderar jag till inköp böcker ibland. Jag tycker att böcker lämpar sig bra för gemensamt ägande eftersom man sällan läser om varje bok. Den senaste var ”Woodsburner” . Den handlar om vad en tramsedentalist en gång inte ville prata om – att han råkat sätta eld på en skog. Nåväl, tramsedentalisten skrev en bok om hur han levde ensam i skogen och njöt av det – lät trycka boken i en mindre upplaga som han efter att ha delat ut några exemplar till vänner la undan på vinden. Idag en av de mest lästa klassikerna. Han skrev också den mest berömda icke-våldsskriften.

Jag tror att den här händelsen är en del av våldseskaleringen i samhället vi gemensamt åser utan att motarbeta den. Listen, läsandet, tanken,  får stryka på foten.

Kanske kommer man på något plan i framtiden kunna säga ”Det började i Malmö”. Om man kan.

Ett veck  i Stadshusarkitekturen mot Andrélundsgatan vittnar tomt om August Palms första plattform. Säkert gick trädet till återvinning men entreprenören  som destruerade reliken fick i alla fall böta 9000 kr när det begav sig.

 

sydsvenskan


mats olsson i expressen är en tönt (lall, lall)

mats olsson i expressen är en tönt. Försöker få ihop fotboll med filmhistoria. Det är bara det att ”Sju vågade livet” är ett plagiat på en Japansk förlaga och därför hellre associeras till det av Jerring herostraterade nederlaget till Japan. Vid hemkomsten från Berlin bar reserverna skyltar som det stod ”JAG VAR INTE MED” på.  Något för Zlatan på lördag kväll?

Jag tror att Ungerns avgörande mål kommer på en frisparksretur. Vad tror du?