Kategoriarkiv: hockey

NHL och RESPEKT

National Hockey League, NHL, påbörjar sitt slutspel, eller playoff som det också kan heta, i dag. Sexton lag deltar och vinnaren vinner Stanley Cup som är en stor pokal där alla tidigare vinnares namn finns inristade. Det hör till vidskeplerna att en en spelare inte får röra Cupen innan han vunnit den för då vinner han inte den. Det är en vidskepelse som går tillbaka på Kungens oberörbarhet i det gamla vegetativa stamsamhället som man kan läsa om i ”Den gyllene grenen” av James Frazer. Kanske symbolisera Cupen själv Yggdrasil; det gamla världsträdet. Vidskepelserna är många i sportsammanhang, allt från att vissa spelare utför egentillverkade ritualer före varje matchframträdande till att själva inramningen runt matcherna är ritualiserad. Olympiska Spelens invigningsspektakel är ett bra exempel där det ofta gäller att överträffa tidigare Spels dito. Nu skulle det handla om Respekt, kanske också det en gammal vidskepelse i modern tappning. Tappningar kanske man bör säga för begreppet Respekt är inte entydigt och tillämpas olika i olika kulturer.

Varje år väljs nya spelare under strikta former in i NHL. Det kallas för ”Draften” Spelarna som ska initieras numreras där den bäste får ett och den sämste en siffra långt högre än ett. Det laget som kommer sämst innevarande säsong får välja först. Inte riktigt sant, men i princip. Det sämst placerade laget har störst chans (20%) att få välja först. Den här säsongen placerade sig Toronto Maple Leafs sist, och för övrigt så var det inget kanadensiskt lag som gick till slutspel; fast laget med flest kanadensiska spelare, Florida Panthers, kom med. Man räknar på att Draftettan kommer att bli en stjärnspelare och stjärnspelare är viktigt. En stjärnspelare i laget räcker inte till slutspel, för det krävs minst två, och har man fyra, som Washington Capitals med Ovetjkin, Kuznetsov, Holtby och Backstrom, är det stor chans att vinna hela slutspelet.

Toronto verkar ha haft ett mål den här säsongen. Nämligen att komma sist. Ändå säger Torontos Coach Babcock att men måste respektera spelet och kämpa på i varje match. “As a group, we know what’s going on,” said Bernier. “But we want to win. We are winners in this locker room. You’re never going to go out there thinking about the future. You’re thinking about your own career and show what you can do.” Alltså måste laget (läs: coachen) se till att förlora ändå. Det kan ske bland annat genom omdisponering av spelarna, dåliga förberedelser och taktikbyten. Ganska lätt faktiskt. Detta om Respect.

Inför sista omgången så lät redan klara Capitals sina bästa spelare sitta varpå Anaheim Ducks kunde vinna och passera Los Angeles Kings i tabellen. Kanske vill Capitals hellre möta Ducks i en eventuell final? Också New York Islanders lät sina bästa spelare sitta sista omgången, varpå laget förlorade och hamnade i en annan, och fördelaktigare?, slutspelsgrupp än Capitals som får antas vara bäst. New York Rangers fick den platsen och har först att möta ”hetaste” laget Pittsburgh Penguins. Detta om Respect.

Respekt hänger uppenbart i hop med etik.

Alla lag som spelar i turneringar hamnar ibland i lägen där det kan vara fördelaktigt att förlora, fördelarna kan skifta mellan matchtider, matchplats eller helt enkelt ställa till det för konkurrenter. Men är det fel att ge sitt eget lag de bästa förutsättningarna på bekostnad av att det är lika förutsättningar som ska gälla? Faktiskt en bra fråga. Utåt säger alla att det är förfärligt att medvetet förlora men inåt gör alla det. Det är mitt tips. Det kan man spela på.

o-o

Ibland, och det händer ofta i Basketboll, som är den sport jag kan, förloras det av ovanstående anledningar men omedvetet och av dumhet. Räknas det? Bäst minns jag EOS/Malbas som var överlägsna alla svenska lag när de spelade ”run and gun” men sällan tilläts göra det.

I kväll ska jag nörda ner mig i  Shawn Furys: Rise and fire : the origins, science, and evolution of the jump shot – and how it transformed basketball forever  så kanske ska jag utveckla mig om det perfekta basketskottet framöver (jag har ju faktiskt varit med sedan tvåhandsskottets dagar)


MOTIVATION vs KLASS

Det är tolv dagar kvar till Nordamerikanska hockeyligans slutspel och ingen tror något annat än att Washington Capitals ska vinna i år. Med sju matcher kvar har Capitals vunnit ligan och har alltså hemmafördel i matchserierna som gäller bästa av sju. I kväll möter Washingtonlaget Philadelphia Flyers som kämpar med Detroit Wings om sista slutspelsplatsen. Det talar för Flyers, eller hur?. Motivation slår alltid klass. Eller? Kan klassen också motiveras? Förra gången Capitals vann serien blev laget utslaget i första slutspelsomgången trots ledning med 3-1 i matcher. Anledningarna var två. Montreals målvakt spelade på topp och Montreals försvar täppte till alla luckor. Så är det ofta i slutspel i hockey. Spelet förändras helt, med framförallt mycket tätare försvar, jämfört med serielunken. Caps är medvetna om problemet och i kväll får vi se om de klarar av att vinna. Mycket talar för att det verkligen är så. Washington Capitals måste vinna över Philadelphia Flyers när det åter sju omgångar för att visa sig själva att de kan vinna Stanley Cup. I kväll ska motivationen motiveras. Kanske kommer skånepågarna Marcus Johansson och Andre Burakovsky att visa framskridskorna. Det kan behövas. Det var ett tag sedan.

0-0

Flyers vann på straffar efter oavgjort 1-1. Caps missade två och så var det kört för favoriterna. Motivation slog klass med andra ord. Den här gången också!

Flyers kvitterade när Marcus Johansson satt i utvisningsbåset. Caps coach rörde om i kedjorna och varken Ovechkin eller Bäckström fick skjuta straff!

0-0

Annars är säsongens händelse att inget lag från Kanada når slutspelet i år. Så sakta förändras också hockeyn. Just nu är 49,7 procent av NHL-spelarna från Kanada, 24,2 från USA, 9,1 från Sverige, 4,5 från Ryssland, 4,2 från Tjeckien, 3,2 från Finland, 1,1 från Slovakien och resten fördelade i promillen på Schweiz, Tyskland, Danmark, Österrike, Frankrike, Lettland, Slovenien, Norge, Holland, Kroatien och Vitryssland.


Samarbete

Passar bäst som passar sist

Från den bäste passaren till den bäste skytten. Snyggare kan inte vara. Helt hokej!


Not a guy like me

En gång per säsong samlas de bästa till en extra show. The All-Star Game. De bästa, de mest eleganta och de mest populära är där. Inte alltid, men för det mesta. Så har då också fansen en röst. I år valde de John Scott – en NHL-are av det hårt arbetande slaget. En med smutsiga händer. Då sa ägarna nej. De tycker inte om smutsiga händer ens när det är så de tjänar sina pengar. Det gick deras ära förnär. Vems är smutsen nu?

Det här är hans historia.

och deras

osså lite lök laxen

o-o

Nåja; ”you can play” Det blev det så här!

För att inte tala om så här!!

eller så här!!!


DET VÅRAS på isen over there

Det händer mycket i media i USA. NHL väljer måndagens 5 Top Plays och minsann är inte Jojo, Marcus Johansson, med på två. Först som självuppoffrande puckblockare och sedan som eminent framspelare till Ovetchkin.

I New York Post kan man varje dag nästan få läsa Larry Brooks tyckerier och på köpet de bästa hockeyanalyserna. I alla fall av New York Rangers. I dagens får André Burakovsky sitt välförtjänta erkännande om vad som faktiskt ledde fram till senaste matchens enda mål för Washington Capitals.

Två skånepågar som spelar ishockey och gör avtryck i amerikanska media. Nog trodde man inte det när man stod och huttrade på Östra isbanans höga ståplatsläktare för ett halvsekel sedan. Nästan. Där gjorde för övrigt pappa Burakovsky sin sista match, i den överbyggda versionen av Östra isbanan som numera heter Kirsebergs Ishall. Det står Fishall på vägskylten dit.

Till det en alldeles vanlig ”feature” som kvalitetsmässigt aldrig skulle se dagens ljus härstädes. Tror jag.


Insiktens ljus och plausibla förklaringar

Hockeyslutspelet i NHL är över för den här gången och Los Angeles Kings tog hem Stanley Cup. Var det på grund av bättre spelare, bättre taktik, bättre träning? Ja, det kan vi inte riktigt veta för variablerna är ytterligare flera. Där är förspelet i forma av tidigare omgångar som ligger tätt i tiden och hur omgivningen tillsammans med laget hanterar framgången i att komma till final. Finalspelet kräver sin särskilda rutin och de långa resorna mellan New York och Los Angeles ska klaras av på bästa sätt och hur påverkar tillfälligheternas spel i form av skador, dagsform, relationer och mycket annat. Coacherna ska styra allt detta så mycket faller tillbaka på dem. Var det bästa coachen som vann? Det kan vi inte heller veta då omständigheterna var olika. Den ene hade flera säsonger med laget medan den andre gick första säsongen med sitt lag. Båda hade i alla fall erfarenheten av att blivit sparkad från tidigare lag och skulle deras respektive lag inledningsvis nästa säsong tillhöra bottenskiktet så är det inte omöjligt att de får samla in den erfarenheten en gång till. Ishockey i NHL är ett kommersiellt spel och då populariteten är kopplad till resultatet krävs snabba förändringar då konjukturen skiftar. Mina kommentarer här fyllda av klichéer även om tanken kan vara ny. Klichéer är reproducerande upprepningar och rör sig på ytan. Själva upprepningen i sig manar till nya upprepningar. Eller är de gamla? Det är funderingar kring Texten som jag håller på med här. Idrotten är ett övningsfält medan politik och verksamhet är den allvarliga verkligheten. Eller kan verkligheten vara glad?


38:de breddgraden

Igår var det tradestop i NHL och bland sportglosorna är det mest glada hejaord, men detta sagda vill jag inte undanhålla eder. Det är Larry Brooks i New York Post som är sanningsägaren appropå att New York Rangers gav bort lagkaptenen tillsammans med några förstaval mot en spelare som hur man än vänder sig har passerat sin topp. ”Still, not being those guys won’t be enough to justify this trade. It can’t be when so much of the future went the other ”way. There’s one way and one way only, and that’s for St. Louis and the Rangers to win the Stanley Cup.”

Alltså: Det är bara att vinna nu annars så var det en dålig deal, för att inte säga riktigt dålig!


Mediaklick.

I dag har jag klickat runt på kommentarer kring Bäckströmgate. De är många och vinklingarna av alla grader. Jag lutar åt det senaste, att man blandat ihop nano- och mikrobegrepp helt enkelt därför att med mikrodelar mätt så är Bäckströms värden osannolikt höga. (Nu var de inte de i alla fall.) Resten är dumt att spekulera om, men nog sticker tajmingen i ögonen. Den är optimal ur Kanadas (eller ska vi skriva NHL:s?) synvinkel och det ska man inte vara blind för. Ontologiskt ligger Bäckström bra till, d.v.s. vi tror på förhand bara gott om honom och det får också stå för NHL:s position.

Mediaklickarnas olika reaktioner är roliga att ta del av, för att inte säga besynnerliga ibland, och alldeles säkert avhandlingsmaterial. Har verkligen svenskarna den press de förtjänar? Aftonbladet som tidigare hävdade att ett Tre Kronor utan Bäckström är ett bättre Tre Kronor glömde alldeles att trycka på det. I stället lägger man all skuld på Bäckström där och ingen av alla experter vet egentligen vilka regler som gäller och hur det går till numera i Tre Kronor. Dock, Burman där, skriver att hoppet för Sverige var ytterst litet och att den lilla strimman ljus hette Bäckström. Burman torde veta, han har känsla för det här. Burman borde byta tidning! Roligast är nog Åsa Lindeborg som kommer ut noll-koll-garderoben. Det är lite dopad åsiktsrugby över artikeln. Systrarna Kallur skriver hon sa nej till doping men fortsätter ändå med att alla kan vara dopade. Sådär lagom stringent ! Det bästa jag kan säga om Åsa här är att jag inte tror att hon själv skriver alla sina artiklar. Vi måste i alla fall hålla öppet för det.


Brahes dag

Tyhckisk nog så är det Brahes dag i dag. Torsdag. Losers day, som vi säger i Amerikat. Såg Damkronorna förlora i dag mycket beroende på feligt i det taktiska uppträdandet. Istället för att markera spelare i defensiven så radade man upp sig framför målvakten och skymde så det slapp Sweitzerfranceskorna som kunde behandla pucken och tog väl vara på sina chanser. Anfallsmässigt spelade man manshockey i hörnorna och glömde att i damhockey så gäller det att samla chanser med många puckar på mål, men kanske så var det någon sorts fördröjande spel man var ute efter. Just då. Kassa coacher med andra ord!, men varför denna gubbhylla? Kanske är det dags att hockeykvinnorna också tar jämställdheten lite på allvar, besätter de egna ledarfunktionerna och kan börja tro på sig själva.

Loser 2, fast inte lika mycket blir ju damcurlarna. Fast det här var ju första försöket. Dom vinner säkert nästa OS. Bara de inte glömmer att sopa. Bra fråga?: ”Vad gjorde soparna när de inte sopade? I en Olympisk final!” Curling handlar ju mycket om frysteknik och naturligtvis är det en tidsfråga innan man kan tillverka perfekt is. Då får man frysa in konstigheter i hemliga banor för att likna naturen i inomhushallarna av idag. Egentligen är det obegripligt med curlinghallar som bowlinghallar. Förträngningen av ensamhet tar sig allt konstigare uttryck tills cirkeln sluts med den kallfotade ensamna curlerskan. ”Vi vantrivs i kulturen!” Freud hade koll på problemet. Läs pamfletten!

Curling får ju en att tänka på det här med idrott och Olympiska spel. Alla idrotter tycker jag borde få var med i Olympiska spel. Armbrytning, schack och fia, med eller utan knuff. Där det tävlas vill man ju alltid nå att tävla mot de bästa och varför ska pengar och tradition få styra så mycket. Varför inte öppna upp till ett Olympiskt år där alla idrotter får komma med sina bästa och och tävla i Olympiska spel! i det att den Olympiska freden må gälla. Alla länder får ett eller flera Olympiskt spel! Viasat åläggs att sända rubbet i tillgängliga kanaler på nätet!


Hemläxa 3

Som ett sidospår i livet har jag ägnat mycken tid åt sport, bl.a. så tävlade jag i gymnastik, fotboll och basketboll samtidigt som tonåring. Tonåringar gjorde så förr och blev allsidigt atletiska och inte alls så skadebenägna som nu är fallet. Man visste alltså mer om sport förr. Skadorna indikerar det. Det är något motsägelsefullt, eller hur? Med alla pengar och utbildningar man får numera så är det uppenbart, eller evidently som man också säger, att kunskapsackumulationen inom idrotten inte fungerar.

Min namne Claes Eriksson tycker inte det i det här av svensk idrottsrörelse betalda inlägget. Hen kritiserar å det skamligaste slutsatserna av en longitunalstudie om elituttagna fotbollspelare årgång 1984. Det är en nu gammal undersökning som Tomas Peterson gjorde och som förmodligen pågår fortfarande. Jag ska inte jäva hur det går till nuförtiden men vid tiden då resultaten publicerades så stämde de till pricka. Det är ju bland annat på grund av professorns slutsatser som idag mycket har ändrats. Och det fanns vid den tiden inte tjugotusen uppsatser som sa samma sak. Det fanns bara denna enda. Jag ska heller inte närstudera artikeln men mycket passerar inte ens ordboken; talang är per definition medfödd, så ergo; tydligen pratar professorn och hen inte samma språk. Den hennen torde vara ett stort haveri. Jag påpekar detta särskilt med namns nämnade så inte hen och jag förväxlas.

Idrottsvetandet kan man tydligt numera sortera under ordet Misstag. Kanske är det så också inom andra områden. Skolan, Polisen, Järnvägen.?  Ekonomi som exempel, där det  är uppenbart att ett land som Sverige inte längre kan hantera sina resurser är kanske det stora misstaget. Borg är oss en väldig sorg. Misstaget som skapar de andra misstagen. ”Mistakes beget mistakes” är ett axiom inom idrott. Därmed inte sagt att det inte finns enskilda nationalekonomer som tillgodogjort sig den allmänna informationsexpansionen och också kan sitt värv. Det finns folk som kan! Ishockeymannen Brendan Shanahan är en sådan man. Han kan sin branch. Shanabans som levereras på NHL:s hemsida är redan legendariska, därav det egna ordet. Exemplariskt skildrar bakgrunden till sina beslut med en kommenterad videosnutt nedbruten till varje detalj. Där kan en eftersläng eller avsiklig huvudtackling som inte domarna i matchen ens lade märke till rendera spelaren dryga böter och matchavstängningar. Här ett exempel på motsatsen. En sargtackling som gav fem minuters utvisning och blev matchavgörande visar Shanahan vara helt regelrätt och var det någon som avvek från spelkoden så var det den tacklade spelaren. Istället för att möta tacklingen så valde den tacklade spelaren att vända ryggen till och orsakade tacklingens utfall vilket också förmodligen var avsikten. I det omedelbara eftersnacket påpekade Ovetchkin och Oates samma sak medan på det stora hela så upprördes hockeyvärlden stort och förväntade sig många matchers avstängning på tacklaren. Shanahan vet vad han talar men är inte heller främmande för insiktsfull självkritik!

Om man vill vara lite långsökt, och det vill man, så är väl Shanahan en fenomenalist i Husserls och Heideggers anda, för att inte tala om Sartre när han efter att ha frilagt fenomenet, tacklingens ära och agenternas intentioner, visar att det var tacklingsoffrets val som skapade situationen, och, som sagt, som  han visar det.

Ett annat långsökt fenomen, nämligen fussion,  hittar vi New Jersey, där jag en januaridag 1970 vandrade på de isiga kajerna vid Hudson River. En rätt så nyligen översatt bok just så ”Kajerna vid Hudson River” och hen som hittat på den titeln har inte heller gjort sin hemläxa. Originaltiteln ”Ships in the river” syftar på fartyg som ännu inte anlöpt kaj; alltså ungefär ”vilsna själar”, vilket ju boken lite självbiografiskt också handlar om. Läs den! Gösta Larsson, som författaren hette, hade gjort sin hemläxa, och skriver i boken om det fenomen som vi idag kallar Maffia, först av alla, kostnadsfördyringen i New Yorks hamnar hamnade på tio procent vid den tiden. På boken byggde ett aldrig spelet stycke av Arthur Miller, som tänkt Marilyn Monroe med skandinaviskt påbrå  i huvudrollen, men istället blev underlag för manuskriptet till ”On the Waterfront” av Schulberg, filmen med samma namn av Kazan med Marlon Brando i sitt genombrott.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.