Kategoriarkiv: Idrott

HJÄRNSTARK

Anders Hansen:  Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna (2016)

Grafisk form och illustrationer: Lisa Zachrisson

Övertygande går Anders Hansen, kapitel för kapitel, igenom varför du ska motionera och allt är väl underbyggt i den senaste forskningen. Det är en vältalig bok som talar om för dig att du ska vara den du är. Inget mer, inget mindre. Alltså, RÖR PÅ DIG! Allt från savannens dagar är hjärna en del av kroppen och fungerar bäst tillsammans med den då den fungerar bäst. Välkonditionerad. Barn som åldringar behöver sin hjärna och bästa medicinen är ingen medicin alls kombinerat med konditionsträning. Rekommenderas!

 

MP:s senaste idé om miljöavgifter på stormarknadens parkeringsplatser kanske inte är helt magstarkt.

Update: Tids nog blir man gammal. Jag besökte dottern som bor i Göteborg, Övre Johanneberg, faktiskt så mycket övre man kan komma, överst på högsta huset och behövde parkera bilen över natten. Jaja. Det var fullt överallt och då menar jag överallt, utom. Ja, just det det fanns ett utom. På Johannebergsskolan gick det utmärkt att parkera och betala med Appen. Tji, med min Motorola som ändå ska vara smart. Eftersom det var gott om parkeringsplatser där kan men i all enkelhet dra slutsatsen att det finns många Göteborgare som inte klarar Appen. Nåja, svärsonen kunde betala via sin App fast han inte var där så det löste sig. Faktiskt är det stor skillnad på hur man hanterar gatorna i Malmö och Göteborg. ”Det fixar sig” tycks man resonera och trafikanterna behandlar varandra mycket varsamt och förstående för att klara alla ständigt uppdykande situationer. Parkeringsplatser till exempel kan vara inritade på trottoarer med ingen kantsten mot gatan. Inte mycket kvar att gå på men det fixar sig väl. Aldrig att Göteborgarna skulle gräva upp hela Nobelvägen som i Malmö för att ordna cykelbana. Men inte en enda bilkö! Det har man fixat i Malmö desto fler. (eller planerat för, om jag nu ska vara konsekvent)

Downdate: Ha,ha. Appen finns i Malmö också. Det är bara jag som inte behövt se den. Jag ser min ignoranta sida. Nu måste jag koppla in mig på min motorola för apptillstånd och intresserade kan få veta var jag befinner mig. Tveksamt om jag vill. Appsolut?


NHL och RESPEKT

National Hockey League, NHL, påbörjar sitt slutspel, eller playoff som det också kan heta, i dag. Sexton lag deltar och vinnaren vinner Stanley Cup som är en stor pokal där alla tidigare vinnares namn finns inristade. Det hör till vidskeplerna att en en spelare inte får röra Cupen innan han vunnit den för då vinner han inte den. Det är en vidskepelse som går tillbaka på Kungens oberörbarhet i det gamla vegetativa stamsamhället som man kan läsa om i ”Den gyllene grenen” av James Frazer. Kanske symbolisera Cupen själv Yggdrasil; det gamla världsträdet. Vidskepelserna är många i sportsammanhang, allt från att vissa spelare utför egentillverkade ritualer före varje matchframträdande till att själva inramningen runt matcherna är ritualiserad. Olympiska Spelens invigningsspektakel är ett bra exempel där det ofta gäller att överträffa tidigare Spels dito. Nu skulle det handla om Respekt, kanske också det en gammal vidskepelse i modern tappning. Tappningar kanske man bör säga för begreppet Respekt är inte entydigt och tillämpas olika i olika kulturer.

Varje år väljs nya spelare under strikta former in i NHL. Det kallas för ”Draften” Spelarna som ska initieras numreras där den bäste får ett och den sämste en siffra långt högre än ett. Det laget som kommer sämst innevarande säsong får välja först. Inte riktigt sant, men i princip. Det sämst placerade laget har störst chans (20%) att få välja först. Den här säsongen placerade sig Toronto Maple Leafs sist, och för övrigt så var det inget kanadensiskt lag som gick till slutspel; fast laget med flest kanadensiska spelare, Florida Panthers, kom med. Man räknar på att Draftettan kommer att bli en stjärnspelare och stjärnspelare är viktigt. En stjärnspelare i laget räcker inte till slutspel, för det krävs minst två, och har man fyra, som Washington Capitals med Ovetjkin, Kuznetsov, Holtby och Backstrom, är det stor chans att vinna hela slutspelet.

Toronto verkar ha haft ett mål den här säsongen. Nämligen att komma sist. Ändå säger Torontos Coach Babcock att men måste respektera spelet och kämpa på i varje match. “As a group, we know what’s going on,” said Bernier. “But we want to win. We are winners in this locker room. You’re never going to go out there thinking about the future. You’re thinking about your own career and show what you can do.” Alltså måste laget (läs: coachen) se till att förlora ändå. Det kan ske bland annat genom omdisponering av spelarna, dåliga förberedelser och taktikbyten. Ganska lätt faktiskt. Detta om Respect.

Inför sista omgången så lät redan klara Capitals sina bästa spelare sitta varpå Anaheim Ducks kunde vinna och passera Los Angeles Kings i tabellen. Kanske vill Capitals hellre möta Ducks i en eventuell final? Också New York Islanders lät sina bästa spelare sitta sista omgången, varpå laget förlorade och hamnade i en annan, och fördelaktigare?, slutspelsgrupp än Capitals som får antas vara bäst. New York Rangers fick den platsen och har först att möta ”hetaste” laget Pittsburgh Penguins. Detta om Respect.

Respekt hänger uppenbart i hop med etik.

Alla lag som spelar i turneringar hamnar ibland i lägen där det kan vara fördelaktigt att förlora, fördelarna kan skifta mellan matchtider, matchplats eller helt enkelt ställa till det för konkurrenter. Men är det fel att ge sitt eget lag de bästa förutsättningarna på bekostnad av att det är lika förutsättningar som ska gälla? Faktiskt en bra fråga. Utåt säger alla att det är förfärligt att medvetet förlora men inåt gör alla det. Det är mitt tips. Det kan man spela på.

o-o

Ibland, och det händer ofta i Basketboll, som är den sport jag kan, förloras det av ovanstående anledningar men omedvetet och av dumhet. Räknas det? Bäst minns jag EOS/Malbas som var överlägsna alla svenska lag när de spelade ”run and gun” men sällan tilläts göra det.

I kväll ska jag nörda ner mig i  Shawn Furys: Rise and fire : the origins, science, and evolution of the jump shot – and how it transformed basketball forever  så kanske ska jag utveckla mig om det perfekta basketskottet framöver (jag har ju faktiskt varit med sedan tvåhandsskottets dagar)


RIK, RIK TIGARE, RIKTIGAST

Moa Svan: Det Riktiga Landslaget  Det-riktiga-landslaget1-300x459

Onekligen är det så att villkoren för det Riktiga landslaget (läs: det för tillfälligt mest framgångsrika) jämfört med Herrlandslaget i fotboll inte är särskilt jämlika och att sporten som sådan skulle tjäna på att de blev det. Alla skattepengar som levereras till fotbollsvärlden via olika regelmässiga kanaler, statliga, kommunala, subventionella, skattelättliga och via alla andra kreativa rättsvidrigt kluriga kommunala och också statliga vägar är inte rännilar precis men en rännil är vad som blir över till kvinnorna. MS visar hur också mansfotbollen ingriper i lagstiftningen då det blir så att vinstdrivande aktiebolag inte behöver stå för hela ordningskostnaden. Författaren skriver inte ut det men på vanlig svensk prosa kallas det korruption. Det kan bara inte vara riktigt men ändå så är det så. Kvinnor betalar också skatt. Diskriminering är ett allt för litet ord. Kvinnoförakt betydligt riktigare. Svenska fotbollsförbundets årliga stora gala som man situationen bäst men analyserar man bidragen är det också tydligt. Sällan klargörs skillnaden på Dam- och Herrfotboll tydligare. Men också Damerna dilemma. Varför fotbollskvinnorna överhuvudtaget ställer upp i gubbröran är förnedrande för dem själva. Man ska inte tigga sig till sin del – man ska kräva den. Men vad gör man när man helst bara vill spela fotboll. Medan det det ur ett internationellt perspektiv bara går bakåt för herrarna så går det bara framåt för damerna. Moa Svan antyder problemen i sin bok men analyserar inte djupare och lyfter fram få siffror men visst skriver hon roande och med många bra argument för att fotbollssakerna tillstånd måste förändras. Boken borde bli alla fotbollsspelares standardläsning och vill det mansvädesdominerade fotbollsförbundet ha en förändring så vore ett sätt att skicka ut boken till ett allmänt rådslag inom rörelsen en bra början. Ett allmänt rådslag som involverade alla. Konstituellt borde de dömas till det. Idrottsideologiskt ska man alltid göra sitt bästa och jämlikhetsförändring vore till det mycket bättre. MS vill mera; hon skriver som ett passionerat fan och passionen vill mer än förändring; passionen vill förvandling. För henne är det hög tid att kvinnorna tar över, för att säga det manligt: tar befälet. Kvinnorna är mycket bättre på det här med fotboll och alla värden som därtill tillhör därför ska de också få leda utvecklingen. Det är svårt att säga emot. Boken innehåller också några idolporträtt av landslagsaktuella spelare och en lesbisk agenda som är minst sagt störande. Vi har alla våra olika sexuella preferenser men inom idrotten, om än homofobisk, liksom på arbetsplatser vill vi hålla dem utanför verksamheten. Liksom alkohol och droger. Det är fotbollen och att inte den ene exploaterar den andra som är det viktiga. Men okej, det är Moas bok och kanske är det lättare att sparka fotboll om man är lesbisk men man är i verksamheten först och främst som fotbollspelare.

Media får också sin välförtjänta törn men detta måste vara en illasittande brasklapp: ”Den undermåliga bevakningen beror inte på bristande kompetens. Kompetensen finns. Men tyvärr lyfts den inte fram.” Nästan per definition så finns inte i den svenska sportjournalistiken något man kan kalla kompetens i någon någorlunda komperativ jämförelse. Svenska sportmedia är som planeternas svarta hål. Den har massa, den finns, den kan pladdra på men inget av betydelse kommer ut därifrån. Ingenting. Den svenska sportjournalistiken suger.

Sverige – Nigeria 3-3. Den svenska försvarstaktiken bestod i att stiga fram på respektive anfallsspelare vilket ger en massa offensiva fördelar men är riskabelt mot dribblingssäkra motståndare och att det alltid finns utrymme för ”backdoor”-passningar. Även om också jag tycker att det är den generellt bästa taktiken så var det helt fel mot Nigeria. Om detta kan du läsa bara här

 


DET VÅRAS på isen over there

Det händer mycket i media i USA. NHL väljer måndagens 5 Top Plays och minsann är inte Jojo, Marcus Johansson, med på två. Först som självuppoffrande puckblockare och sedan som eminent framspelare till Ovetchkin.

I New York Post kan man varje dag nästan få läsa Larry Brooks tyckerier och på köpet de bästa hockeyanalyserna. I alla fall av New York Rangers. I dagens får André Burakovsky sitt välförtjänta erkännande om vad som faktiskt ledde fram till senaste matchens enda mål för Washington Capitals.

Två skånepågar som spelar ishockey och gör avtryck i amerikanska media. Nog trodde man inte det när man stod och huttrade på Östra isbanans höga ståplatsläktare för ett halvsekel sedan. Nästan. Där gjorde för övrigt pappa Burakovsky sin sista match, i den överbyggda versionen av Östra isbanan som numera heter Kirsebergs Ishall. Det står Fishall på vägskylten dit.

Till det en alldeles vanlig ”feature” som kvalitetsmässigt aldrig skulle se dagens ljus härstädes. Tror jag.


Män som hatar kvinnor

Teve repriserar Män som hatar kvinnor teveversionen och jag lägger märke till nyanser som jag inte kommer ihåg. Som att Kalle Blomkvist tidigt ser med gillande på Lisbeth och hennes fasoner. Fast han ser samtidigt inte Lisbeth; att hon kommer att älska honom på riktigt, eller så är det som han bortser. I grunden älskar Kalle bara Kalle. Det visar sig också att Kalle missmint sig om Harriets smycke. Lisbeth väljer att låta mördaren brinna upp och dö. Så minns jag inte heller att det var i boken. Låt vara med det. Filmen får förhålla sig fritt och skapande till boken. Så måste det vara. Det är svårt att få i hop det kortfattat som film av en så diger trilogi. Det är på något sätt att inte rätt respektera verket, tycker jag. Men naturligtvis så har jag fel. Trilogin innehåller många problem och det tycker jag hade räckt vart och ett till en egen film. Alltså många filmer. Gärna Film noir för att hitta en gemensam stämning. Det är en stor problematik Stieg Larsson lyfter fram och tar en liten tugga av.

I dagens DN skriver Ann Heberlein om pojkars uppväxtförhållanden. Unga män och pojkar fostras in i våld, genom lek och sport – och ingen kommer undan. Det ligger lite Look noir över artikeln. Sedan så ger sig pojkarna på flickorna som nästan helt saknar den våldssociala fostringen. Nja. Så är det väl inte heller. Det finns föräldrar som fostrar sina barn att verka mot våld. Det finns föräldrar som tycker att fysisk fostran är viktig och lika viktigt är det att vara emot våld. Det finns föräldrar som stöttar sina barn och är där när de behöver dem. Det finns barn som växer upp och utbildar sig till poliser och psykologer. Malmö Högskola håller på att utveckla ämnet Socialt Ledarskap för Skola och Idrott och det kan komma att bli en vändpunkt. Det underliga är att ingen kommit på det förut. Konkret Coaching och tränarskap borde vara lika välplanerad och instuderad som själva träningen. Samhället som helhet vill sig inte väl, det är det som är problemet. Det finns mycket svart att måla och inget vitt verkar det. Det vet politiker för lite om. Så vitt jag vet.


Insiktens ljus och plausibla förklaringar

Hockeyslutspelet i NHL är över för den här gången och Los Angeles Kings tog hem Stanley Cup. Var det på grund av bättre spelare, bättre taktik, bättre träning? Ja, det kan vi inte riktigt veta för variablerna är ytterligare flera. Där är förspelet i forma av tidigare omgångar som ligger tätt i tiden och hur omgivningen tillsammans med laget hanterar framgången i att komma till final. Finalspelet kräver sin särskilda rutin och de långa resorna mellan New York och Los Angeles ska klaras av på bästa sätt och hur påverkar tillfälligheternas spel i form av skador, dagsform, relationer och mycket annat. Coacherna ska styra allt detta så mycket faller tillbaka på dem. Var det bästa coachen som vann? Det kan vi inte heller veta då omständigheterna var olika. Den ene hade flera säsonger med laget medan den andre gick första säsongen med sitt lag. Båda hade i alla fall erfarenheten av att blivit sparkad från tidigare lag och skulle deras respektive lag inledningsvis nästa säsong tillhöra bottenskiktet så är det inte omöjligt att de får samla in den erfarenheten en gång till. Ishockey i NHL är ett kommersiellt spel och då populariteten är kopplad till resultatet krävs snabba förändringar då konjukturen skiftar. Mina kommentarer här fyllda av klichéer även om tanken kan vara ny. Klichéer är reproducerande upprepningar och rör sig på ytan. Själva upprepningen i sig manar till nya upprepningar. Eller är de gamla? Det är funderingar kring Texten som jag håller på med här. Idrotten är ett övningsfält medan politik och verksamhet är den allvarliga verkligheten. Eller kan verkligheten vara glad?