Kategoriarkiv: Jag minns

Jag minns

Kaffetermosen – Fanns i plast och passade i en liten väska som man kunde ta till arbetet, också den av plast; eller var det galon. Termosen var gul och plastväskan svart. Jag minns en massa andra termosar också; serveringstermosar, tevetermos, och flera små i olika kulörer. De gick ofta sönder och allt kaffe hamnade i väskan. Det är en gåta att man kunde tycka det var gott. Sedan kom det täta termosar i rostfritt stål. Jag har en sådan med buckla på. Till kaffet blev det oftast limpmacka med prickig korv … eller ost. Svettigt pålägg. Sittandes i tunga buldankläder på en röd verktygslåda, skitig i rök och damm. Ljuset silade ner genom röken. Jag arbetade som svetsare i  en av Kockumsvarvets stora sammansättningshallar. Hall 5, den sista före dockan. Ende svensk förutom förmännen. Tjänade bra. Högsta ackordet och tvåskift. Kunde köpa mig ett gathus i Kirseberg. Kockums gick i god för banklånet. Lånade rubbet. Första femton var ett topplån och resten att alldeles vanligt lån. Utedass, vedeldat och gasspis men vatten inne. Hyran lägre än en nybyggd 3:a på Lindeborg som vi tingat och valt tapeter till. Sju olika kommunalgrå som var bra för betongen att välja bland. Gjorde så för att stoppa rivningarna på Kirseberg.

Byalaget menade det. Folkfestliga allhusgruppen som bodde kollektivt i trevåningshusen en bit bort på samma gata förstod aldrig; att det var så man gjorde. Själv, i stället för bidrag. Handling i stället för opinion. Kanske var vi Kennedyianer. ”Don´t ask what the society can do for you; ask what you can do for the society” eller något sånt. Kommunen är en del av oss, inte att vi är en del av kommunen. Vi; några anarkister, gjorde en tidning: KOMMUNARDEN, och delade ut gratis. typ hundra stycken. Byalaget gjorde också en liten tidning: BACKABLADET som vi, samma redaktion plus en, skrev, redigerade, brände original och stencilerade på samma sätt eftersom vi gjorde båda, slutade på niotusen exemplar, och byalagsorganisationen delade ut. BACKABLADET överlevde många år tills statsdelsbyråkratin kom till byn och tog över tidningen för att genast lägga ner den. De hade ett eget propagandablad på gång och gemensamhetens skattepengar så de behövde inte själva dela ut den.

Tvärt flyttade sambon till en etta på Södermalm och jag till en tvåa på Nydala och tröttnade gjorde jag på tvåskiftet men se, det gick inte att byta till dagskift bara sådär. Man måste ha ett skäl. Min själ vaddå? Det här är väl inte lumpen? Det kändes inte rättvist! Men rättvisan måste man göra något åt så jag gick till BBK Herkules, min gamla basketklubb som huserade på Dammfrigården i hop med scouterna. Anders Hall residerade. Kunde jag få bli tränare? Då jag själv spelade fick alla spelarna gå en grundkurs i tränarskap och domeri. Allt under en överseende Mike Skogberg, lika viktig för svensk basket som James Naismith för amerikansk. James, dr. J., från Kanada och Mike från Shanghai. Tyvärr fullt. Alla ungdomslagsledare är tillsatta. Så jag hittade på ett eget lag och till och med en egen hall, en utrangerad gammal gymnastiksal på Triangelens parkering. Alltså, P-12, pojkar upp till tolv år, det var yngsta gruppen, extraträning onsdagar och lördagar, SM-slutspel i Stockholm, hälsade på hos fjällan och jag kunde återvända till verkmästaren och berätta att jag omöjligt kunde fortsätta tvåskiftet. Det blev dagtid i dockan, ännu bättre betalt och kafferast tjugofem meter upp på någon ofärdig supertankers popdäck. Bästa utsikten i stan som nu medelklassen har snott.

Okk som sagt: Termosen var gul plast, kaffet uselt gott och ”di gule” forfarande bästa europacuplaget i stan. Före 1979 med andra ord.


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.