Kategoriarkiv: Kataklysmen

J’Accuse…! … Intellektuella; finns dom?

9565d598-6108-4b61-b704-737a59a1badf

Jack är ett fint namn. Det betyder bonde efter jackorna bönderna bar när de togs ut i krig. Det kan också vara en förkortning av J’Accuse. Rubriken till Emile Zolas berömda artikel som publicerades denna dag; 18980113. Emile Zola är urtypen för en intellektuell; den kreativa tankens makt. Så var finns intellektuella i dag? Finns dom överhuvudtaget? Var finns de kreativa tankarna kring vad som utspelar sig i samhället just nu? Som kriget mot kvinnorna! Varför letar sig rubrikerna in i tidningarna om övergrepp mot unga kvinnor en masse som skedde kring nyår, i somras och förra sommaren. Uppenbart skiter polisen i det för att göra sin högste chef till lags. Det är uppenbarat och riksdagsledamöterna säger att det inte är okej. Så dags, skulle jag vilja säga. Varför vet ni inte vad som händer på gator och torg? Finns det ingen lobby som företräder kvinnor och bjuder på tillräckligt fina middagar? Och varför står det inget i tidningarna? Varje dag! Jo därför att tidningarna mörkar. Så enkelt är det. Om inte annars så förstår man det på ordvalen när tidningscheferna förklarar att det inte mörkas alls. Kommunpolitiker och kommunala tjänstemän. Var finns ni? Varför tillåter ni att kvinnor trakasseras?

Nu är det många som fiskar i upprörda och grumliga vatten. Var finns klara och förklarande tankar? Var blir det av alla med författliga stipendier och kulturella investeringar om inte mottagarna producerar?  Varför håller sig Staten med samhällsvetenskapliga institutioner som bara vet att vara tysta? Det här är bra frågor. Varför är det bara jag som ställer dem så här?! Det är också en bra fråga.

Det ska också sägas. Politikernas svar och agerande i riksdagsdebatten är pinsamt låghaltiga. Det minst kristna budskapet står Kristdemokraterna för. Mediernas presentationer av saken är minst sagt tvivelaktiga. Osse då polischefen som när journalisterna frågar säger att nu är han på Folk och Försvar och vill hellre prata om det och inte förstår att det är precis detta som är Folk och Försvar just då.

Exemplet

Undantaget

Ögat

som sagt


Rader av snusk

Råkar läsa en bokanmälning i Expressen. Sågar vad jag förstår en välargumenterad bok utan ett enda argument. Anmälan avslutas med ” ”På bokomslaget har förlaget låtit trycka två starkt rekommenderande recensionscitat från två välrenommerade internationella tidningar. Såvitt jag kunnat se har inget av citaten täckning i källorna.

” Ganska passande dock, för en bok som visar sig vara något annat än den ger sig ut för att vara.”

Dock måste tidningen själv rätta: ”RÄTTELSE/FÖRTYDLIGANDE. Citaten som nämns i slutet av denna text kom inte från recensionerna i de två internationella tidningarna, utan från andra typer av texter. Citaten på bokens omslag är korrekt återgivna från dem.”

Tidningen rättar alltså utan klippa bort lögnen. TBG, sa man när jag var barn. Annars kunde man i theguardian.com läsa avslutningen: ”Stuckler and Basu operate within the parameters of the system; King deems it broken. Both are hard to ignore.”

Återstår alltså bara att själv läsa boken:    The Body Economic: Why Austerity Kills


Medelklassens begränsade nytta

Ja vad ska vi ha medelklassen till? Egentligen! Det är en högeligen intressant och aktuell fråga. Nu när medelklassen röstat fram borgaralliansen, för det får man väl ändå säga att dom har, var främsta mål består i att sänka löneninivån och den vägen öka profiterna i samhället. Risken är nämligen att profitökningen inte kommer medelklassen till del medan den sänkta lönenivån defenitivt knaprar in på möjligheterna. När arbetaren drar in på sin morgontidning så blir journalisterna färre. När skatterna krymper så blir lärarna inte fler fast folkmängden ökar, särskilt i skolåldrarna. Det blir på sikt färre morgontidningar av det också. Föra att inte tala om skola och daghem. David Boyle skriver om det i BROKE: WHO KILLED THE MIDDLE CLASSES Ja, i England alltså. Traditionerna knakar i fogarna när klassen får svårt att reproducera sig. Ni har väl hört talas om Gentrifiering; när mellanskikten tar över arbetklassens upparbetade trivselområden genom att amorteringsfritt låna till insatserna istället för att som traditionen bjuder köpa hus. Kolla Möllan i Malmö. Dom bullrande fabrikerna är borta och snart lägger man väl ned Folkets Park och så funderar man: ”vad tyst det blev??? Så vad gör medelklassen egentligen?! Vad är deras bidrag. Vad fyller de för funktion? Tillhör de samhällets produktion eller reproduktion? Betalas de från profiten, revenyn eller representerar de rent av en omkostnad eller ännu värre kostnad. Behövs det en ideell eller materiell analys? Var ska de lättrörliga skikten ta vägen? Ska de rent av börja befolka arbetsplatserna med sin misantropiska åsikt om avtalsenlig lönesättning? Queer, inte sant!


Mindre Rolig Historia

När en ung Karl den nionde skulle ute i europat och representera Sverige vid något möte så var han orolig för att han var ung, ny och kunde för lite och fick då lite påhejning av Rådsherren Axel Oxenstierna med orden: ”An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur?” – Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs? eller var det kanske till egna sonen Johan? I vilket fall så är det svenska sanningsord som håller fortfarande.

Lätt chockerad cyklade jag hem efter att tidigare ha zappat in på något samhällsprogram om ekonomi där det alldeles tydligt att i svensk nationalekonomi på högsta nivå så ingår inte nationalekonomi. Fråga mig inte hur det kan komma sig för jag har alltid tagit för givet att regeringsrådande nationalekonomer visste vad de pratade om men i programmet så kunde uppenbart landets två främsta inte redogöra för hur löne- och vinstnivåer påverkade samhället på makronivå. Ja, de kände inte ens till siffrorna. För att understryka och säga det en gång till. Det är alldeles uppenbart att sedan Gunnar Emmanuel Sträng, mannen med både livrem och hängslen, försvann från sin sista maktpost (1985) så har inte nationalekonomiskt vetande styrt de ekonomiska besluten överhuvudtaget. Makronivåns siffror om omfördelning mellan samhällets olika sektorer har aldrig beräknats om ens funnits tillgängliga. Så när nu Svenskt Näringsliv går ut i en stor reklamkampanj för sänkta löner så nota bene: De vill gärna ha högre vinster till företagen men samhällsekonomisk så vet de faktiskt inte vad de pratar om. På lokalnivån så förstår man nu att Trelleborgs uppsägningsvarsel bara var vapenskrammel inför löneförhandlingarna, alltså stridsåtgärd under pågående avtal. Egentligen. I sanning jag är verkligen förbluffad. Visst är det ett tjuv och rackarspel i ekonomin men nog trodde jag att man visste vad man ljuger om. Det gör man alltså inte!. Strängt taget har man inte en aning.

Rackare är ett gammalt uttryck för hästslaktaren och det är ju också ett aktuellt tema, påvisat och sett! Findus, ICA och Konsum med säljer olika paketerad färdiglagad mat som allt kommer från samma fabrik och med ett innehåll som kan vara vad som helst. De högavlönade tjänstemännen i företagshierarkierna har bluffjobb, det vill säga helt tomt på innehåll. Leveranskedjan som de ska hålla koll på har det inte en aning om. Det är som med den färgade laxen som föds upp på nermalda utrotningsskyddade fisksorter och som det visade sig att ingen i tjänstemannakedjan kände till. Vad vet vi egentligen om arraksbollarna. Kanske innehåller de rumänsk hästskit som med de rätta konsistensen och tillsatsen kan säljas som godsak. Särskilt goda är de i alla fall inte.