Kategoriarkiv: Kulrur

Korvkiosken som metafor

Tidningarnas kultursidor kan implementera minnet. Bevis? Häromdagen köpte jag ett paket korv och ett paket korvbröd och njuter nu ett sådant minne per kväll. Den gamla lilla korvkiosken är en underbar metafor som säkert för olika människor betyder olika saker. Samma sak, alltså korvkiosk, med helt olika konnotationer. Vilket för övrigt också gäller korven. En ”falsk” var korv utan korv; ett korvabröd med en klick potatismos och senap och mycket vitpeppar. Själv var jag i unga år vad man då kallade nyckelbarn med ensamförsörjande mamma och inte sällan stod korvkiosken för kvällsmålet. Så det är inte fel att dra fram korvkiosken i kulturdebatten men stanna där. Den fyller/fyllde sin funktion för ett särskilt sätt att äta och ska värnas i stadsplaneringen men den har inget med kulturadministration att göra. Den är fin som den är i sitt eget sammanhang, medan tydligen inte fin nog i andra. Man kniper sig lätt i näsan, men tack för påminnelsen. Minnesberikad korv är farligt gott.  Kiosklitteraturen däremot, stod jag över. Det fanns bättre och gratis på biblioteket. Numera har kiosklitteraturen intagit biblioteket, men ännu inte korven. Då har IKEA klarar för sig om konceptet. Där fyller man bokhyllorna med övertupplagor av böcker som ändå ingen vill läsa och säljer billig korv.

.

.

När vi nu är inne på ämnet kultur så är det inte utan att man måste uppmärksamma Svenska Akademins nya stil att inte på något sätt avstå från det personliga intresset i kopplingen till Nobelpriset. Med Mario Vargas Llosa var det så och nu alltså också med Mo Yan. Den ständige sekreteraren försäkrar att det inte är så men precis som med korvkiosken ovan så hänger vi upp materialet till vårt moraliska vetande olika och ärlighetsförklaringen faller i olika påsar och det är inte utan att man åter håller lite för näsan. De små männens krympande skugga faller på artisterna om än dock det inte borde vara så. Tycker man. Så visst är det bra med ständiga journalister som kan skilja på fel och rätt.

ps/ Jag längtar. New Stocker ska den heta. Eller: Mr Stock. 

.

ps2/ En macka är en macka är en macka; att stoppa oxfilé eller renskav i suben är postmodernt så det förslår. Hemskt gott!

ps3/ Och så var det där med korvkosken  –   http://www.svd.se/nyheter/stockholm/edward-bloms-stockholm-premiaravsnitt_6784291.svd


Hobbybloggaren

I Snällpostens Kulturbloog så fiskades med ”Världens privatspanare, hobbypsykologer och rättshaverister förenen eder”. som bete och jag nappade.  Det är omöjligt att inte vilja gå med i en sådan obildbar förening.

Enligt någon helt onödig statistik så tittar fler på Leno än Letterman.

I stort sett alla Lettermans skämt går hem. Det gör inte Lenos. Vilket gör Lenos det mycket intressantare att titta på.

Dessutom är musiken bättre hos Letterman. Vilken inte är en motsättning. Folk tycker helt enkelt bättre om sämre musik än bättre.  Vilket inte behöver bevisas. Bättre folk är alltid färre än sämre som är fler.

Den dunkla sanningen som inte har på den här sidan att göra är att sämre folk klarar sig bättre utan bättrefolk  medan bättrefolk inte alls klarar sig utan sämre. Bland annat därför behöver den bättre kulturen allt stöd från den sämre.  🙂

 

ps:

Gentrifiering beskrivs ofta som oundviklig. Men det finns saker att göra. I San Francisco och Boston finns exempel på hur ”vanligt” folk gått samman och med hjälp av banklån lyckats köpa gamla industribyggnader.  På vägen dit (Sturup)  kanske man av trafikpropedeuthiska orsaker tar ohmvägen om Södra Bulltoftavägen och till vänster kan betrakta hur gamla Nisse´s Vulk byggs om till flerfamiljshus. ”Vanlig folk” vet jag inte men i alla fall så har kommunen tvingat fram en stor parkeringsplats = svart asfaltyta där det borde ha planerats ett litet grönområde. En liten bit gentrifieringen har blandats in kan man tänka. Och mitt emot reser sig ett nymålat Östergård med sitt nya tak.  Rutiga skorstenar till en putsad fasad. JoJo. Här skrivs Arkitekturhistorien om på det gamla jugendkomplexet. Det postmoderna Bilia i början på gatan har fått en pendang. 🙂