Kategoriarkiv: Ledarskap

”Äcklet vet inga gränser”

Som kulturminister vet Alice Bah-Kunke hur man uttrycker sig och tycker att Svenska Akademin borde veta bättre. Det gjorde dom naturligtvis. Det är så här man vet bättre. Nu visar det sig att också det egna departementet visste bättre. Per Olsson Fridh talade aldrig om för sin minister vad han visste. Det är bara för Alice och Per att lämna sina uppdrag. Alice för att hon inte har kontroll på sitt departement med oönskad konsekvens. Per för att han undanhåller viktig information. Det kan inte vara hans sak att värdera den. Om inte så visar Statsminister Löfven att det okej med klantiga departement och att medaljutdelningen var rätt. Värderingen utgår från toppen!


Män som hatar kvinnor

Teve repriserar Män som hatar kvinnor teveversionen och jag lägger märke till nyanser som jag inte kommer ihåg. Som att Kalle Blomkvist tidigt ser med gillande på Lisbeth och hennes fasoner. Fast han ser samtidigt inte Lisbeth; att hon kommer att älska honom på riktigt, eller så är det som han bortser. I grunden älskar Kalle bara Kalle. Det visar sig också att Kalle missmint sig om Harriets smycke. Lisbeth väljer att låta mördaren brinna upp och dö. Så minns jag inte heller att det var i boken. Låt vara med det. Filmen får förhålla sig fritt och skapande till boken. Så måste det vara. Det är svårt att få i hop det kortfattat som film av en så diger trilogi. Det är på något sätt att inte rätt respektera verket, tycker jag. Men naturligtvis så har jag fel. Trilogin innehåller många problem och det tycker jag hade räckt vart och ett till en egen film. Alltså många filmer. Gärna Film noir för att hitta en gemensam stämning. Det är en stor problematik Stieg Larsson lyfter fram och tar en liten tugga av.

I dagens DN skriver Ann Heberlein om pojkars uppväxtförhållanden. Unga män och pojkar fostras in i våld, genom lek och sport – och ingen kommer undan. Det ligger lite Look noir över artikeln. Sedan så ger sig pojkarna på flickorna som nästan helt saknar den våldssociala fostringen. Nja. Så är det väl inte heller. Det finns föräldrar som fostrar sina barn att verka mot våld. Det finns föräldrar som tycker att fysisk fostran är viktig och lika viktigt är det att vara emot våld. Det finns föräldrar som stöttar sina barn och är där när de behöver dem. Det finns barn som växer upp och utbildar sig till poliser och psykologer. Malmö Högskola håller på att utveckla ämnet Socialt Ledarskap för Skola och Idrott och det kan komma att bli en vändpunkt. Det underliga är att ingen kommit på det förut. Konkret Coaching och tränarskap borde vara lika välplanerad och instuderad som själva träningen. Samhället som helhet vill sig inte väl, det är det som är problemet. Det finns mycket svart att måla och inget vitt verkar det. Det vet politiker för lite om. Så vitt jag vet.


Skäligt vägd?

(Redaktören: Videon som skulle tala för sig handlar om Jeremy Lin, Harvardstudenten som trots att han var väl kvalificerad aldrig valdes i NBA-draften och fick kämpa länge och väl innan han kunde förverkliga en av sina drömmar som var att spela basketboll i den amerikanska proffsligan NBA. Själv menar han i videon att hans svårigheter handlar om rasism och att han är asiat. När han väl kom på banan som startspelare, mycket på grund av att New York Knicks just då var mycket skadedrabbat och att han i stort var deras sista möjlighet på guardpositionen, mot New York Nets i februari 2012, gjorde han stor succé och i matcherna som följde satte han startrekord för nya spelare i NBA genom att de första fem matcherna satt fler poäng än någon annan sedan 1976. Knicks som före Lins entré förlorat många matcher i sträck och låg utanför slutspelet vann åtta raka matcher och gick till slutspel. Lin blev både publik och spelarfavorit och hans matcher följdes av asiater över hela världen och även reklamen hängde på, ändå förnyades inte Lins kontrakt. Om du fortfarande är intresserad så sök på Linsanity.)