Kategoriarkiv: Litteratur

EN PORT TILL ANDRA VÄRLDEN

Aldous Huxley: En port till andra världen. 2020 (1954)

I Lydia Sandgrens ”Samlade verk” överger en mamma sina barn för den intellektuella världen och försvinner. Barnen växer sig stora och kommer henne på spåren och boken slutar med att barnen står utanför mammans dörr i Berlin och knackar på. Nu kanske de ska de bli varse världen mamman övergav dem för. Mescalin rimmar på Berlin och det är vad Aldous Huxley intar för att som den förste att beträda/varsebli och dokumentera ett outforskat intellektuellt fält som ligger öppet för den som kan se, där se också är att förnimma. Kanske sammanfattar/omfattar den ena boken den andra.

Huxley beskriver starka intryck av blomdelar och tygstycken ungefär som motsatsen till den materiella världens klichéer perceptionen inte längre prioriterar. För det handlar om perception och inte en annan värld som bokens svenska titel tycks vilja säga. En omvandlad värld möjligen. Till det många lärda citat.

Carl-Michael Edenborg har skrivit ett förord och recensioner från förr av Erik Frykman, Gunnar Ekelöf och Gunnar Brandell bifogas som eftertexter.

Mycket har hänt sedan det begav sig, som man säger, och kanske vill utgåvan säga att det har det inte. Soma behövs. ”Pillret” av Ingrid Carlberg beskriver den kommersiella sidan av utvecklingen. Nu är vi här. Vad göra? Behöver något tillfogas?


att läsa är en lisa

Jag läser helst på svenska, det måste jaag säga, men finner det inte helt fel att hålla koll på vad andra också läser på ett andra språk som jag också kan. Frihet, har någon sagt, är att kunna flera språk. Frihet, kan man med andra ord, ha till på det ena och det andra. Danska och norska läser jag också på och det flyter på riktigt bra ibland. Tyska däremot har jag mest tragglat. Kanske lite taskigt mot tyskan.

TIME’100 Must Read Books of 2020Vanity Fair‘15 Best Books of 2020The New York Times Book Review’100 Notable Books of 2020; Vulture’s 10 Best Books of 2020; Literary Hub’s 65 Favorite Books of the YearEsquire’Best Books to Elevate Your Reading List in 2020Los Angeles Time’10 Best Books of 2020; Slate’s Best Books of 2020 (Laura Miller); Slate’s Best Books of 2020 (Dan Kois); Refinery29’s The Best Books of 2020, So FarThe Washington Post’50 notable works of nonfiction in 2020The Washington Post’50 notable works of fiction in 2020The New York Times’ Critics’ Top Books of 2020; The Chicago Public Library’s Best Books of 2020; Book Riot’s Best Books of 2020; BuzzFeed’s Best Books We Read in 2020Publishers Weekly’Best Books of 2020Library Journal’Best Books 2020O, The Oprah Magazine‘20 Best Books of 2020Chicago Tribune’10 Best Books of 2020EW’10 Best Books of 2020Teen Vogue’Best Books of 2020 You Should Be Reading Right Now; Apartment Therapy’s Must-Read Books of 2020; Amazon’s Top 100 Books of 2020; Barnes & Noble’s 10 Best Books of 2020Real Simple’Best Books of 2020 (So Far); Kirkus Reviews’s Best of 2020 (Fiction and Nonfiction); Marie Claire’The 2020 Books You Should Add to Your Reading ListTown and Country’Best Books of 2020Parade’40 Best Books of 2020; The New York Public Library’s Best Books of the YearThe Wall Street Journal’10 Best Books of 2020USA TODAY’Best Books of 2020People’Top 10 Books of 2020The Guardian’Best Books of 2020; The Undefeated’s 25 Can’t-Miss Books of 2020Men’s Health’14 Best New Books of 2020; BBC’s Best Books of the year 2020; and The Telegraph’s 50 Best Books of 2020; and The Independent’20 Best Books of 2020.

Vill du slippa läsa listor så har du här ett sammandrag:

25 lists:

Brit Bennett, The Vanishing Half 

20 lists:

Rumaan Alam, Leave the World Behind

17 lists:

Yaa Gyasi, Transcendent Kingdom

16 lists:

Raven Leilani, Luster

James McBride, Deacon King Kong

15 lists:

Maggie O’Farrell, Hamnet

Isabel Wilkerson, Caste: The Origins of Our Discontents

14 lists:

Bryan Washington, Memorial

13 lists:

Ayad Akhtar, Homeland Elegies

Megha Majumdar, A Burning

Hilary Mantel, The Mirror & The Light

Jenny Offill, Weather

12 lists:

Danielle Evans, The Office of Historical Corrections

Garth Greenwell, Cleanness

Douglas Stuart, Shuggie Bain

Natasha Trethewey, Memorial Drive: A Daughter’s Memoir

Robert Kolker, Hidden Valley Road: Inside the Mind of an American Family

11 lists:

Elena Ferrante, The Lying Life of Adults

N. K. Jemisin, The City We Became

Lydia Millet, A Children’s Bible

Barack Obama, A Promised Land

Claudia Rankine, Just Us: An American Conversation

Anna Wiener, Uncanny Valley: A Memoir

C Pam Zhang, How Much of These Hills is Gold

10 lists:

Susanna Clarke, Piranesi

Samantha Irby, Wow, No Thank You: Essays

Emily St. John Mandel, The Glass Hotel

Kiley Reid, Such a Fun Age

9 lists:

Akwaeke Emezi, The Death of Vivek Oji

Cathy Park Hong, Minor Feelings

Lily King, Writers & Lovers

Brandon Taylor, Real Life

Charles Yu, Interior Chinatown

8 lists:

Mikki Kendall, Hood Feminism

Helen Macdonald, Vesper Flights

Silvia Moreno-Garcia, Mexican Gothic

Les Payne and Tamara Payne, The Dead are Arising

E. Schwab, The Invisible Life of Addie LaRue

Karla Corejo Villavinencio, The Undocumented Americans

Jess Walter, The Cold Millions

7 lists:

S.A. Cosby, Blacktop Wasteland

Emily Danforth, Plain Bad Heroines

Anne Enright, ActressErik Larson, The Splendid and the Vile

Marilynne Robinson, Jack

Kawai Strong Washburn, Sharks in the Time of Saviors

Kevin Young, ed., African-American Poetry: 250 Years of Struggle and Song

6 lists:

Alyssa Cole, When No One is Watching

Diane Cook, The New Wilderness

Lacy Crawford, Notes on a Silencing

Louise Erdrich, The Night Watchman

Stephen Graham Jones, The Only Good Indians

Peace Adzo Medie, His Only Wife

David Mitchell, Utopia Avenue

Wayétu Moore, The Dragons, The Giant, The Women: A Memoir

Aimee Nezhukumatathil, illustrated by Fumi Nakamura, World of Wonders: In Praise of Fireflies, Whale Sharks, and Other Astonishments

Sigrid Nunez, What Are You Going Through

Kate Elizabeth Russell, My Dark Vanessa

Curtis Sittenfeld, Rodham

Danez Smith, Homie: Poems

Zadie Smith, Intimations: Six Essays

Adrian Tomine, The Loneliness of the Long-Distance Cartoonist

 


Franska Bagateller

2017 ger förlaget Absint noir ut fyra böcker av Fréderic Dard i översättning av Fredrik Marisol Ekelund och i veckan kom jag att läsa dem. Om inte förr så för att jag inte fått syn på dem. En för mig ny författare är alltid av intresse.

Hissen; Bödeln gråter; Jänkarna, För fåglarna dör.

Fréderic Dard har skrivit 300 böcker så det är bara ett litet urval som kanske inte är signifikativt och jag läser inte franska så det får bli i vad översättaren bjuder på. Underhållande, lättläst och intrikat, lätt impressionistiskt och socialt. Problemställningarna påminner om varandra och även iscensättningarna med bilolyckor, krossade musikinstrument och skivspelare och fåglar i bur. Klurigt ibland och överraskande slut. Varje bok tycks bygga på en idé och några uttryck som tål att tänka på. Helt okej och ska jag jämföra med något så får det bli de ursprungliga Nick Carter av John Russel Coryell. Läsvärd, roande och rekommendabel också han, men inte mer.


Hålla sig vid liv

Michel Houellebecq: Hålla sig vid liv – en metod (2020)

Översättning: Mats Leffler

Originalets titel: Rester vivant (1991)

Efterord: Kristoffer Leandoer

Efter förra boken skrev jag att det nog var den den sista eftersom protagonisten togs av daga men nu har jag läst den senast utgivna på svenska som också var MH:s första. Maximer heter den inte men väl Hålla sig vid liv. Alltså maximer för att hålla sig vid liv. En nypa luft är allt man behöver så boken är liten. Ett schopenhauerskt program för en skrivande karaktär och karriär. Undertiteln – en metod, är inte utan anspråk. Som Descartes, Marx, Sartre och surrealisterna eller varför inte Jahve.

Första meningen – ”Först av allt lidandet” rättar J:s ”I begynnelsen var ordet”, första ordet blev ett skrik.  För Cartesius tanken och för Karl Marx är det varan som är det första och för Sartre att hitta sin stil. Jag skriker, alltså skriker världen. Det är förunderligt hur väl Houellebecq lyckas genomföra sitt program i tiden och av världen få förväntade otidigheter tillbaka.

Första stycket: ”Världen är ett utbrett lidande. Vid dess ursprung finns en knut av av lidande. Varje existens är expansion och sammanbrott. Allting lider, in i minsta del av sitt väsen. Inte skälver av smärta innan det övergår till vara: i en motbjudande paroxysm.” Lite pompöst men så fick Heidegger också komma med.

Nåja; varje mening och stycke i boken är värd att upprepa. En sällsynt pärla är den. Läs! Den kanske inte förändrar läsaren men väl uppfattningen om författaren som i motsättning till det mesta varit sig själv hela tiden.

 

 


Teoretiskt sammanhängande verklighet

Ulf Lundell: Vardagar 3  (2020)

Lydia Sandgren: Samlade verk  (2020)

Albert Camus: Pesten (1947)

översatt av Jan Stolpe (2020)

Laurence Sterne: En sentimental resa genom Frankrike och Italien av Mr. Yorick / (1768)

översatt av Majken Johansson (1958)

Lars Sjögren: Sigmund Freud: mannen och verket (2013)

Frantz Fanon: Jordens fördömda (1961)

översatt av Per-Olov Zenström (1962)

 

En semestrande vecka i tid av epidemi blir gärna en vecka med läsning och distanserade hundpromenader och på något lustigt sätt så hängde det hela i hop. Tillfälligtvis tillbringades veckoläsningen i närheten av Österrike på Österlen där författaren Ulf Lundell bor. Hans skriftställning Vardagar 3 handlar mycket om skriveri, måleri, musik, hem och vardagliga strapatser med myndigheter och inspirationen som han får mycket av sin musa i det eget ägandes galleriet i Simrishamn, men inte en enda gång nämner han att det heter Rockhead art. Av och till levererar författaren ”kroppsliga sanningar” för att tala med Fanon, om både det ena och det andra och onekligen är han en man av arbetarrörelsen om än inte organiserad. Arbetar tycks han göra ständigt som den pensionär han är. Prosaiskt och bra, för att inte säga mycket bra. Diskbänksrealism utan diskbänk. När alter egot och medborgaren Ulf Lundell vandrar på Stenshuvud, musicerar eller bor på hotell så är man där och likt en dörr som kan behöva lite olja så gnäller han berättigat över det inte alltid välsmorda, över andra som inte gör sin del eller rent av saboterar som alla nyliberaler gör. Medborgaren blir en motborgare.

”Det är nog bra med teori, men det hindrar inte att verkligheten existerar” lyder Freuds personliga valspråk som han anammade från Jean Martin Charcot och Lydia Sandgren torde ha tillämpat det i sin fantastiska ”Samlade verk” om drifterna och för all del överdrifterna i verklighetens Göteborg och annorstädes. Yttringar av  den förströdda libidons spridda värksamhet. Det är mycket Göteborg och också fantastiska Slottsberget nämns även om hon missar den skabrösa ”barnvisan” om Drottning Blanka som mamma Cecilia som försvann kan ha vissa konnotationer med. Nog är Slottsberget gentrifierat men värt att minnas att Evert Taube engagerade sig mot kalhyggeplanerna mot den unika skärgårdsbyggnationen. Det var nära ögat som man kan säga om ögonfägnaden sett från ”Amirkakajen” på andra sidan. Ytterligare på andra sidan Atlanten hittar man hockeylaget Amerks i svenskbygden Buffalo. Göteborgskan lever! Om allt mindre i Göteborg så kvar i Amerka. Också det en sorts gentrifiering av betydelse som kanske undgått Lydia.

Laurence Sterne skriver om känslan vissa människor utvecklat och därmed skiljer sig från andra, sentimentaliteten som kanske betyder något annat idag på postmodern bildsvenska, och Albert Camus skriver om uttrycken för den allmänna pestkänslans olika stadier, Frantz Fanon om undertryckta medborgares varierade känsla för hur uppror kan formas. Medborgarna blir motborgare. Och Freud? Ja, Freud upptäcker hur det yttre, det omgivande samhället, påverkar det inre, den enskilda själen. Inte först men han vetenskaplifierar. Eller gör han det?

Uppdatering: Lydia Sandgrens Samlade Verk fick Augustpriset och det tycker jag var bra. Det märkliga med recensioner och och den konstiga debatt som uppstod efter Elsa Beckmans okunniga inlägg i DN är att ingen, utom jag förstås, upptäckt att boken handlar om Freuds lustprincip och vad som kan finnas bortom denna. Konstnärskap, framgång och alkohol för Gustav och för Modern som barnen hittar i Berlin?, ja det får vi reda på i den andra delen som Lydia förmodligen får färdig lite snabbare än den första. En gissning? Sju år till för alter egot Rakel? Om nu inte Lydia skriver en avhandling istället. Det hade jag gjort.


Ulf Lundell minns.

Jag läser Vardagar 3, som är lite av Ulf Lundells tankar och eskapader 1919. Som han minns dem. Förmodligen nedskrivna samma kväll ibland. Eller afton för att vara litterär som också duger emellanåt för en proletär. Ulf Lundell håller på klassen, arbetarklassen, bejakar sin identitet. Bob Dylan vill inte heller gå VIP-vägen men är inte arbetarklass för det. Mänskliga värderingar behöver inte vara arbetarklass, men arbetarklassens värderingar är de mänskliga värderingarna. ”Det ligger i sakens natur” skulle Lucretius ha sagt. Den dialektiken kan liberalerna aldrig förstå. ”Ett borgerligt dilemma” skulle Myrdal ha sagt. Gunnar alltså. Vi är ungefär lika gamla Ulf och jag, och strävar mot samma storlek i byxor, 32-32, även om jag numera lutar åt 32-34. Modet föreskriver längre byxben. Eller är det feget. I alla fall så hade vi båda 32-32 när han och jag var tjugo. Stuprörsjeans förmodligen. Jag hade dessutom ett par åtsittande svarta byxor med vida ben. Mina permissionsbyxor i flottan. Jag har dem kvar fortfarande. Ulf vägrade och satt inlåst för det. Kanske likt en Thoreau som han tycks tycka om. Schopenhauer tycker han också om. ”Bara den som står ut med sig själv kan vara fri” Mycket av ens identitet ligger i tiden, föräldrarna, kompisar, gäng, skola, arbete, fritid. Det mesta vilket bemötande ens personlighet får. Hur man uppfattas och uppfattar. Uffe har tappat sin identitet och redovisar besvären av att också mista körkortet i fyllan och villan, alltså böket att minimera skadeverket hos trafikverket och domstolen för att inte tala om skatteverket som upprätthåller passkontrollen. Ulf Lundell lägger ut sig i Vardagar. 1,2 och nu 3. Eller skriver av sig. I alla fall så tycker jag att han gör det bra. Ulf läser mycket och har nog så alltid gjort men verkar ha svårt att hitta bra böcker till sig sig själv. Skulle nog hyra en läscoach om det fanns. Turnécoachen som bandet färdas i på sommaren tycker han inte om. Det finns en massa annat också som han inte tycker om och somt tycker han faktiskt om. Stekt sill med mos och lingon på Buhres serveringsdäck i Kivik. Nåja, det gör jag också. Kan faktiskt rekommendera. Parkering är gratis i Kivik. Ska dit i morgon.


MAJ SJÖWALL

Maj Sjöwall som dog i går skrev ihop med Per Wahlöö en Dekalog underbetitlad ”Roman om ett brott” fördelad på tio polisdeckare som i förstone nog kan sorteras in bland de rapportböcker som vänsterförfattare började att skriva på nittonhundrasextiotalet. I alla fall så samsades de i stora upplagor på samma bokhyllor där senare Caveforsböckerna och nittonhundrasjuttiotalets vänsterböcker skulle hamna. Alla tyckte de illa om Socialdemokratin. Troligen handlade antagonismen mer om borgerlig uppfostran än utvecklat politiskt tänkande men deckarparet gjorde det i alla fall möjligt för den liberala vänsterklassen att läsa deckare. De fann kanske inte en motståndets estetik men väl en mörkrets marknad under det geografiskt inspirerade samlingsnamnet Nordic Noir väl beskriven i Michael Tappers ”Snuten i skymningslandet”. Underfundig titel, eller hur? Sammanfattande anspelning? Nåja. Jan Guillou berättar i AB. medan Kalle Lind töntar till det i Sydsvenskan. Mitt eget förhållande till historierna om Martin Beck är nog mera typiskt proletärt, det vill säga att jag nog läst alla Ed McBain innan jag förstod att det också fanns vänsterprosaiska svenska deckare. Böckerna om Martin Beck är ett stort stycke svensk kultur.


SEROTONIN

Michel Houellebecq: Serotonin  (2019)

översättning av Sara Gordan

Herr Michel Houellebecqs första bok hette ”Konkurrens till döds” och det kunde också ”Serotonin” ha hetat. ”Konkurrens till döds 2” med den skillnaden att i ”Serotonin” så dör också protagonisten. Florent-Claude är en statligt anställd jordbruksexpert som hatar sitt förnamn men aldrig brytt sig tillräckligt för att byta. Han tycker också illa om sin stil, sitt sätt att leva, han lever i stort som alla andra, artificiellt, och bestämmer sig så, med hjälp av serotonin att likt Piraten att slutligen bättra sig och inte längre skjuta upp sin död till morgondagen. På de sista sidorna kommer han ut som Guds teckentydare, lite likt en Jesus. En jordbrukare, likt Kain, som också är ordbrukare, likt Dostojevskij, Proust och Thomas Mann som nämns i romanen. Synen på den lilla vita artificiella tabletten som en tolk, för vad gör en tolk om inte tolkar är en vinkning till Umberto Eco och ”Rosens namn”. Rosens namn är ju som ingen vet Kärlek. (obs. tolkning) Naturligtvis är boken bra och väl värd att läsa och man kan lära av Houellebecqs, ofta artificiella,  iakttagelser men kanske inte ta dem på lika stort allvar som Helena Granström. Och när du väl håller på: Läs de andra också; ”Konkurrens till döds”, ”Elementarpartiklarna”, ”Refug”, ”Kartan och landskapet”, ”Underkastelse”, och tolka ”H.P. Lovecraft” på nytt. Gåtans lösning kanske är got. Livet är inte gott. Det är got. Själv föredrar Houellebecq Conan Doyle och Sherlock Holmes som föredrar opium.

 


Per-Olov Enquist

”Per Olov Enquist var en av det svenska 1900 – talets största författare, kanske den allra störste” skriver Björn Wiman i DN (27 april) med anledning av författarens frånfälle. Det var han naturligtvis inte, men han hoppade högst. 1 och 97. Saxstil. Svenska saxstilsrekordet höll ”Svängsta” på 202, satt 1952. När andra dök (Benkeskolan) så höll PO på den gamla stilen. En duktig författare, naturligtvis, men inte riktigt min stil.

Själv hoppade jag 1 och 77. En enda gång. Dykstil. På det placerade jag mig norska sjöjuniormästarskapen 1968. Jag seglade på T/T Valentinian om 93081 dödviktston som lättmatros. Tävlingen som hölls i sjögång på lätten i sydatlanten var en del av norska sjöfolksmästerskapet avverkades på däck på tolvfyravakten annars hade jag nog inte varit med. Som alla sjöfartsinitierade vet så är det lättmatroserna som tillsammans med andrestyrman håller ställningarna på tolvfyravakten.

1968. Samma år som Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien. Samma år som Enquists Legionärerna kom. Tyska legosoldater repatrierades till Sovjet efter andra världskriget. Händelsen kallades Baltutlämningen. Inget konstigt med det men det blev ett himla liv. Enquist rapporterade. Boken blev för mig en ögonöppnare. Modigt att skriva och avslöjande. Enquist avslöjade att motståndet till Baltutlämningen byggde på fake news. Det som var självklart fel för mig var inte fel längre. Inte fel i varje mening. 1968 var också Sara Lidman, Ove Allansson, Ivar Lo, Birgitta Trotzig.

Över Enquists skrivande vilar ett stråk av gammelkommunism och gammelkyrklighet som jag alltid har haft lite svårt att förlika mig med men som tydligen omfattas av många, av alla storslagna hyllningar att döma.


VERNON SUBUTEX

Despentes, Virginie:  Vernon Subutex. 1 

översättning: Kristoffer Leandoer

Här var tanken att skriva om Vernon Subutex som jag nyssen inte läst. Genom ett förbiseende missade jag att det är dags att lämna tillbaka boken idag trots att jag som sjuttioplussare nog inte bör besöka biblioteket. Hundra sidor hinner jag i alla fall med och upptäcker att det inte är min kopp te just nu men att stilen är driven och språket fantastiskt. Kanske likt Thorsten Jonssons översättningar av Hemingway bättre än originalet men vad vet jag som inte kan franska. Kanske kan någon som kan franska och läser detta berätta?! (Gäller inte Kristoffer Leandoer)

I alla fall så återkommer jag någon dag när solen skiner till Despentes, Virginie; som jag inte ännu har läst.

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

WordPress.com News

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.