Kategoriarkiv: Litteratur

NÄTVERKET

Thumbnail
Nätverket : Södertäljemaffians uppgång och fall  (2017) / Baris Kayhan
 .
 Baris Kayhan har skrivit en reportagebok om den syrianskt kristna Södertäljemaffian som är mycket bra,  har många förtjänster och med en luguber lyster. Väl underbyggd, saklig, spännande och lättläst. Kunde dock varit mycket tjockare. Jag misstänker att boken är hårt redigerad. Dock. Familj, kyrka, stat, polis, skola, domstolsväsen och andra delar av samhället får sina tillkortakommanden belysta i genomgången av alla de refererade referenser som samlats till varje kapitel och det är uppenbart att nästan varje kapitel kunde ha blivit en egen bok. Vad jag förstår så har maffian haft sina invändningar mot boken och i alla fall ett förlag har fegat ur utgivningen. Det är märkligt då författaren arbetar med öppna källor. Lika märkligt som förekomsten av denna maffia överhuvudtaget. Boken slutar med rättegången och de fällande domarna men fortfarande så mördas det i Södertälje vilket framgår i epilogen. I det bokliga sammanhanget så har jag läst ”Blekingegadebanden” av Peter Øvig Knudsen och ”On the Waterfront” av Malcolm Johnson. Två reportage som som ”Nätverket” väl kan mätas med. Högre betyg kan jag inte ge.
.
Titeln ”nätverket” är något besynnerlig då en maffia och ett nätverk är helt olika organiseringar. Den ena har en topp. Den andra inte. ”Södertälje” kan också ifrågasättas då allt tilldrar sig i Ronna som upploppsvägen tilldragit sig medias och kanske politikens intresse. I boken redogör författaren hur upploppen den elfte september 2005 startades då en ung och försöksvis manlig syrier kastar något hårt i huvudet på en tjej utanför en jourlivsbutik och sa till henne att hon inte hade där att göra. Det blir palaver som slutar med att ungdomar i skydd av en stor folkmassa kastar föremål mot poliser som kommit dit. Senare samma dygn öppnar en mopedburen kalasjnikov eld mot en polisstation i Södertälje.
.
Av detta blir det en politisk palaver och i Aftonbladet kan man läsa att det som uppenbart har hänt inte har hänt. Baris Kayhan berör inte detta i boken men beskriver mönstret: Ronna är mera ett syriskt område än svenskt och befolkningen tar uppenbart ställning mot polisen. Polisen blir tagna på sängen och reagerar yrvaket på händelseutvecklingen. Illegala svartklubbar, lånemarknad, mopedstölder och vapen är vardag och det snurrar runt så mycket pengar att det är svårt att förstå varför inte den svenska byråkratin reagerar rent ekonomiskt. Här finns faktiskt pengar att hämta. Någon borde göra en kostnadsanalys tycker man. Nåja. Med de tillgångar man har så lyckas svenskt rättsväsen, polis och domstol, stoppa upp den illegala verksamheten och placera de mest missanpassade i kriminalvården.

 


SPÅDOMEN

Agneta Pleijel: Spådomen : en flickas memoarer  (2015)

Jag bestämmer mig för att inte läsa så mycket böcker från biblioteket. De tar intresset från gentrifieringen av lägenheten som är meningen ska på gå. På eftermiddagen går jag och handlar på torgets gentrifierade Konsum. Konsum är en gentrifieringskraft. Så ock Héléne i förra boken KLASS. Det lärde jag där. Duktighetens gentrifierande (och utarmande) kraft. På Konsum köper jag frysta wienerbröd. Jag inte bara köper dem – det har jag inte gjort på många år – jag letar efter dem först. Det ska visa sig vara en spådom.  När jag nyssen läset KAFKA PÅ STRANDEN hade jag händelsevis köpt japanskt godis. Inte alls så gott som jag minns det från Japan. På kvällen har jag inget att läsa så jag tar en bok från familjens bokhylla. SPÅDOMEN av Agneta Pleijel. Jag har läst några böcker av Pleijel och henne tycker jag om. I en skriver hon om Nikodemus som söker svar i vinden. Boken står bredvid Karin Johannissons om tre sårade divor. Den här ska visa sig handla om en fjärde. Simone de Beauvoirs hette EN FAMILJEFLICKAS MEMOARER. Det nämner inte Agneta men hon påpekar att kapitelrubrikerna är hämtade från Marguerite Duras. Däremot så befinner sig den omskrivna stundtals i Paris. Så hämtar författarna som regel från varandra. Har man läst riktigt många så flyter allt samman till samma text. Det hämtade jag från Deleuze. På kollektivresan i Stockholm blir stationerna till en lång dikt och samma händer för Héléne i KLASS. Eller är det referat. Åsa Pleijelflickans memoarer är mest psykologiska men läsvärda. Wienerbröden kommer i slutet som hennes älskade faster högsta önskan på vilohemmet. Dock inte alls så goda som jag minns dem nybakade klockan fyra på bageriet.


KLASS

Elise Karlsson: Klass  (2017)

Då gjorde jag i alla fall ett försök att tränga in i den borgerliga kulturen och läste en massa och snackade en massa skit för mina kompisar, men det rann snabbt av mig igen. Krockarna och mötena. Klasstillhörigheten. Det antiakademiska. Motståndet mot allt tillgjort, pretentiöst, borgerligt och finkulturellt. Jag har aldrig känt någon samhörighet med den världen.” säger Peps i en kulturartikel om honom i Sydsvenskan. Vad Peps säger gestaltar Elise Karlsson i KLASS, och uttrycker naturligtvis. ”Jag är den som kom till den här platsen utan att betala för det. Jag kan inte ersätta det. Jag är innanför men det är inte inuti mig. Utanför finns och jag har det i mig. En dag ska jag kanske lära mig vad det våldet kan användas till” Héléne har sin sympati i klassen. Den är äkta. När blod är tjockare än vatten så är det verkligheten man talar om. Våldet är klassens verklighet. Boken är bra, mycket bra


VIGSELN

Witold Gombrowicz: Vigseln   (1968) (1947)

De dimper ner en bok som jag beställde för ett bra tag sedan och jag har glömt varför. ”Vigseln” är ett drömspel där huvudpersonen drömmer fram hela skådespelet inklusive sig själv. Absurdistiskt som man sa då det begav sig. Ganska så bra idé och när jag läser så kommer jag på vilken roman som förmodligen outtalat är uppbyggd precis så. Kritiken var hyfsad och inlevelsefull utifrån att precis så kan det vara och kännas. Realistiskt med andra ord. Precis så!


SJÄLVPORTRÄTT

Édouard Levé : Självporträtt  (2010) (2005)

Översättning och efterord av Kristoffer Leandoer

Jag finner en man som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Det är en Schopenhauersk tanke. För att förstå det måste man antingen läsa Arthur Schopenhauer eller boken Självporträtt som består av en mängd konkreta iakttagelser och kommentarer; inklusive efterordet. Som: När jag var två år pratade jag med Salvador Dalí. Jag stimuleras inte av att tävla. Att noggrant beskriva mitt liv skulle ta längre tid än att leva det. Jag undrar om jag kommer att bli reaktionär när jag blir gammal. Meningar om ditt och datt och om och av den tänkta huvudpersonen. Mening läggs till mening och efter hand tycker man sig känna huvudpersonen men ändå inte. En människa kan inte reduceras till trivialiteter. Inte ens av sig själv. Trivialiteter har ju en benägenhet att vara just trivialiteter. Till några saker återkommer författaren. Mindre trivialt med andra ord. Boken är bra. Lever i sin egen rytm. Säger lite om allt men avslöjar egentligen ingen ting. Beskriver den självporträtterade som tinget för sig. Sammanhanget; tinget i sig, får läsaren lära känna av översättaren i efterordet. Om det nu var meningen. Då är boken också annan och kan med ny behållning läsas en gång till. Få böcker ges den egenskapen. Dessutom lockar den till efterlevnad.


Lyrikvännen

Lyrikvännen 5-6/2016

Lyrikvännen är bra och lyrikvännen ska man ha. Jag har alltid läst Lyrikvännen och det är mer än jag kan säga om någon annan tidskrift och jag undrar nu varför jag inte omnämnt den tidigare här i bloggen. Jag skriver ju om sport. (Där inom parentes sagt Match var den bästa tidskriften men projektet varade bara sjutton (+13) nummer. Lyrikvännens motsats!) Nåja. Lyrik är i alla fall den viktigaste verkstaden.

Lyrikvännen begår ett dubbelnummer och blir polyglotta; flerspråkiga. Det är att vara samtida i den augustprisade verkligheten. Språkvetare skriver att vi alla är polyglotter med minst det dialektala och riksspråket och i alla fall lite engelska att tänka på.Det tål att tänka på. Enspråkighet är bara en romantisk idé medan verkligheten är polyglottisk. Jesper Svenbro bidrar med en en liten essä om Solon som den förste polyglotten och Jenny Högström om Leslie Kaplans suveräna Överflödet – fabriken. Med tidskriften får prenumeranten också en liten bok med utvalda dikter av Sujata Bhatt tolkade av Birgitta Wallin.

James Joyce är den store polyglotten och intressant kan vara hur Joseph Conrad väljer engelska att skriva på för att det passar bäst med vad han skriver; att det tänks olika tankar med olika språk. Så är det nog. Även för Haruki Murakami faller det sig bättre att tänka på engelska.

Ps. Lyrikvännen tillhör en vänkrets som inte jag tillhör och det är lite det den faller på. Men det är kanske en annan och större diskussion. Jag tycker att det är fint att den finns.

Ps.2 Redaktörens inledning tituleras TUSEN TUNGORS TAL och det måste vara ett missförstånd. En lyriker talar med sin egen enda tunga. Det är det som är lyrik. I sitt lilla ps till Jacques Werup levererar redaktören en one-liner som apropå vänkrets, i alla fall jag tycker är plump.


DYS i DIMMAN

En dysfunktion i den borgerliga distorsionen blir till ett klargörande. Eller hur? Visheten är inte uniformerad och passar bara i sagodräkt.

Kalilah  (1938-1942) – Öfversatt från persiskan af Eric Hermelin.

Kalilah och Damnah  (1938) – Öfversättning från persiskan af Eric Axels-son Hermelin.

Den första boken – Den första sagan

Sagor för Små Barn

”Advocans Jesus parvulum, statuit eum in medio discipulorum et dixit: `Amen dico vobis, nisi vos conversi fueritis, et efficiamini sicut parvuli, non intrabitis in Regnum Coelorum´”

”Tillkallande en parfvel, ställde honom Jesus midt ibland lärjungarne (de blivande uppsynings-männen – episcopi – ), och sade: `Amen säger jag Eder, med mindre I skolen hafva blifvit omvände, och blifvit som små parflar, skolen I icke inträda i Himlarnes Rike ´.”

eller som Jacques Werup så distinkt formulerade det: ‘ Amen vadå. Gå po match i en sån rockajävel!’

Tänk att vi andra, i alla fall från Malmö, så direkt förstod vad JW menade.

Med ovan sagda så tror jag att bloggen nya MELLERTID  på grund av nya intellektuella uppgifter framöver återkommer allt mera sällan.


BZ

Peter Øvig Knudsen: BZ : du har ikke en chance – tag den! : et familiedrama  (2016)

BZ är danska eller tyska för det vi på svenska kallar husockupation. BZ är också beteckningen på den rörelse som husockupanterna i Køpenhavn och annorstädes på 1980-talet utgjorde. Peter Øvig Knudsen har valt att skriva en bok om BZ och händelsestormen de åstadkom. Bostadsbesättarna är inte lika övertygade om det. En stor del av boken kommer att handla om huruvida BZ-rörelsen kan gå med på det eller inte. Det blir mest inte. Øvig själv var ju inte med. Debatten blir till en händelsestorm i Øvigs mailglas. Det vilar lite normkritisk debatt över det hela. Trettio år är för lite för att öppna arkiven och dela med sig av erfarenheterna. Øvig är mer intresserad av det exotiskt dokumentära än det erfarna. Om friheten som uppstod och alla BZ kände har Peter Øvig inga begrepp. Boken blir därefter. Øvig sammanställer vad andra böcker vet att berätta och intervjuar politiker, poliser och några som inte är BZ längre så visst får han ihop en historia. Precis sådan som BZarna förutsåg att det skulle bli. Visste du inget om BZ innan du började läsa boken så vet du inget mera än vad som stod i tidningarna då det hände. Förmodligen så blir du inte klokare av det men en tjock bok har du i alla fall läst.


KELTENS DRÖM

Mario Vargas Llosa: Keltens dröm (2011)(2010)

översättning: Peter Landelius

Roger Casement är en brittisk statstjänsteman utsänd att dokumentera koloniala missförhållanden i Kung Leopolds Kongo såväl som senare i Peru. Var ska säga. Casements koloniala erfarenheter öppnar hans ögon för att också Irland är en koloni och han engagerar sig den irländska saken och försöker förmå Tyskland att samordna sin krigsinsats mot England med den irländska revolutionen. För detta avrättas han i Pentonville Prison i London den 3 augusti 1916. Det mesta som Vargas Llosa diktar runt Casement går att dokumentera och författaren har dessa dokument som stöd i sin dikt. Dock kan en del dokument vara dikt, som alltid, och Llosa är noga med att påpeka detta i en epilog. Casements dagbok, som kanske avgjorde att han avrättades kan vara en fake, antingen av brittiska underrättelsetjänsten eller också av honom själv, antingen delvis eller både och. Det är inte så lätt att veta men i grunden är ju dikt dikt och kan bara läsas som dikt. Roger Casement träffade i verklighetens Kongo Joseph Conrad och delar av Casement kan man hitta i Kurtz; civilisatören och herostraten i Mörkrets hjärta. Llosa skriver i Conrads avslöjande anda och uppenbarar hur kolonisatörerna skyr inga medel för att komma åt profiten och hur hela samhällen byggs upp kring den exploaterande grymhetens verklighet.


DET MEKANISKA PIANOT

Kurt Vonnegut : Det mekaniska pianot :  (1998) Player Piano (1952)

översatt av Håkan Lagergren, Birgitta Stenberg

Sjutton år gammal fick George Gershwin ”When You Want ‘Em, You Can’t Get ‘Em, When You’ve Got ‘Em, You Don’t Want ‘Em” publicerad och ovanstående är en inspelning till ett mekaniskt piano av kompositören och överförd till den digitala världen. Titeln kan mycket väl sammanfatta handlingen i Vonneguts bok som bygger på att alla arbetsmoment överförs och utvecklas i mekaniska maskiner som kommer att ta över nästan all verksamhet i samhället och dömer större delen av befolkningen till nyttolöshet. De flesta kommer att arbeta i olika arbetslöshetsprojekt och om än löneersättningen är sämre än förut så får man mer materiella ting för pengarna, medan en minoritet som leder och utvecklar företagen tjänar mångdubbelt mera. Befolkningen bor och rör sig segregerat men det är möjligt för alla att kvalificera sig till eliten. Ekonomin är strängt hierarkiserad och karriären styrs helt av IQ-nivå och förmågan att undvika misstag. Boken är en utopi och liknar i mycket andra mer kända utopier a la Vi och 1984 med individuell ångest, uppror och hemliga sällskap och tror jag är mer verklighetsnära i dag än då den skrevs. Boken beskriver, om man så vill, ett postmodernt samhälle. Boken innehåller många tänkvärdheter och erhåller härmed mina varma rekommendationer. Ett bra exempel på visionärt skrivande.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.