Kategoriarkiv: Måndagskåseri

News, Facts and Storytelling.

 

New York Times startar det nya året med en ny publisher och hans första notationer som sådan kan man läsa här. Gör det, snälla. Läs! Finns det tid över så läs vidare i den kommenterande debatten på samma sida som snart är uppe i tusen välformulerade inlägg.

Independent Storyteller kommer i framtiden att bli en legitimation precis som advokat, läkare och psykoterapeut med flera och frågan är om inte ett Nobelpris i ämnet kommer att bli ett måste, gärna med en postum avdelning.

Dagens dragplåster i New York Times storyskola är en artikel om short selling. En story som ser ut som mer än en tanke.

God fortsättning!


Kommentarer i samtiden II

Det är tricky att läsa tidningar nuförtiden. Tidningarna har en agenda och nyheterna är verktyg. Välkommen till instrumentalismen. Efter industrialismen instrumentalismen. Det är i ett borgerligt perspektiv. Kapitalismen täcker båda. Erving Goffman fick således rätt även om situationisterna på Seines västra strand sa samma sak. På sitt sätt. Målande. Det skrevs i sanden under asfalten. Var och en presenterar sina alternativ på en scen där man själv är en del av publiken. Autenticiteten ligger i betraktelsen. Allt är täckt. Ingenting är otäckt. Det räcker således att läsa Goffman om man vill förstå. Kollar man på Stadsbiblioteket så ser man folk gör det, lånar Goffman för att förstå. Fortfarande. Fast han dog för trettiofem år sedan. Guy Debord kan man bara låna om man är blind. Så illa är det. Stadsbiblioteket har inga krav på sig att behålla böcker så böckerna malmöborna kan låna är selekterade. Det som är bra på fel sätt slänger man eller låter någon sno. Så är det. Det går inte att överklaga men lite klaga kan man göra ändå. Här.

Efter en vecka i ett Torp på Österlen så avstår den hemkomna hunden från att äta. Och så säger man att hundar inte kan tänka. En amerikansk president behöver inte tänka. Det räcker med att han har tillgång till de rätta algoritmerna. Visst är det här en vacker rubrik. ”Trump enlists Kelly to enforce order, but can the ‘zoo’ be tamed?” Upp på scenen!

Hunden var det. Vi går morgonens hundrunda i tjyvaparken. Här finns inga tjyvar. Däremot en rest sten som minner om häxbålen fordom härstädes. Tjyvarna finns i Jesusparken borta i Sofielund. Med betoning på andra stavelsen. Utanför Konsum står brödbilen från Skogaholm och lossar. Brödbackarna på lastbilsflaket kommer från Schulstad. Det är okej för Schulstad ab äger Skogaholm. När Schulstad tog steget över sundet så köpte man alla Konsum Sveriges bagerier. Tjugosju eller tjugoåtta beroende på hur man räknar. MC står för han som sålde och så Konsum naturligtvis. Han var både konsult och direktör samtidigt. Han sålde billigt och det var helt okej för Konsum.  Sedan blev han direktör i Schulstad. Om han nu inte redan var det? Schulstad ville egentligen bara köpa ett bageri för man tyckte att det räckte med två i Sverige. Det andra skulle man köpa av Pågens. Sedan skulle man köpa ett i Norge och ett i Finland och alla bullarna i Scandinavia skulle bakas av Schulstad. Precis som Danish. Schulstad är störst på Danish i Staterna. Pågens vill inte sälja så det blev andra bullar. Brödbackarna från Schulstad har sin särskilda historia. De diskades varje dag i en prototyp byggd i malmöbageriet. Tiotusen försvann varje år för att de var så praktiska och billiga. Precis som böckerna på biblioteket var det bara att sno. Jag vet för det var jag som beställde nya. Jag skötte diskmaskinen, städavdelningen, expeditieringen, lunchrummet, personalpoolen och satt i Schulstads styrelse. Allt samtidigt. Det är så det fungerar i en platt organisation. Fyrtio kronor styck. För att komma till rätta med svinnet, 400.000 skr på årsbasis, granskade vi i Kalla Fakta-stil en liten bagare i Göingebyden, förmodligen en ättling till och från af Snapphane, och överlämnade dokumentationen (läs: polisarbetet) till Polisen. Polisen tackade och lade utredningen för sig i gammal svensk tradition. Ja, det var redan på Konsums tid. Nåja. Konsum hade inte öppnat så brödbilsschaffisen  fick vackert vänta men det gjorde kanske inte så mycket för sommarhjälpen var med. Nåja II, det blev lite om tjyvar i alla fall; tid, böcker, brödbackar och hela bagerier. I den instrumentella tiden är det hederligt att sno.


Putilovsky Zavod (the Putilov factory) of Petrogard

lenin-speaking-to-the-workers-of-the-putilov-factory-by-isaak-brodsky,2303355

Vi ringer in hösten med skrivrötan Putilov som tydligen rotat sig både här och där (läs: Aftonbladet och Expressen) Utredning pågår. ”Annars kan man undra sa flundra om ankan är en fisk.” Ja alltså hur det står still i korrekturet.  Kanske kan man hitta farfars farfar på bilden för att hitta en genealogisk förklaring. Utredningen kan pågå länge. Lenins kostym är inköpt på PUB i Stockholm och Trotskij ännu inte bortredigerad. Vi låter det var osagt vem som betalade tills vi hittar kvittot och kan kolla.

Lite desillusionerad inser jag att Gillis Delouze analyserar allas våran Franz Kafka utifrån en fransk översättning. Det gillas inte. Den tunga men insiktsfulla höstens intellektuella gemenskap med  vetandets platåer jag såg framför mig bär nu Kinky Boots och känns redan något tyngre och mera djupsimmig. Kanske dyker en gammal djuphavsfisk (läs:Ojdipuss) upp i inaktualiteten. Franz Kafka önskade sig överallt outgiven men det såg hans bäste? vän till att han inte blev. Den bästa, om än avvikande, analysen av Kafka tycker jag fortfarande bestås av Harry Järv. Om Kafka själv fått välja så tror jag att han helst avvikit i Lund. Robert Crumb har tecknat bästa biografin. Mer om Franz Kafka en annan gång, men franzman var han alltså inte.

Tack för att du läste.

 

 


Vad är man?

Det ligger i generalers natur att generalisera. Mot generalers generaliseringar sätter man generalstrejken som också kan utsägas allmän strejk – alla män strejkar; och kvinnor, i den mån de ingår i allmänheten. Att strejka kan också betyda att springa naken offentligt. Om det ena betyder att vägra arbeta så står det andra för att vägra ta på sig kläder. Ja, så där kan man hålla på och valsa runt i begreppen. Nu skulle det handla om man och dess flerbetydelse män. Ann Heberlein allmängör i artikeln ”Knappast knapplöst. Kampen mellan könen, med och utan kläder, är inte över” mannen Horace Engdahl till män. ”… män betraktar knullandet som ett fältslag.” Vadan? Skulle denne officersuppfostrade hjältedyrkande lätting vara allmänt exempel för män. Knappast. Så där får man faktiskt inte argumentera. Men så är AH heller inte, antager jag, ett allmänt exempel för kvinnor. Vilket väl ungefär är vad hon själv säger längre fram i samma artikel ”Engdahls samtidigt dystopiska och triumfatoriska bild av samlaget är ljusår från Jongs knapplösa knull, men jag medger att jag har lättare att förstå hans beskrivning av seger och nederlag än Jongs rosenblad och flödande själar.” Vad jag minns så försiggick det knapplösa knullet på ett tåg och var ett tillvarataget ögonblick av tillämpad sällhet i trygga ömsesidiga omständigheter och att det var de trygga omständigheterna som var poängen. Det knapplösa knullet omständliggjordes alltså inte i frihet på ängen utan ombord bland andra människor på modernitetssymbolen tåget, om det också skedde i en tunnel för mörkläggningens och Sigmund Freuds skull minns jag inte. Kampen mellan könen bör vara varken över eller under utan ömsesidig.

Det underfundiga svaret på frågan i min rubrik kan vara: Man är inte den enögde sjöhjälten Horace Nelson heller.

(Nelson hette i det knapplösa sammanhanget Simone de Beauvoirs älskare medan Gustaf den andre Adolf nog också var kär i sin Ebba:)