Kategoriarkiv: Marginalanteckning

Kulturnytt på SVT, vittnesbörden och det etiska samtalet

Som tidigare antytts så kan det slira på innehållet (läs: sanningen) i kulturdepartementet med underavdelningar och detta som påpekande i det vi kan kalla det kulturella samtalet. Det är en fördel tycker jag att veta vad man pratar om och vet man inte så får man faktiskt tala om vad det man säger kommer ifrån; en god hänvisningsordning.

I anslutning till mårdhundsdebatten har uppståt en debatt om naturfotografi som övergått i en diskussion om dokumentärfotografi som också spiller över på konst och reklam. Förmodligen hänger alla delarna ihop och slutar i ställningstagande för Möjligheten eller Etiken. Möjligheten att tänja på fuskgränserna och etiken att inskränka ramarna för densamma. Det finns en existentiell dimension dasutom i debatten för sig och naturligtvis då också i sig. Det är den jag är intresserad av. För att debatt ska uppstå måste det finnas skillnad och den stora och utmanande skillnaden här är AUTENCITETEN. Detta konstaterade jag i denna blogg och eftersom jag på internetvis skummat hela debatten så tror jag mig veta att det är jag som öppnat detta fält och jag tycker gott att Kulturnytt i SVT (efter 4.30)  kunde hänvisat till detta autentiska faktum.  I Autenciteten finns också Etiken. I det etiska samtalet som följde hänvisade bildläraren som uppträdde till sin egen åsikt om bilden som vittnesbärare; att naturfotografiet var skapat som vittnesbärare, vilket för övrigt inte kom att gälla Konsten som alltså är en annan sak. Vad vet bildläraren om detta? Mårdhunden har ju installerats i bilden som alltså de facto är en installation. Det är själva installationen som här är autentisk som en tänkt verklighet och att utge den för att vara sann verkliggör den. Utifrån kan man se den som ett inlägg i många diskurser och debatter. Direkt blaj, blaj, som här och som Tecken och tydning; Ortografiska sällskapet; m. fl. och många mera. Mårdhundsprojektet har i dagarna plockat ner sin övervakningsinstallation medan konceptualisten Viiks trosvisst spikar vidare på sin.

… och för all del Korrespondenterna. 

läs ”Cocaína” av Magnus Linton så förstår ni vad jag menar. Det är direkt oanständigt att inte i reportaget/programmet nämna källan till storyn.

 

… så ett litet ps så här i efterhand:

Jag tror att jag händelsvis kommit över två skedar elitistisk arrogans inte utan en del intellektuell ignorans och inte särskilt diskret. En gång är ingen gång medan två är genomgående för alla. Upphovsrätt och källor borde rimligen också gälla SVT eller är det bara så att man inte vet hur man gör?!


Multimediala tveksamheter

Från terrortermernas Terra Firma till Terra Incognita.

Johan Lundberg på Axessbloggen är duktig på att dra fram multimediala tveksamheter, särskilt sådana som är lite röda bakom sina nytorkade öron. Via länken till SVTPlay och 17.30 in i programmet Sverige; inspelat på Sopstationen i Malmö, kan vi med egna öron höra anlitade experter inte veta vad de pratar om som den självklaraste grynvälling förvandlad till korvspad. Lyssna och lär. Den ene gestaltar en berättelse och den andre problematiserar en diskurs. Istället för att sträva efter kunskap och sanning så upplöser man begreppen Terror och Terrorism utan att ersätta dem. Naket. Som om de kan vara svåra att förstå. Terror; kriminellt våld med politiska förtecken. Det ska tydligen till experter och en expertiell kontext (läs: hälleberg)  för att inte förstå. Eller vilja.

Johan Lundberg et consertes (kommentatorer) menar med viss envishet att den politiska vänstern vanstyr media men det här är väl ett bra exempel på att problemet är större. Det är bara med viss svårighet man själv, och inte utan vissa ironier, kan behandla begreppet bland kommentarerna och Lundberg själv turnerar om det hela till en demokratisk fråga. Men det är i så fall hellre en yttrandefråga. Hur var det nu med problemformuleringsprivilegihummet? Tillkommer inte det i första hand den/de som kan formulera sig? Lars Gustafsson, till exempel, för att ta någon i hågen.

Karl Marx skrev om bombkastarna som ”Det absolutas drömmare”, vilket kommenterats på ett eftersläpande vis av  bland andra, Camus, Sartre och Enzensberger och där någonstans är väl en lämplig utgångsplats för det postmodernas* vidare invändningar och formuleringar. Särskilt kanske för författare, dramatiker, sociologer, psykologer och andra politiska kommentatorer, kan man tycka. Om man nu har gjort hemläxan förstås. En hållbar politisk analys av Terrorism återstår att skriva men en utgångspunkt för för dagens politiska och religiösa våld kan vara Peter Druckers första bok: The End of Economic Man, som kom 1939, säger en del om politiken och kollektivet som kan vara värt att tänka på ännu en gång. Vore jag Terra Firma med Timbro ab, så skulle jag föreslå en utgivande översättning!

* Begreppet Tid kan här med särskild fördel bytas mot Postmodern då Terrorns uttryck och implikation förändras historiskt i Tiden.


Manipulering contra NO WAY

Man; mani; pula; maner; ring;

Inuti ett ord kan man finna en betydelse eller flera såväl som flera ord med ännu flera betydelser som beroende på vem man är med sina ställningstagande i livet faller helt olika ut. Allt till beskådande via samtliga dagstidningars förstasidor i diskussionen om photoshoppade och stulna bilder som vunnit pris som årets naturfotograf av Naturvårdsverket. En dokumentation av dokuommentarer så god som en roman man kan klicka ihop precis som man vill ha den. För eller emot. Att upphovsmannen, som för övrigt inte är någon upphovsman, erkänt är inte något avgörande bevis för alla.

Hur var det han sa McLuhan; Mediet är budskapet; och för att hänga på så är det själva länkklickningen som här är det hypermediala verktyget medan fuskvärlden är mediet.

NO WAY sa jaktvårdskonsulenten under den i sammanhanget underbart fyndiga rubriken Drömbilden och vad som i grunden fällde fotomanipulatören var att han trampat in på jaktvårdskonsulentens eget område och hitta/fotomanipulerade in en mårdhund där. Finns inte. Som ett slag i den riktiga magen och konsulenten gick på slaget. NO WAY bloggade han som en annan naturnietzsche och ett så bristfälligt men ärligt oargument; rungande autentiskt, lockande  fram fuskråttor från hela ekologien och än en gång besannades det:

DET ÄR AUTENCITETEN SOM ÄR DEN AVGÖRANDE SKILLNADEN


BACKABROTTARE

Varje morgon middag eftermiddag och kväll, och vissa dagar oftare än så,  går jag historiska kissrundor med hundarna och då passerar jag  huset där Gustav Freij fick sin första uppfostran. Där får hundarna inte kissa och det vet dom. I nästa hus bor kommunalrådet som låter slänga ut böcker från stadsbiblioteket. Där får hundarna kissa.  Det vet dom också om. Längre upp i Sandbackebacken finns Gustav Freijs Plats. Där låg förr en fotbollsplan.  Gustav Freij var också en duktig fotbollspelare och spelade som junior med de allra bästa pågarna som stan då hade i Malmö FF. De blivande guldpågarna med andra ord. Det  finns ingen staty över Gustav fast kommunen har avsatt i alla fall 430.000 svenska kronor till en sådan. Se där kommunalrädet.  En uppgift så god som någon. Kanske kissar inte hundarna sen. Borta vid Källarbacken där Källargatan kröker sig ligger Calles Plats, där för övrigt hundarna också kissar emellanåt. Den ska minna om Calle Westergren. Till hans ära har inte kommunen avsatt några svenska kronor alls.  Skrev jag att de båda vann olympiska guld i brottning och att Sparta på Kirseberg  meritmässigt är världens främsta olympiska brottarklubb. Varför Fritiof Mårtensson som vann mellanviktsguldet i London 1908 inte fått sin historiska plats vet jag inte.

Väl känd över alla brottarbredder är essensen den kirsebergskt spartansk lakoniska brottarstilen; kortfattad.

På mina historiska promenader med hundarna på dessa ärans tinnar tänker jag på det ärelösa Malmö. Arbetarstaden,  som bara blev kommun. En kropp utan själ. Inte äger staden heller någon Kejsargata men det finns det en i Kirseberg. Den går till höger på Källargatan men då har hundarna redan smitit in i Hundgången som ligger som en inverterad Parispassage till vänster, här kan min inte handla nå´t,  mot Kirsebergsgatan,  för att kolla nytillkomna peemail.


Som Hallo in Halloween

Det amerikanska valet kommenterar sig bäst själv.

Solid as a Rock


Skenbenet bedrar inte.

När vi nu ändå är inne på idrott så är skenbensskadorna på friidrottsstjärnorna naturligtvis orsakade av träningen. 

Stressfrakturerer på skenbenen är inget nytt i idrotten och man blir bara förundrad över hur ovetande journalisterna skriver. Det finns knappt en basketspelare av hyfsad dignitet som inte har knölar på skenbenen som minner om problemen. Orsaken är för hög ensidig belastning på felaktigt hårt underlag. Av olika skäl blir inte bentillväxten rätt. 

Kortsiktigt löser man problemet med att tillfälligt minska belastningen på det skadade området och att bättre variera träningen, framförallt öka konditionsträningen (läs: benmärgsproduktionen) genom att till exempel cykla eller simma.

Vila som är den vanliga åtgärden och alltid ordineras av allmänläkare är helt fel. Då blir skadan kronisk. (Gäller i ännu högre grad benhinneinflammation)

På lite längre sikt löser man problemet med att anpassa underlaget och naturligtvis utbilda funktionärerna så att dom känner till riskerna.

Återsvikten i underlaget måste kollas regelbundet och för den lokalt intresserade kan jag berätta golven i Malmö idrottshallar är alldeles för hårda för att utöva basketsporten på och att det är något som Malmö Fritid är mycket medvetna om. Knappast något som någon bryr sig om. Emellanåt har Basketgymnasiet kallats för Malmö Simgymnasium och för att få ihop hela lag får man kalla in yngre årgångar utan att föräldrarna informeras om riskerna.  (Här finns plats att citera Ivar Lo-Johansson)


Any One ?

Datorn säger åt mig att trycka any key to continue. Var sitter ”any”-tangenten?


Per T Marxist

”När det regnar manna så har den fattige ingen sked” står det i Bibeln. Tror jag. När man är kristen så räcker det att tro. I alla fall så har jag gått i Söndagsskolan och blev konfirmerad av Pastor Jonson i Johanneskyrkan som nu står på kanten av avgrunden som ligger på tvären och kallas citytunnel. ”Men man har en cykel” och får en fattig man önska när det nu regnar tunnlar så hade det vatt fint med underjordiska cykelbanor. Trafiksäkert.  Ingen blåst och inget regn. Och man kan va lite sne. Som Torson. Då blir cykla konst och kanske kommer det turister. Kommer det många kan dom få kinesa i en återvändstunnel. Men dom som bestämmer är inte cyklister. Alltså blir det ingen lösning för cyklister. Vad är det för mening med att bestämma om man inte mår bra av det. Machiavelli visste hur man erövrade och behöll makten men visste han vad han skulle ha den till. Ja, det visste han faktiskt och har skrivit om det men det ska jag utveckla någon annan gång. Det gäller ju att hålla sig till ämnet.

Visst är Per T Marxist när han för fram lönegrundande kapitalbildningsresonemang  och levnadsstatistik från LO och Richard Sandler. Det är ju sånt som marxister gör. Det är sånt man tystar en statlig låginkomstutredning för.  Sandler översatte Kapitalet till svenska och Bakunin översatte Kapitalet till ryska. Men det gör inte Per T till Bakunist. Vi ska inte överdriva. . Men han är en dålig marxist för han drar inga slutsatser. Jag menar riktiga slutsatser. Däremot så vet han vad han ska komma fram till. Nu drar han bara såna slutsatser som passar honom och hans egen plånbok. Mindre skatt till mig! Allt beror på den höga skatten på arbete! Eller hur Maud? Arbetslinjen! Mindre byråkrati för företagen. – Jaså, det blev mer. OJoj! Arbetslinjen! Jaså, produktiviteten sjönk. Ojoj! – Men inte i Kina?  Då reser vi dit och ser hur dom gör! 

Marx skrev en hel del om kapitalbildning, ekonomiska relationer, produktiv konsumtion, kapitalutbyte mellan samhällsektorer, profitkvotens tendens att falla och annat som borde höra en diskussion om arbetarens kapitalbildning till. Det gjorde Queney, Adam Smith, Ricardo, och senare Sraffa också för att prata med några av de gamle.  Om absolut och relativt mervärde och Kapitalets cirkulation och att till arbetaren utgår alltid så mycket att han kan reproducera sig själv. Men inte mer. Säkert har Per T. läst det också för han läser mycket.

Slusatsen: att ta sin del av produktivitetsökning och kapitalbildning går utanför ramarna och passar inte alls medelklassiga intressen. Det handlar alltså inte om lönen men väl om kapitalet. Särskilt kanske i dessa dagar.

 

 

Snällposten


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.