Kategoriarkiv: marxism

Skiftningar i Politiken

På Solidars Bageri, när det ännu fanns kvar, arbetade jag. Det gjorde också Folke som en gång tidigare i tiden deltagit i den Internationella Brigaden för att kämpa för den Spanska Republiken. Han kallades för Spanske Folke.  Senare, när Spanske Folke slutat började en spanjor som fick tillnamnet; Spanske Folke.


Till Baka

Jag mår pyton idag.  Kräkligt, lätt yrsel och näsdropp. Då kan man lika gärna blogga. Eller hur.

Jag bor i en bostadsrättslägenhet men uppenbart ingår inte rätten till värme. Inte när Riksbyggen får bestämma. En icke-auktoiserad kakelfixare, anställd av självaste förvaltaren,  knäckte ett värmerör hos grannen i somras men vill inte återställa efter klantverket. Då ett missöde, nu en kallamitet. Nästa vecka blir det hyresnämnden som är en sorts omskrivning, i överförd betydelse, för tingsrätt.

Fjorton grader Celsius i lägenheten tar på motståndskrafterna.  Då är det kallt att gå ur sängen men faktiskt inte lika kallt att gå ut. Med valp i huset måste jag gå ut. Helt oförhappandes är mitt vetenskapliga objektiv  subjektivt. Utekylan känns nästan behaglig. Som en senkommen kommentar till den gamla debatten om form och innehåll.  De materialistiska filosoferna förstod aldrig riktigt att det är omständigheterna som är materialiteten, tolkningen av Varat formen och upplevelsen innehållet. Idealistiska filosofer förstår per definition aldrig riktigt och diskuterar alltid upplevelsen, ibland som om. En dag, i den gamla världen, var den filosofiska föreläsningen inställd då filosofen i fråga var sjuk och inkurrensiabel.  ”Även en filosof kan bli förkyld”, sa min kollektivboende kamrat sådär underfundigt dubbeltydigt bara en marxist kan antyda om den i sin tur dubbelbottnade borgerliga filosofins självuppoffrande framträdare.  Denna familjära kommentar att glädjas åt ibland har mitt minne vänligt bevarat åt mig.  (När jag mår pyton och skriver – som nu – blir utryckssättet svulstigt och lite svullet) (Något att tänka på kanske – ni vet – karbunkler, tinnutus och andra humörpåverkande åkommatecken) Annars är det sånt här som mjukpälsarna och jag ventilerar.

Bevis 2. Jag säger hej tvärs över gatan till en granne som packar upp bilen efter att ha provat lyckan som basketproffs i Spanien ett tag. ”Gick det bra”,  frågar jag. ”Jadå, men det är skönt att komma hem”, svarar hon. ”Ja, man saknar kylan”, säger jag.

Detta var ett cirkelbevis i resonemanget eftersom det var jag som sa det, men det är okej eftersom jag ofta tänker i cirklar. Och subjektivt som sagt.


DIGGERS

Det fanns en gång en tid då det engelska landskapet förändrades. Den tidigare allmänningen hängnades in och samtidigt så hägnades människorna ut, frigjordes, och överlevnadsmöjligheterna för de som inget hade minskade i samma grad vilket om man vill väldigt mycket påminner om tiden vi lever i just nu. Omvälvande tider och det politiska landskapet skapades om. Lewellers kom till makten som politiskt parti för att ändra på orättfärdigheten och frigöra rättvisa men åt dem som gjort det möjligt blev det ingenting. Lika vanligt nu som då. Då grävde de på eget bevåg upp den frigjorda marken och tillsammans odlade de jorden. Diggers kallades de och är väl det närmaste man  i historiens ljus kan komma Piratpartiet om man nu inte tänker på Buckanjärerna (gristärare) förstås som tillhörde samma tid och samma frigjorda (efter längre eller kortare tid i fängelse) brödraskap.

Detta kom jag att tänka på när jag nåddes av dagens goda nyhet att KB digitaliserar sina samlingar och börjar med Fyrtiotalisterna. Förmodligen för att det svenska språket ska leva lite längre och därmed också KB. Förmodligen också ett inlägg i biblioteksdebatten och svenska Förlegardebaclet med Googlestaten. Just fyrtiotalisterna tycker jag passar i sammanhanget bra.

Idag läser vi Lotta Lotass som i morgon blir ett med Svenska Akademien och noterar av vi, hon och jg, och utvandrarna från Nås, stammar från samma Västerdalälv. Det kan man flyta på en stund.

Ps: Rentav händelsevis så kan man läsa om utdikningen av Allmänningen och dess teoretiska implikationer i en mindre diskussion med Elinor Ostrom som kan, om man så vill,  beröra;  verklighetens teoretiska fält med dess folk  (läs: Bankeryds) vilket som borde framgått i höst inte ens knappast är besläktade. Än en gång att dagens tid också är då och att det alls inte är händelsevis som Rembrandt  figurerat på samma tapet.


Per T Marxist

”När det regnar manna så har den fattige ingen sked” står det i Bibeln. Tror jag. När man är kristen så räcker det att tro. I alla fall så har jag gått i Söndagsskolan och blev konfirmerad av Pastor Jonson i Johanneskyrkan som nu står på kanten av avgrunden som ligger på tvären och kallas citytunnel. ”Men man har en cykel” och får en fattig man önska när det nu regnar tunnlar så hade det vatt fint med underjordiska cykelbanor. Trafiksäkert.  Ingen blåst och inget regn. Och man kan va lite sne. Som Torson. Då blir cykla konst och kanske kommer det turister. Kommer det många kan dom få kinesa i en återvändstunnel. Men dom som bestämmer är inte cyklister. Alltså blir det ingen lösning för cyklister. Vad är det för mening med att bestämma om man inte mår bra av det. Machiavelli visste hur man erövrade och behöll makten men visste han vad han skulle ha den till. Ja, det visste han faktiskt och har skrivit om det men det ska jag utveckla någon annan gång. Det gäller ju att hålla sig till ämnet.

Visst är Per T Marxist när han för fram lönegrundande kapitalbildningsresonemang  och levnadsstatistik från LO och Richard Sandler. Det är ju sånt som marxister gör. Det är sånt man tystar en statlig låginkomstutredning för.  Sandler översatte Kapitalet till svenska och Bakunin översatte Kapitalet till ryska. Men det gör inte Per T till Bakunist. Vi ska inte överdriva. . Men han är en dålig marxist för han drar inga slutsatser. Jag menar riktiga slutsatser. Däremot så vet han vad han ska komma fram till. Nu drar han bara såna slutsatser som passar honom och hans egen plånbok. Mindre skatt till mig! Allt beror på den höga skatten på arbete! Eller hur Maud? Arbetslinjen! Mindre byråkrati för företagen. – Jaså, det blev mer. OJoj! Arbetslinjen! Jaså, produktiviteten sjönk. Ojoj! – Men inte i Kina?  Då reser vi dit och ser hur dom gör! 

Marx skrev en hel del om kapitalbildning, ekonomiska relationer, produktiv konsumtion, kapitalutbyte mellan samhällsektorer, profitkvotens tendens att falla och annat som borde höra en diskussion om arbetarens kapitalbildning till. Det gjorde Queney, Adam Smith, Ricardo, och senare Sraffa också för att prata med några av de gamle.  Om absolut och relativt mervärde och Kapitalets cirkulation och att till arbetaren utgår alltid så mycket att han kan reproducera sig själv. Men inte mer. Säkert har Per T. läst det också för han läser mycket.

Slusatsen: att ta sin del av produktivitetsökning och kapitalbildning går utanför ramarna och passar inte alls medelklassiga intressen. Det handlar alltså inte om lönen men väl om kapitalet. Särskilt kanske i dessa dagar.

 

 

Snällposten