Kategoriarkiv: Runa

Stilbrytare med stil

Tom Wolf dog häromdagen och Dagens Nyheter uppmärksammade mig på det i dag. TW, för skrivenkelhetens skull kallar jag Tom Wolfe för TW, visste att skriva sin egen stil utan att bry sig om så mycket vad andra tyckte.  Neopretentiös kallade han den. Hans känsla för iakttagande pregnanta formuleringar, för att inte säga ord, är omvittnad. ”Radical chic” är ett och ”Me decade” ett annat. Det är omfamnande ord som kan betyda olika saker. Radical chic står för rik och skenbart radikal eller varför inte motståndsestetik.  Det var en iakttagelse han gjorde hemma hos Leonard Bernstein då dirigenten höll insamlingssalong för Svarta Pantrarna. Ja, själv var han inte där men bebodde senare en liknande lägenhet. Lägenheten är inte poängen men faktiskt själva sammanhanget. TW läste om salongen i tidningen. Felskrivningen som gjordes i gårdagens Ny York Times är talande”The earlier version also misstated the title of a novel he published in 2004. It is “I Am Charlotte Simmons,” not “I Am Charlotte Curtis.” och kanske lite taskig. Det var nämligen Charlotte Curtis som för New York Times bevakade tillställningen för societetssidan. TWs berömda essä utgör just en ordrikare neopretentiös omskrivning av hennes artikel om man så vill. Lapsus och sånt. TW ville hellre vara bollkastare i Mets än författare, platsade i try out men klarade inte cutten. Kanske föddes den ordlekande litterära skruven medan han researchade slagmannen? New York Mets klär sig i vit med blå kritstreck. Kanske. Nåja, Tom Wolfe var föredömligt bra på många sätt. Elegant bäst.