Kategoriarkiv: Seriöst

Mitt dåliga samvete.

Stina Hjelm: Mitt dåliga samvete

Alla gör vi sånt man inte pratar om. Utom Stina då. Hon ritar och öser på, seriöst, och snart vet man allt man inte ville veta. Hon liksom propsar på -Kolla nu en sida till; där är en annan sida av mej; upponer liksom, och nu neroupp, glögg,glögg,glögg, kolla baksidan, insidan, utsidan.  Och det gör man! Hela vägen. Hon håller. Hon är bra. Tydligen ville man veta i alla fall. ”Dålig” får liksom en annan betydelse. Äkta vara. Den avslutande krukan torde kanske vara en hälsning till Arthur; Alfred E. Neumans ständige följeslagare. Eller inte. Man behöver inte veta. Traditionen ska lämnas där den försvann. Som sagt; bra e hon. Jag tecknar mig för nästa bok.


SPÅR … Lena Sundström

Istället för att skriva en tvåtusensidig trilogi med titlarna: Medmänniskor…Medlöpare…Maktens Arrogans;  har Lena Sundström kokat ner löpet efter händelsförloppett i ett svenskt Engelbreckt 2 till en fenomenal New Journalism – variant betitlad Spår om cirka 370 sidor. Kanske kommer titeln från Spår i mörker, en Martin Beck – film som bokens ende sanningsägare Paul Forell tittar på när han i reklampauserna berättar för Kalla Fakta – journalisten hur han bevittnade det multipla övergreppet som Myndigheterna åsamkade två till Sverige flyktade främlingar. Den svenska regeringen under Göran Persson tog samfällt beslutet som Anna Lind invändningsfritt förberett. Boken återger en späckad historia som man läser med fasa och i alla fall mitt slutomdöme blir: –  Hade Sverige varit en människa hade hon likt Kurz i Mörkrets hjärta aldrig fått Guds förlåtelse. Läs Boken!


Med litta sump

Jag har lovat mig själv bättring. Nog ska väl jag klara av att skriva i en blogg då och då och mer ofta än nu och då. Faktiskt ett bra namn på en blogg. Blog ska det heta. Kanske gör jag mig en sådan. Säkert går det att tjäna pengar på en fungerande blog men jag gör det inte. Det vore fel. Tycker jag. Det är inte fel att tycka saker..

Det är lite sump i kaffet idag. Nog så att kaffefiltret gått sönder. Det är svårt med kaffefilter. Är jag en miljöbov eller inte? I Sverige, det heliga landet på den av golfströmmen uppvärmda tundran, säger experterna att det ska var bruna påsar medan det i tyskarnas land ska vara vita. Varje morgon så tar jag två gratistidningar, lite för att göra hundrundan meningsfull, men sedan läser jag dem inte. Aldrig. Jo det har hänt men aldrig ligger närmre sanningen. Så kan det gå med absoluta begrepp. Men med lite sump i vrångstrupen påminns jag av lite då. Det är det kalla kriget som övervintrat i mars månads eftervinter. Det är en sorts lögnens bekännelse till den rätta ordningen som pågår. Avslöjande, skulle jag skriva men avburkning är kanske riktigare och mer till framtiden hörande. Det var verst, skulle ryssen säga. Intellektuella är ett särskilt patrask. De arbetar inte! Det är den ursprungliga definitionen. I folkloren gestaltas intellektualiteten av Faust. Mannen som sålde sin själ till djefulingen. Faust kolporterade. Nu gäller det Tingsten. Stod eller satt han i främmande staters sold? Jag också, skriver LG, och den som är beredd att vittna måste man tro. Det räliga tycker jag är att ledarskribenterna skriver mot bättre vetande och tror att de ska komma undan med det. Ungefär som bloddopade norrmän. De lever med den fromlande förhoppningen att alla som skriver står i någons sold. Alla står i skiten, och att ingen som läser kommer ihåg. Man kan så att säga trycksvärta ner vem som helst för att rena idealen som består den överklasssiga makten. För egentligen är det det det handlar om. Men det är det arbetande folket som står i skiten och frågar man mig så förtjänar de verkligen bättre än detta borgerliga fotskrapande tvärs igenom ackademierna. Tidningskrivande stavas korruption efter korrespondent. Nu som då. Kanske var det bara det man ville säga. Alla som är med räcker upp pennan och ger pennalismen ett nytt innehåll och riktning.


SHORTIS – on the record

Bara ett kort meddelande om ett mindre omställningsförfarande. För en tid sedan bestämde jag mig för att bli seriös. Jag startade två seriösa bloggar,  här och där. Ja, jag hade till och med ett möte med mig själv och det serverades korv med bröd och senap. Det är en mycket underskattad rätt. För en tid sedan låg det en korvkiosk i hörnet av Nobelvägen och Sorgenfrivägen som hemlagade potatismoset. Där kunde man enligt mitt förmenande köpa stadens bästa varma korv och det gjorde jag emellanåt tillsammans med min dotter då jag skjutsade henne till kvällsträning på Borgarskolan och det låg så att säga mitt på vägen, alltså plats för ett mellanmål. Där kunde man också köpa sig korv med räksallad inlagt i ett långt urholkat men den rätten har jag förbehållit mig att köpa från en korvkiosk belägen i närheten av Teleflonplan och tunnelbanestationen i Västberga/Stockholm. Den kan jag rekommendera. Man får den lite bränd och med en extra servett. Jag har ett lätt traumatiskt förhållande till korvkioker som är ett minne från den mansdanande tolvårsåldern men det ska jag berätta om en annan gång. Korvkiosken vid Själlands torg i hörnet av Köpenhamnsvägen och Kronborgsvägen, alldeles i närheten där Bladins stora skola nu tronar. Tänk att jag satt i dess styrelse en gång.

Det kunde sägas utförligare men här skulle det kort berättas om att mina mer seriösa bloggar, här och där,  är indragna i brist på intresse … jag tröttnade.

Officiellt uttalande