Kategoriarkiv: Söndagsbilaga

Efter lördag kommer söndag

 

Hundarna och jag tar en två timmar lång promenad i Pildammsparken. Eller vandring. Som sagt: min mamma kunde ha fyllt hundra år denna vecka och lite av henne finns väl också i mig. Vi bodde i alla år på Roskildevägen bredvid parken. På nittonhundrasextiotalet joggade Anna-Lisa runt samma park och var som kvinna ganska så ensam om det. Jag minns det kanske bara för att hon lånade min toppaluva. Min mor skulle aldrig kalla sig feminist men stod i praktiken upp för kvinnosaken i alla väder. Hellre då Schartuan, men bara vid köksbordet. Annars var inte Anna-Lisa mycket för att kalla sig något. Världsligt skulle hon ha sagt. Henric Schartau var en lundaintellektuell, samtida i Lund med Esaias Tegnér, som gick en egen väg som också råkade vara den kristne lutherske gudens. Henric trodde mera på ordets daning än andeväckelsen. Som gammal lundaintellektuell är Schartau den ende vars skrifter fortfarande står sig i den akademiska undervisningen. ”tankarnes dialektiska utveckling fortgår ända ut i begreppets yttersta och finaste bestämningar” (Melin, 1846). I Det Röda Lund hade Henric vårdat kapitalets logik mot den leninistiska subjektivismen. Hade Henric spelat basket så hade han alla gånger spelat i morgonrodnadens EOS. Schartaus hus från sjuttonhundratalet i Malmö revs på nittonhundrasjuttiotalet i gatubreddningarnas tid och det hade inte hänt i Göteborg Där vårdades den schartuanska dogmatiken. Särskilt  vårdades den kanske i Lundbys församling på Hisingen där också Anna-Lisa växte upp. Söder om Parken ligger Stadionområdet med Pingstkyrka, Sviddbank, Islåda och Baltiska hallen och så då VM-fotbollens gamla betongförpackning som snart borde återvinnas kan man tycka. Kanske för att det blev ett sådant förskräckligt liv runt rivningen på Engelbrektsgatan så finns Stadionbygget från nittonhundrafemtioåtta fortfarande kvar som ett äreminne över den nuvarande malmöitiska återvinningspolitiken. Återvinn allsvenskan kan man också tycka. Det skulle Anna-Lisa också tycka.

 


Sporten, språket och de andra rådbråkarna

Det är inte lätt att ge goda råd om sportläktarnas dåliga ölsinne men man kan läsa dem här och där. I en ”Den onödige mannen” ingriper medelklassaren och anmäler en proletär myntinkastare och slagsmålare till polisen. Det är ett sätt, ett annat är att inte gå på fotboll. Det blir konsekvensen för den onödige mannen när alla läktarvittnena drar tillbaka sina vittnesmål. Så har läktaren också blivit en arena. Vore romanen socialjuridiskt riktig så hade i alla fall ett vittne varit ståndaktig.

I dagens DN kan man läsa om en målbild som inte är någon målbild beroende på vilket lag man håller på. Det är något att rådbråka sin hjärna med. På bilden som man kan se om man klickar på länken är en mållinje, en boll, en ribba och en tafflig målvakt. Den parallaxiska lösningen är enkel. Dra ribban över mållinjen och bollen följer med. Alltså kan inte hela bollen vara över linjen. Det finns inget problem. Matchdomaren friade redan då det hände. Men målkamera då. Ja just det. Anledningen till problemkrönikan är att skribenten vill ha målkameror på fotbollsarenorna. Kanske har han satsat en slant på objektivindustrin, och då har man ju råd att bråka, och det vore ju inte särskilt objektivt. Intressesant. Samma krönikör har för övrigt en tidigare söndagskrönika om supporterväldet också.

I samma tidning rådbråkar man också om språket. Här redigeras de goda råden. Redigeraren regerar med grammatiken.  Där håller supportrarna till i kommentarerna. Rättelserna är många. Som denna: ”Jag har inte sett att DN skriver Dn istället för DN. Borde det inte vara i analogi med Ikea?” Kommentaren, ”Nonsens krönika. AIK, MFF, Djurgården har bevisat hur dålig Allsvenskan är i jämförelse med europeisk klubbfotboll i årets kval till CL och Europa League. Enda laget som har min respekt är Östersund, som med en tydlig spelide avancerade överraskande långt i Europa League i år. Inled en reportage serie om hur Allsvenska lagen tränar och borde träna för att hävda sig i europeisk toppfotboll.”, från supporterkrönikan visar på ett visst ömsesidigt tänkande och behov av redigering.


Gnällbänken*

Varför skäller och gnäller äldre svenska män? frågar sig Per Svensson i Dagens Nyheter och levererar ett inlindat svar ur de bibliska djupet i dessa valtider tillsammans med lite textreklam för mecenaten Axess. Redan Athenaren Socrates gnällde på ungdomen men därför ska vi inte kalla efterföljarna Socrater. Inte heller ska vi tro att ungdomen är terrierister. ”Kan själv” gäller även dagens ungdom som måste lära sig allt på nytt. Bildning är en högst levande process och inget museum för antikt vetande. (Läs: Axess.)  ”Per drar sig till minnes ett fint gammalt Bibelord, det som handlar om grandet i den andres öga och bjälken i det egna.” Eller så är det bibelordet som drar sig till honom. Den bibliska Bjälken står för byggande på stabil gemensam grund och Sandkornet för egoiserad söndervittring. Inte alls vad Per tror. Det är kul med semiotiska kast i kurslitteraturen och också det där med att dricka IPA. Själv drack jag en ÅBRO och kanske tänkte jag på den ena ungdomen som är i Marocko med sin fru och sina barn och badar bassäng medan den andra med man och Bebiskompis hälsar på Munthe och låter sig fotograferas under valven i San Michele. Man kan inte klaga. Ja du Per. Men varför, frågar jag mig, gnäller Dagens Nyheters Ledarskribenter på äldre svenska män med lite stjälp av Bibeln? Jesus säger ju ”Låt barnen komma till mig” och med barn menar han de fördomsfria som ännu ej förbittrats av de gamlas tankar.(och drycker) Vad dricker man på det engelbergska seminariet?

*På Gnällbänken, tredje raden Idrottsparken Norrköping,  satt de äldre och mindes att Nordahlingarna i Nalles tid var mycket bättre.


Olustigt nog.

Mikael Lustig ådrog sig och laget ett onödigt gult kort och fick inte spela mot England. En väl inspelad fyrbackslinje fick gå på tre cylindrar. Alla spelarna i en spelartrupp är inte lika bra och de elva, i alla fall tolv, tretton, fjorton bästa ska naturligtvis spela. Nu vet Jan Andersson det till nästa gång. Kanske kostade den nyvunna lärdomen segern mot England. Historielöshet kallas det. Den kunskapen i det svenska fotbollsmedvetandet sedan nittonhundrafyrtioåtta då Sverige vann OS-finalen på Wembley med bara en ytter. De bästa elva spelarna ska spela! Det var Putte Kock som tog ut laget. Gunnar Gren och Nils Liedholm var med 1948 och tio år senare spelade de sin andra världsfinal, 1958 VM på Råsunda. När Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna ska koras så står det mellan Gunnar och Nils. De har de bästa resultaten när det gäller. På tredje plats kommer Gunnar Nordahl som var Londonspelens skyttekung och som borde fått vara med -58. Då hade Sverige förmodligen också vunnit. Men det är en annan historia.

 


Underrättelsetjänst

Det finns folk som lever på och för ordet kanske. eller ”Som Red Top skulle ha sagt: Vladimir Putin är underrättad.

Och (man skall aldrig inleda en mening med och för då är det nämligen en annan mening) det händer att man travesterar in en signal ”Det förefaller som om professor Agrell (läs:Eriksson) har haft svårt att fylla sin bok (Läs:blog) med något som verkligen intresserar honom

Det kan vara dags att göra uppehåll.

Jag ska genast beställa boken och lovar att kanske återkomma.

Meningenheten är underrättad.

Välkommen kanske åter.


Kommentarer i Samtiden

Ja vad säger man. ”När Samuel Becket var 26 arbetade han under ett år som lärare. Det var 1932. Han avbröt sin bana. Han sade: ‘Jag kan inte stå ut med det absurda att lära andra vad jag själv inte bryr mig om.’” Man läser bloggar, tidningar, kommentarer och ibland så tittas det teve. Somt absurt somt bara surt. Som fotboll då. Se alldeles för lite fotboll numera för att egentligen kommentera men en målvakt som inte kan placera en försvarsmur, presspel högt i banan med försvarare som omöjligt kan hinna tillbaka, de bästa anfallarna som yttermittfältare, chansbollar över ett mittfält som aldrig kommer med i matchen. Svenska damlandslaget i fotboll blev utmanövrerat i går, både taktiskt, tekniskt och fartsättningsvis och man kan undra varför inte nya spelare kan komma med i detta landslag. Svensk strategi? Någon gång tycker jag att någon sportjournalist skulle ställa frågor. Uppdragssvek? ”förhållande är komplicerat, som det skulle ha stått på Facebook” Vad vet jag som inte nyttjar Facebook? Det finns troll där! ” den gamla tidens väsen lever än.

Richard Ford som jag läst med stort nöje, apropås sportsjournalister, visade för ett tag sedan en inte så nöjsam sida. Apropå sociala medier också.  Sånt kan man inte alltid veta även om det stått i tidningar både här och där. Min kommentar här blir att beställa Colson Whiteheads THE UNDERGROUND RAILROAD som malmöbiblioteket faktiskt köpt in i fem exemplar och alla är utlånade. Det är vad en pensionär kan göra.

Annars har jag bott i ett torp på Österlen i en vecka och den planerade stora samlade omläsningen av David Thoreaus efterlevande skriftställning kom av sig. Jag började i utgåvan med att läsa vad som samlats om honom under rubriken criticism längst bak och upptäckte något kufiskt att den gode David nog inte var my cup of the anymoore. Så kan det gå. Istället blev det alternativläsning med några deckare av GW Persson & Roslund/Hellström. Lite svensk strategi a la Ford?, här också med idel utländsk knapadel. Det borde någon analysera. Är det verkligen så här illa? Varför läsa deckare? Ja jag vet faktiskt inte. Kanske för att det inte är på allvar. Ungefär som idrott hur arga folk än är på varandra. Varför skriva? Tja; Pengar är väl allvar nog! Men man riskerar att spilla mjölken och tappa bort allvaret. Som pappa Alsterdal skrev om elefanterna på Grönland. Det borde dotter Tove tänka på. Hon skriver alldeles för bra för att hälla innehållet i deckarformen. (Som att sockra på maten.)* Mer om det kanske en annan gång.

  • Den här lilla anmärkningen är svår att förstå om man inte läst eller skrivit boken ”VÄND DIG INTE OM” men sådan är tyvärr min stil. Själv läser jag alla böcker. Tid finns det nog. Tyvärr borde kanske bloggen heta. Eller Tyvärre. Länkarna jag lägger ut är också nödvändiga för sammanhanget. Man kan väl vara gammalmodig också på internet.

Hic cykla, hic salta

Man tror att världen inte kan förändras och så gör den det. Isbildningsproblemet på cykelvägen till exempel. Häromdagen då det var isigt värre efter nattens frusna nederbörd så gick det att cykla. Alla cykelbanorna som jag behövde var skottade. Skottade är här samlingsordet för skrapade, borstade hyvlade och saltade och vad mer man kan göra för att hålla en cykelbana fri från isbildningen. Nyligen alltså. Alla minnen om motsatsen fungerar inte längre. Cykelbanorna var skottade innan det självtöat och gatorna omkring framgent isiga. Det var som om gatukontoret hade städslat en cyklist att göra jobbet. En som dagligen tar sig från punkt A till punkt B cykelvägen och alltså vet var att sopa. Så ska det naturligtvis göras. Andra månaden i året 2017 var det nog snackat och någon visste att cykla sopade cykelbanan med problemet.