TYST KRIG

Margareta Munklinde: Tyst krig  (2017)

Absolut bra; för att säga det kort. Boken faller lite isär som en lätt pekoralistisk kärleksroman med äktenskapsbekymmer i medelklassen, en kvinna som tar sig friheter inom medelklasssiga ramar men blir indragen i andra världskrigets periferi på Fersens väg i Malmö och en spänningsroman a la John le Carré kryddad med historiska detaljer från Malmö, Köpenhamn och annorstädes och hur det kunde gå till i dåtidens underrättelsevärld. Det är mycket se mellan fingrarna hos olika bundenheter som klass och organisation med olika privata initiativ, så många att det kan verka som ett tema, medan kriget fortskrider i all sin obönhörlighet och läsaren får vara med om både början och slut i ett malmöperspektiv. Ett annat tema kan vara Sveriges skifte från Tysklands- till Englandssympati. Margareta Munklinde har för mig mycket nytt att berätta och en del kände jag redan till i en i allt trovärdig och bra berättad skildring.


MAKTEN

Naomi Alderman: Makten (2018)(2016)

översättning av Helena Ridelberg; illustrationer: Marsh Davies

”Varför gör människor dumma saker?” ”Därför att de kan!” Ungefär så. Dumma, ska här betyda onda. Boken får på omslaget lysande omdömen från välkända romanvetare så jag antar att den är bra. Uppriktigt sagt så har jag lite svårt att ta den till mig. Science fiction är inte riktigt min grej. Underlaget med påhittad och något osannolik vetenskap tillsammans med dystopisk samhällsanalys, religiöst mörker och inte alltför djupa karaktärer antar jag kan bli en bra teveserie men som roman engagerar den inte. Men kanske är det det som är grejen: avkopplande oengagerad läsning.


RASTERisterna

Ivar Arpi, Adam Cwejman: Så blev vi alla rasister (2018)

”Läs en bok och bli klok”, sa envarsmannen från Lund, men det här är faktiskt en bok som jag inte blir riktigt klok på. Jag kan hålla med bokens huvudsyfte, om det nu är det?, att det är dumt att blanda in hudfärg, etnicitet, uppväxtförhållanden och liknade i meritokratiska sammanhang. Kvotering är inte bra. Punkt. Men författarna blandar in så mycket annat att man stillsamt anar motsatsen. Problemet är ju att kvotering redan förekommer i många till synes meritokratiska sammanhang. Kompisföreträde eller likhetsföreträde eller kalla vad du vill. Se problemet! Lös det! Men författarna vill inte se problemet utan ger sig på de kanske dåliga lösningarna istället. Inte så svårt för en liberal verkar det. I grunden menar man att resonemanget att alla är rasister är ett övertagande av den kristna arvsynden. Det är bara det att svenskar inte är katoliker även om den politiska högern ofta går på samma linje. Alltså faller hela resonemanget. Exemplet med Juridicum i Uppsala som borde kvoterat åt andra hållet är roligt, exemplifieringen från Brasilien besynnerligt och att främja anekdotisk bevisföring med tjejen som bytte namn eller att dra in sin egen härkomst i boken är lågt och för övrigt också anekdotiskt. Lite koka soppa på en spik. SR:s mångfaldspolitik är inte bra. Själv tycker jag att förändringen, läs: försämringen, av OBS kulturkvarten var dålig mångfaldspolitik men så uppskattar jag också gärna stora delar av den traditionella intellektuella kulturen och Fredrik Pålsson som blev av med jobbet. Vilket inte hindrar att jag var i Watts 1966 och sedan dess uppskattar Hiphop och Monterey året efter och fortfarande tycker om att lyssna på Janis Joplin och Ravi Shankar. Vi (läs:jag) är som Gunnar Ekelöf diktar inte en utan många. Förmodligen är de flesta många fler. SR:s licensbetalande publik är mångfaldig och det borde återspeglas i programutbudet. Se problemet! Lös det! Medan jag arbetade på Kockums Varv i Malmö så förolyckades fem arbetare. Inte någon gång frågade de tillkomna journalisterna någon arbetare om orsakerna. Det hade inte varit fel med arbetarerfarenhet i den skånska tidningsbranschen då. Det sättet att se problemen har inte författarna utan upprepar att det är det goda som står i vägen för det riktiga (bästa) och tycks inte förstå varför det är så (och behöver aldrig berätta om sitt eget bästa recept). Författarna skriver om tankeraster som socialism, marxism, marxism-leninism, liberalism och kristendom men ser inte sitt eget moraliserande raster. Kanske en falsifiering så god som någon. Som sagt; den här boken blev jag inte riktigt klok på. Däremot så tipsar de om Steven Pinker och Lynn Hunt i slutkapitlet liksom för att lyfta sig i håret men helt kan de inte släppa sin förvirring: ”I den nya maktpyramiden motsvarar den vita majoriteten den ägande klassen inom marxismen” och visar att de inget kan om marxism och vet förmodligen inte vad ”vänster” är heller.


Valhänt

Det är ju val till riksdagen snart och det är väl lika bra att skriva om det också. Få det gjort. Stora frågan? SD hamnar mellan 20 och 21 procent medan KD åker ut och Fi kommer in. Stor risk att borgerligheten marginaliseras. Läge att återvinna Sverige till lika skatt och skolvillkor.


Baking and shaking

Glömde jag att skriva att Washington Capitals vann hela NHL. Det gjorde dom. För första gången. Tre svenskar var med. Bäckström, Lill-Burra och Djos. Det är inte mycket att säga om. Capitals har varit aspirant på titeln lika länge som Nicklas Bäckström varit med och kommer att vara det ett par år till. Även Las Vegas Knights, finalmotståndaren som saknar de stora stjärnorna kommer att hänga med ett tag till. Det börjar igen i september. I Kina.

Själv trodde jag på New Jersey Devils. Mycket för att de tänkte tillägna sig den europeiska spelstilen. De gick i alla fall till slutspel och det var mer än någon”expert” trodde. Marginalerna är ibland små och Marcus Johanssons skador tror jag ställde till det för Devils.


HJÄRNSTARK

Anders Hansen:  Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna (2016)

Grafisk form och illustrationer: Lisa Zachrisson

Övertygande går Anders Hansen, kapitel för kapitel, igenom varför du ska motionera och allt är väl underbyggt i den senaste forskningen. Det är en vältalig bok som talar om för dig att du ska vara den du är. Inget mer, inget mindre. Alltså, RÖR PÅ DIG! Allt från savannens dagar är hjärna en del av kroppen och fungerar bäst tillsammans med den då den fungerar bäst. Välkonditionerad. Barn som åldringar behöver sin hjärna och bästa medicinen är ingen medicin alls kombinerat med konditionsträning. Rekommenderas!

 

MP:s senaste idé om miljöavgifter på stormarknadens parkeringsplatser kanske inte är helt magstarkt.

Update: Tids nog blir man gammal. Jag besökte dottern som bor i Göteborg, Övre Johanneberg, faktiskt så mycket övre man kan komma, överst på högsta huset och behövde parkera bilen över natten. Jaja. Det var fullt överallt och då menar jag överallt, utom. Ja, just det det fanns ett utom. På Johannebergsskolan gick det utmärkt att parkera och betala med Appen. Tji, med min Motorola som ändå ska vara smart. Eftersom det var gott om parkeringsplatser där kan men i all enkelhet dra slutsatsen att det finns många Göteborgare som inte klarar Appen. Nåja, svärsonen kunde betala via sin App fast han inte var där så det löste sig. Faktiskt är det stor skillnad på hur man hanterar gatorna i Malmö och Göteborg. ”Det fixar sig” tycks man resonera och trafikanterna behandlar varandra mycket varsamt och förstående för att klara alla ständigt uppdykande situationer. Parkeringsplatser till exempel kan vara inritade på trottoarer med ingen kantsten mot gatan. Inte mycket kvar att gå på men det fixar sig väl. Aldrig att Göteborgarna skulle gräva upp hela Nobelvägen som i Malmö för att ordna cykelbana. Men inte en enda bilkö! Det har man fixat i Malmö desto fler. (eller planerat för, om jag nu ska vara konsekvent)

Downdate: Ha,ha. Appen finns i Malmö också. Det är bara jag som inte behövt se den. Jag ser min ignoranta sida. Nu måste jag koppla in mig på min motorola för apptillstånd och intresserade kan få veta var jag befinner mig. Tveksamt om jag vill. Appsolut?


Posör och position in The Caveforsgate

Ragni Svensson: Cavefors : Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982  (2018)

Ja, nu har jag bara sammanfattning och analys och hela notapparaten med källor och litteratur, det vill säga en tredjedel av boken, kvar. Jag brukar hoppa över för- och efterord och andra medföljande tillägg i böckerna jag läser om inte annat så för att behålla aktualiteten som en bok kan ge, oavsett ålder. Men Ragni Svensson ska ha stort tack för en väl genomförd och presenterad undersökning av den undersökande och från utsidan tittande lundaförläggaren Bo Cavefors. Ragni Svensson odlar outsidermyten om BOC och det behöver ju inte vara fel men Colin Wilsons framställning av outsidern i ”Outsidern” av nittonhundrafemtiosex passar inte men det är bara en mindre kommentar. Begrepp och förståelser förändras. När BOC släpper outsiderrollen, anställer folk och släpps in i bokerisystemet går det åt pipan. Däremot skriver RS på sidan 218 att BOC inspirerats av ”antiauktoritär” inriktning och då förstår jag inte alls vad hon kan mena. Utgivningen som är nogsamt redovisad är auktoritär både till höger och vänster. Om man vill så kan man säga att BOC i stort glider med leninismen vänsterut och rehabiliterar högerut. Kända fakta i The Caveforsgate kommer på bordet och det mest besynnerliga är väl att BOC säger sig ha startat med tre miljoner kronor. Det är mycket pengar då och ännu mera i dag. Tvåhundrafemtiotusen böcker snodde konkursförvaltaren och det är svårt att se att det kunde bli konkurs med ett så stort lager. Liberaliteten har som sagts en del att förklara …