Etikettarkiv: Aftonbladet

Nej, Jag har inte fått sparken

Det förekommer att det frågas om jag slutat blogga, men; kan jag svara; Så är inte fallet. Kanske är en ändrad inriktning på gång. Jo förresten. Det är det. Men fortfarande så sparkas det med vänster ben.

Inom all företagssamhet hör det till vanligheten att då man byter coach, huvudtränare eller allmänt ansvarig så byter man också ut medhjälparstaben och assistenterna. Utom då på Dagens Nyheter. I häromveckans tidning kan man läsa att en vicechef på Aftonbladet inte fått förnyat förtroende. Ja egentligen så vet man inte för den nya chefen hade inte tillträtt ännu. Men ändå. Kanske kan det också handla om åsikter.

Nu är i alla fall den nya chefen på plats. Aftonbladets alltså och formulerar sig tänkvärt om idékapnigen i Fokus. Jag tror att vad som gömmer sig i tankarna är att kunskap i allmänhet specificeras alltmer. Kunskapen om det allmänna löses i specifikationerna. Årets svensk i Fokus är ett skämt och kan bara vara årets svensk i Fokus. Han är de rikas val. Årets svensk i Sverige är en svenska. Kanske kan Aftonbladets kultursida brytas om till en allmängjord kritik av specialiceringen. Från innerspalten över ytterspalten till allmänspalten. Det ska spaltas i tid, det som allmänt ska bli.

Fler måste få tillgång till alla pengarna som finns.

 

 

 


Faller en faller två faller alla.

New Jersey Devils förlorade fjärde slutspelsmatchen till Tampa Bay Lightning. Dessutom hemma. Lite oväntat. Själva förklarar de med att fysiken inte räckte till och då menar man att Lightning kunde tackla bort Devils och dessutom skada flera spelare. Lightning var uppenbart inte så lätta att tampas med. Det var Devils centrala spelare som åkte på däng. Victor Hedman spearade New Jerseys succéroukie Nico Hischier mellan benen utan för spelet utan åtgärd från domaren eller åtföljande avstängning som annars är legio. Lightnings Nikita Kucherov armbågstacklade Sami Vatanen som är förstaback, i huvudet mot sargen utan åtgärd. Hedman faller definitivt i mina ögon. Kan tänka mig att Jesper Bratt får spela i nästa match. Han har bäst powerplaystatistik, poäng per powerplayminute och det är på uselt powerplayspel som Devils förlorar. Annars är det uppenbart att New Jersey Devils tappat identiteten och den europeiska spelstilen från säsongsinledningen. Det är slutspel och coachen tror inte längre den nya implementeringen. Bratt får fortsättningsvis då sitta på bänken och läsa motboken. Eller?

Att dela ut Nobelpris är det roligaste kungen vet och dom som inte tycker om glädjeflickor till kulturkaffet kan nu lämna bordet. In med nya regler. Skillnaden på feodalism och kapitalism är att man kan få sparken. Bara män? Varför inte? Borde inte han kulturkladden kunna ersätta nu när han blir av med sina ersättningar. Åsa Linderborg som annars är ett gott salt i kvällstidninen kvittrar med och verkligen undras det hur hon tänker? Är det ett utslag av den nya vänsterpopulismen kan man tänka? En fallen kvinna? Fallen från vad? Vänsteridentiteten? Annars så är det Ackademiskutan som faller av och låter putta kulturkladden över bordet. Inte särskilt ridderligt ändå det heller. Minns att också Sir Lancelot var en kladdare som lämnade bordet fast alldeles av sig själv.

Sir Zlatan, kungavännen, faller men av andra skäl. Till och med Aftonbladets ledarsida vill kommentera fallet: Zlatan också ”Zlatan är inte ensam om att lockas av de stora pengarna i spelbranschen. Kändisar som Mikael Persbrandt, Alex Schulman och Sigge Eklund gör också spelreklam. Även Aftonbladet gör det. Zlatan har liksom Mikael Persbrandt och Alex Schulman skrivit självbiografiska böcker om hur fasansfullt det är att växa upp i eller leva med missbruk. De har beskrivit hur det leder till social utslagning, tomma kylskåp, trasiga relationer, svek och våld. Erfarenheter som påverkar en som människa, alldeles oavsett hur framgångsrik man blir. De borde helt enkelt veta bättre.” Som så vackert sagt. Även Aftonbladet borde veta bättre. Det sociala arvet och sånt som Gustav (Skå-Gustav) Jonsson hade sett drabbar rik som fattig. Man åker inte dit; man åker tillbaka. Tillbaka till identiteten. Också en identitetspolitik.

Aftonlövet fladdrar i vinden. En annan Ledarrubrik: ”Det skulle behövas lite intelligens i Liberalerna” Jomen just, tänker vän av oordning, visst är det så. Där andra startar med två tomma händer startar liberalerna med liten intelligens och återvänder ständigt. Också en identitetspolitik.

Nåja. Nu något nobelt puckande med upplyftande iakttagande intelligent och realistisk poesi. ”Pratar med Robert Hägg i telefon efter slutsignalen i PPG Paints och han ger en väldigt bra beskrivning av skillnaden mellan grundserie och slutspelet.
– Det är som när det är två minuter kvar i vanlig match och det står 2-1…fast hela tiden.
Lysande poesi.” Snacka om identitetisk lyrik – fast hela livet.

 

 


Skrala liberaler

Hej, Det är jag som är Claes Eriksson. Någonstans på olivets väg har någon myndighetet ändrat stavningen till Clas och de andra följt efter. Det kan jag leva med. Svårare är det att humor liksom bara försvunnit. Humor är gränsöverskridande ordbehandling medan Sigmund Freud menar att det är någon sorts uppror. Kan vara. Alltså: Upprorisk gränsöverskridande ordbehandling. Något i detta har försvunnit och dragit det andra med sig. Jan Guillou har också svårt får att dra på munnen. Honom har jag nyssen läst. Till det behöver han numera läsa ledarsidorna i högertidningar. Krymplingshumor? Tja. Snart kommer man kanske att visa upp Svenska Ackademien på Kiviks Marknad.

Kolumnen handlar om liberalernas brist på täckning för vad de skriver. ?. Frågetecken. Visste inte JG att de flesta liberaler är nudister med bara tomma tunnor på sig bland vanligt folk. Ja utom han katoliken i Expressen. Fast han är nog inte särskilt liberal heller. Erik Helmerson drog till med att vänstern inte tyckte om Lill-Babs men det visade sig att han hittade på det mesta ( i DN-arkivet?) som han skrev att Åsa Moberg. Åsa Moberg för att nu ha läst hennes senaste bok var enligt egen mening inte särskilt vänster heller. Däremot så kan vi nog vara ganska säkra på att Åsa Mobergs mamma inte tyckte om Lill-Babs och hon var inte särskilt vänster hon heller. Elitmänniskorna och deras svans tyckte tyckte inte om Lill-Babs. Men det får vi nog inte läsa i DN. Det fanns en episodisk tid då man kunde vara elit och vänster samtidigt. Det är var paradox men inget att skratta åt. Uppenbart delar jag inte JG:s humorseende. Däremot är han rolig att läsa. Senare, när han förstår vad kataklysmen i Svenska Ackademien handlar om ska han skriva om det också.  Blir det vänsteranalys så lutar det åt trotskyism med fraktionsmöten, entrism, den permanente kontrarevolutionen, intelligensens lysande frånvaro och sånt. Den krönikan väntar vi på.

Om ni undrar över inledningen så är det så att under Jan Guillous kolumn så gör han reklam för sig själv i Aftonbladet. Se det som en fallstudie. Roligaste tidningsreklamen som jag minns gick att läsa på Malmö bussar då dåvarande Snällposten gjorde reklam för sina skribenter. ”Läs Jan Aghed så slipper du se filmen” Paradoxalt rolig! Även jag uppskattade att läsa Jan Aghed, så ung jag nu var. Snällposten och intelligens! Paradoxalt men också sant.


Tja …

Journalisterna blir färre och dåligt betalt har dom. Särskilt på kultursidan som plötsligt på Aftonbladet.se miste sin särställning på menyn med numera bara sport, nöje, TV, väder och ledare. Av Lars Hermanssons artikel på dito framgår att inte skriver man för att tjäna pengar där. Eller? Vet han möjligen något annat sätt att tjäna pengar på som är bättre. Kulturskrivandet verkar vara någon sorts framhållande eller personel advertising. Eller? Varför , kan man fråga sig, accepterar journalister sina dåliga löner och arbetsvillkor. Och har gjort länge nog. Kanske. Ja det är svårt att veta. Om vi säger så här: Journalister som skrå verkar varken självmedvetna eller särskilt upplysta. Läser man Kulturchefen själv så framgår det att hon inte har något inflytande över löner och ersättningar. Varför då kalla henne chef. Eller? Vad är det för ett företag där inte chefen sätter eller är med och förhandlar fram lönerna. Toppstyre?, eller ostyre. Ja det är mycket som är svårt att förstå och veta. att klicken skulle styra i tidningen är bara lika besynnerligt som det här med polisen som pinnar på. Ja som sagt: Tja …


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.