Etikettarkiv: Alexander Weiss

DEN SISTA GRISEN

Horace Engdahl: Den sista grisen   (2016)

Livet är hårt, sa Ebba

Grymt, sa Horace

Den sista grisen” kunde också ha hetat ”Obehövd” för att till en del handlar boken om de obehövda, eller så kunde den ha hetat ”Lövet” eller ”Höstlövet” då lövet framträder som sig självt först då flödet; det gröna klorofyllet, lämnat lövet. Häri kan man tänka sig att Horace har läst Deleuze men det har han uppenbarligen inte ”Jag väntar på en filosof som skall lansera det tredje alternativet, den humoristiska moralen” (s. 34) Roliga timmen tog nog slut med Schopenhauer.

Boken lanseras som någon sorts kontrapunkt till exet Ebbas bokliga uppgörelse med honom men det, kan jag försäkra, är det inte. Boken är alltigenom aforistisk. En riktad elakhet kostar han dock på sig då han tar upp vem och vad som ska ärvas efter honom. ”…Vem skall ha mina trasiga knän? Gallbesvären? Finns det någon jag tycker tillräckligt illa om? Svårt. Och min torftiga fantasi? Mitt docerande sätt? Min benägenhet att somna under tråkiga bjudningar? Mitt dåliga minne för för ansikten? Nej, jag har inte samvete att belasta ens mina värsta ovänner med sådana gåvor. Inte ens mitt ex. Möjligen kunde hon få min övervikt.” (s. 245)  Månne han ärvt gallbesvären av Michel Montaigne, i alla fall saknaden av stringens. Men varför inte? HE skriver snyggt i sin småputtriga flik av kontexten. Minner mig lite om Alexander Weiss. Särskilt tack för Beethoven Sonata No. 29 Op. 106.