Etikettarkiv: CIA

Med litta sump

Jag har lovat mig själv bättring. Nog ska väl jag klara av att skriva i en blogg då och då och mer ofta än nu och då. Faktiskt ett bra namn på en blogg. Blog ska det heta. Kanske gör jag mig en sådan. Säkert går det att tjäna pengar på en fungerande blog men jag gör det inte. Det vore fel. Tycker jag. Det är inte fel att tycka saker..

Det är lite sump i kaffet idag. Nog så att kaffefiltret gått sönder. Det är svårt med kaffefilter. Är jag en miljöbov eller inte? I Sverige, det heliga landet på den av golfströmmen uppvärmda tundran, säger experterna att det ska var bruna påsar medan det i tyskarnas land ska vara vita. Varje morgon så tar jag två gratistidningar, lite för att göra hundrundan meningsfull, men sedan läser jag dem inte. Aldrig. Jo det har hänt men aldrig ligger närmre sanningen. Så kan det gå med absoluta begrepp. Men med lite sump i vrångstrupen påminns jag av lite då. Det är det kalla kriget som övervintrat i mars månads eftervinter. Det är en sorts lögnens bekännelse till den rätta ordningen som pågår. Avslöjande, skulle jag skriva men avburkning är kanske riktigare och mer till framtiden hörande. Det var verst, skulle ryssen säga. Intellektuella är ett särskilt patrask. De arbetar inte! Det är den ursprungliga definitionen. I folkloren gestaltas intellektualiteten av Faust. Mannen som sålde sin själ till djefulingen. Faust kolporterade. Nu gäller det Tingsten. Stod eller satt han i främmande staters sold? Jag också, skriver LG, och den som är beredd att vittna måste man tro. Det räliga tycker jag är att ledarskribenterna skriver mot bättre vetande och tror att de ska komma undan med det. Ungefär som bloddopade norrmän. De lever med den fromlande förhoppningen att alla som skriver står i någons sold. Alla står i skiten, och att ingen som läser kommer ihåg. Man kan så att säga trycksvärta ner vem som helst för att rena idealen som består den överklasssiga makten. För egentligen är det det det handlar om. Men det är det arbetande folket som står i skiten och frågar man mig så förtjänar de verkligen bättre än detta borgerliga fotskrapande tvärs igenom ackademierna. Tidningskrivande stavas korruption efter korrespondent. Nu som då. Kanske var det bara det man ville säga. Alla som är med räcker upp pennan och ger pennalismen ett nytt innehåll och riktning.


I HÄLSPRICKNINGENS TID

Det skulle vara vår nu. I alla fall i Malmö. Det är det inte. Trädens tidigt skjutna skott fryser nu, men de kommer tillbaka på nytt. Trädets sav och solen som strålar rakt ner i fotosyntesen bäddar i klorofyllisk grönska. Grönska som förutom allt annat också är en ljusbrytning. Mera om det i Goethes Färglära som hellre kunde varit en akvarell. Målarkonsten brottar med ljusets brytning. Hur omvandla solenergi till näring. Konstnären fångar ljuset och kan skönja helheten; omvandla delarna får andra göra. Proletärerna får hållas i sammansättningsfabriken, som har stängt och flyttar till Kina tills profitkvoten faller. Allmänheten har inte som det Allmänna en gräns. Gränslandet är en metafor. I hälsprickningens tid.

Jag frågar mig inte varför vi skriver. Eller jag. Författaren brottar med språkets brytning. Det är ganska självklart. Freud skrev Vi vantrivas i kulturen men menade jag. Det är Jaget som vantrivs i Viet. Det är vi som är kulturen. Men hur skulle han skriva det i en mening utan brytning. Särskilt i underkastelsens tid. Det gick inte. Inte då. Vi är det sunda förnuftet medan jag är vetenskap. Fråga Cartesius. Vi är alltid fler än jag. Mera jag och samarbetskvoten faller. Dawkins brottas också med en bister mening. I den egoistiska genens natur ligger att samarbeta men det enskilt underordnade attet får inte vara med. Affektivt bortbrottad. I hälsprickningens tid!

I Expressen framgår det att Lars Gustafsson var KGB-agent. Han skriver det själv. ungefär: ”Om Tingsten var CIA-agent så var jag KGB-agent.” Vilket alltså Tingsten alltså verkligen var. LG är folklig och vänder sig med sin formuleringskonst till det sunda förnuftet: ”Ja vem fan gjorde inte det?” LG tycker att författarskap i statens tjänst är en liten sak. Det är det inte. En författare ska vara fri och inte manipulerad. Särskilt inte av andra staters underrättelsetjänster. Lätt att bli men svårt att gå med på. Ens i efterhand.

-o-

Lite slumpmässigt i efterhand kollar jag Vittnets blog och överst lyser rubriken En illusion och dess framtid. Samma rubrik toppar en liten skrift av Sigmund Freud på mitt skrivbord. Signe Bratt har översatt och Bonners tryckt häftet 1928. LG:s blogpost handlar om Brattsystemet, DN:s ledare : Syna individperspektivet och liberalism medan SF skriver om vetenskap och religion. Synkretiskt, skulle Jung, Vygotskij och Piaget ha sagt. Samtidigt. Freuds slutsats är att religionsillusionen inte har någon framtid och visst blir det till en förunderlig rubrik i sammanhanget.

-o-

Så slår det mig en morgon när jag är ute med hundarna. Illusioner har ingen framtid. Freuds rubrik är genial. Det är det som är så bra med hundar. Helt klart har vi olika moral så det finns att diskutera. Samma med ovanstående LG och jag. LG ligger närmre CIA, full av hemligheter som han är. För visst borde han nämna upphovsmannen till genialiteten.  – att människor har olika moral och att den egna kulturens moral kanske inte alltid är bättre – vilket ju betyder att man själv ligger närmre den andra – har jag från Michel de Montaigne och hans ”försök” om kannibaler och moral. Anakronistiskt i sammanhanget vore att dra in memetics och den på sina håll omdebatterade memetiken. Inte mycket att hämta där för en liberal. Men det tar jag med hundarna!

 


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.