Etikettarkiv: Ebba Witt-Brattström

DEN SISTA GRISEN

Horace Engdahl: Den sista grisen   (2016)

Livet är hårt, sa Ebba

Grymt, sa Horace

Den sista grisen” kunde också ha hetat ”Obehövd” för att till en del handlar boken om de obehövda, eller så kunde den ha hetat ”Lövet” eller ”Höstlövet” då lövet framträder som sig självt först då flödet; det gröna klorofyllet, lämnat lövet. Häri kan man tänka sig att Horace har läst Deleuze men det har han uppenbarligen inte ”Jag väntar på en filosof som skall lansera det tredje alternativet, den humoristiska moralen” (s. 34) Roliga timmen tog nog slut med Schopenhauer.

Boken lanseras som någon sorts kontrapunkt till exet Ebbas bokliga uppgörelse med honom men det, kan jag försäkra, är det inte. Boken är alltigenom aforistisk. En riktad elakhet kostar han dock på sig då han tar upp vem och vad som ska ärvas efter honom. ”…Vem skall ha mina trasiga knän? Gallbesvären? Finns det någon jag tycker tillräckligt illa om? Svårt. Och min torftiga fantasi? Mitt docerande sätt? Min benägenhet att somna under tråkiga bjudningar? Mitt dåliga minne för för ansikten? Nej, jag har inte samvete att belasta ens mina värsta ovänner med sådana gåvor. Inte ens mitt ex. Möjligen kunde hon få min övervikt.” (s. 245)  Månne han ärvt gallbesvären av Michel Montaigne, i alla fall saknaden av stringens. Men varför inte? HE skriver snyggt i sin småputtriga flik av kontexten. Minner mig lite om Alexander Weiss. Särskilt tack för Beethoven Sonata No. 29 Op. 106.


REFUG

Michel Houellebecq: REFUG (2006) La possibilité dúne île – 2005

Översättning: Cecilia Franklin

Då förstod jag varför både grå eminenser och enkla vittnen till historiska händelser vars underliggande orsaker förblir okända för den stora allmänheten emellanåt får behov av att lätta på sina samveten och fästa sina upplevelser på pränt” sid 264.*

Det här är Daniels bok. Daniel den förste och Daniel den tjugofjärde och tjugofemte, och en hund som heter Fox. Det är den roligaste av Houllebecqs böcker som jag läst. Daniel är också komiker till professionen. Cynikern Diogenes får vara med några gånger och på något sätt så är det han som får rätt till sist. Comte stakar ut planen men det är hundens verklighetsuppfattning inklusive kärlek som övertygar. Daniel är namnet på en av profeterna i Bibeln och Houllebecq vrider och vänder på sitt eget sätt och med författarens rätt på profetiorna. Boken fortlöper genom att Daniel skriver sin självbiografi i kommenterande stil och framtidsDaniel läser och kommenterar och vill förstå hur det kan ha varit och en gång upplevts. Själv saknar framtidsDaniel begär och det är det han verkligen saknar … och verkligheten. I Refug*** skriver en säkrare Houllebecq. Poet är han också:

Läser Bibel vid en pool

på ett sjaskigt öde hotell

profetian förtär mig, Daniel

Mörk himmel, iskall sol

sidan 157.

o-o

* ”– Om jag inte får ge min version så dör jag.” Visst** är det en tillfällighet att vördade litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström säger ungefär samma sak i dagens Sydsvenskan.se

** Whist är ingen tillfällighet. Det är ett kortspel.

*** Möjligheternas ö kanske varit en bättre titelöversättning. Det får ju en ju att tänka på en gammal slogan som aldrig slog ann: Möjligheternas Bank


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.