Etikettarkiv: Ferdinand Celine

BESVUREN

Greger Morin: BESVUREN (2012)

-Världen kan aldrig förstå hjälten, som hellre förblir vid besvurna avtal än spelar slug politicus … // Verner von Heidenstam KAROLINERNA

Protagonisten, hjälten, den viktigaste personen, huvudfiguren, medelpunkten, centralgestalten, portalfiguren, huvudrollen, primadonnan, förgrundsgestalten heter Klas och han för den maktlöses kamp mot samfälligheten av sociofiler. Inte helt olikt Karl den tolfte som försökte försvara sitt kungarike mot dem som tog för sig.

Det är knökigt att komma in i romanen som är egensinnigt skriven men efter ett antal sidor så flyter det på bra. Boken visar sig vara bra skriven med en konsekvent egenartad linje, intellektuell, distanserad men ändå lite påminnande om Celine. Många intellektuella av olika sorter citeras i sammanhangen. Är det någon jag saknar så är det kanske Max Stirner och egenintresset. Hjälten Klas som blivit fråntagen nästan allt av den sociala och kronofogdiska byråkratin pläderar för sin rätt att få fortsätta i livet med sina förutsättningar intakta och visar övertygande hur det inte alls ligger i sociofilernas intressen. Sociofilernas egna intressen går alltid före och ett av dem är behovet av utslagna att leva på. Sociofilerna är som ett främmande folk som behärskar undertryckelsen av alla de kan trycka ner. Det finns ett vi och det finns ett dom som skiftar utifrån perspektiven. En del förtryckare är i romanen namngivna medan andra figurer är tydligt tecknade men utan namn. Exempelvis: ”I bibliotekets tidningsrum träffar jag en fortfarande etablerad skribent vars redaktör jag var en gång för länge sedan.” Lätt att identifiera i en verklighet som kanske inte hör hit. Man kan egentligen aldrig veta när det gäller romanen. Författaren är fri och som läsare vill jag också kunna läsa romanen som fritt skriven, konstruerad och fristående och efterhand ta till mig sanningarna som kommer. Det kommer många sanningar här, iakttagelser och iakttagna sanningar. Författaren beskriver mentaliteten som driver och omgärdar dagens socialvård/fattigvård och framförallt hur människor asocialt görs fattiga av myndighetsrepresentanter. Det är lätt att dra en parallell till dagens flyktingmottagningskollaps som många lever gott på. Det är helt enkelt så här det fungerar. Makt mot maktlöshet.

Romanen är enligt förlagsinformationen den sista av tre i en trilogi och jag ser fram emot att få läsa de andra två, när de nu kommer ut.

o-o

BESVUREN tycker jag borde ha en större framgång. Romanen utspelar sig i Lund. Det är inget framgångskoncept. En svensk säljande författare måste bo i Stockholm och romanens miljö vara Stockholm. Det finns undantag men sådan är den bokofila världen. I alla fall i Stockholm. Utanförskap betyder här utanför Stockholm.


Kulvertering

Alla vet vi ju vad en konvertering är. Man byter religion. Paris är värt en mässa som han Henrik inte sa. Ena dagen protestant och andra dagen katolik. I den svenska intellektualiteten finns flera exempel på den sortens överlöpningar, nu senast omvittnad i böcker och artiklar om flera av 1968-vänsterns staffagefigurer som numera, och kanske sedan länge, mera ser till sitt eget förseende. Stuffar till sig, så att säga. Ombytlig ja, men intellektuell? Det är något som inte stämmer här.

Nåja. Kulvertering var ordet. Per Svensson skriver om det i Sydsvenskan. (och för övrigt har han skrivit om en svensk intellektuell också!) I hans mening en inkapslad åsiktskorridor. Jag har min egen kulvertmening som tar ordet ett varv till (Det är nostalgiska veckan här (sportlov!)). Det var på ackordens tid i främre delen av nittonhundrasjuttiotalet och jag svetsade ihop till timlönen. Utomhus i Kockums stora docka där supertankerna monterades och jag befann mig som regel i akterbygget som vette mot Köpenhamn eller Barsebäck lite beroende om man tog kafferasten på popdäck om styrbord eller babord. Av förmannen fick man ett ackord om till exempel 100 timmar. Det klarade jag av på 80 timmar men stämplade ut först efter 90 för att ligga på den ackordsnivån som jag tyckte att jag hörde till. Då hade jag alltså redan börjat arbeta på nästa ackord utan att stämpla in. Då hade jag tio timmar till godo och på nästa ackord kunde jag kanske svetsa ihop tio timmar till. I praktiken låg jag alltid minst en vecka i förväg på ackorden. Det betydde att jag kunde gå en hel vecka och göra ingenting utan att det påverkade min lön som var ackordsbaserad. Nu gjorde jag inte det. Jag gick ner i kulverten som löpte runt dockan och satte mig att läsa. Särskilt om det regnade. Blöta buldankläder är tunga. Sex timmar om dagen. (jag upprätthöll kafferasterna med arbetskamraterna) Det finns böcker som är särskilt ägnade att sträckläsa. Claude Simon skrev sådana. C.G. Bjurström som översatte var min ingång till den då i mitt tycke fantastiska delen av litteraturen. Celine, Malraux, Foucault med många flera. Till och med Balzac fick plats. Samuel Becket passade perfekt i kulverten. Mina smarta arbetskamrater upptäckte att jag ofta var på dåligt humör när jag avslutat en bok och tyckte att jag skulle ta ledigt en dag eller två. Och så gjorde jag det. Annars är att smälta järn och läsning en utmärkt kombination. Koncentrationen på den vita smältan som styrs avslappat inuti svetsvisirets mörker trots många gånger fysiskt krävande arbetsställning gör att tankarna kan/vill sväva fritt. Så kulvertering för mig blir att dra sig från den verkliga världen och det är väl kanske just det som ett främlingsbetingat samlingstänkandet i den politiska bristen på debatt gör.