Etikettarkiv: Freud

White chairs

Det finns en bar i Malmö som heter White chairs och är öppen för alla. Namnet är en hyllning till Rodriguez och upproret inifrån man inte talar om. Gästernas mellantal är närvarande och det är bara för närvarande och det finns inga utomstående. Nej den ligger inte på Möllan, är inte särskilt exklusiv och ord som utanförskap har aldrig varit där och ja, de flesta som är där bär svarta kläder. Se det som en övervägd kulturell tillfällighet. Häromdagen släcktes alla ljus och Robert höll ett lysande föredrag om Herman Melville, Moby Dick och Jehus uppgörelse med Ahab. Det tackar vi för.

 


Oms lag

Eller omslag naturligtvis. Tony Johansson har skrivit en informativ artikel om medborgarspaning och integritet där han utmålar den rådande situationen som 1984+30; alltså mycket värre; = 2014. Min något för vitsiga rubrik refererar till fysiken och Ohms lag och vill understryka sambandet mellan fria tankar och förändringspotentialen i samhället; att det är i det närmaste ett lagbundet faktum att där censur införs, införs också självcensur och i ett självcensurstänkande utvecklas inte nya idéer, uppfinningar och innovationer uteblir och i sin förlängning så stagnerar samhället. Det är med andra ord ett mycket djärvt grepp för ett samhälle att ändra från att vaka till att övervaka och en ödets ironi att den borgerliga nattväktarstaten transformeras till övervakningsstaten vilket verkligen inte ligger långt borta från diktaturen. Fria val blir till ofria val. Fascismen är här och de hukande medborgarna märker inte åt vart det blåser. Eller har blåst. Blåsta är vi i alla fall. Ohms lag gäller bara likström och med Freuds ord så har dödsdriften tagit skamgrepp på libidon. Vi är alltså där nu. På ett sluttande ekonomiskt plan med nerdragen skola, indragen äldrevård och ett allmänt fattiggörande av proleterna kanske trögheten som kommer med kontrollen kan kännas som mindre minskad trygghet men är egentligen alltså motsatsen.

©

Ps: Från sagans Tolkien till verklighetens Tolk. Om inte om hade varit så hade allt varit …? Ett inte alls så Ohmständigt sätt att prova politiska utsagor på är att lägga in ett inte i meningen. Om då den nya meningen bättre svarar mot verkligheten så är det den som gäller. I verkligheten alltså. Vi kan också kalla detta ett tolkande tänkande. Eller intesägandes.

ds/©


I HÄLSPRICKNINGENS TID

Det skulle vara vår nu. I alla fall i Malmö. Det är det inte. Trädens tidigt skjutna skott fryser nu, men de kommer tillbaka på nytt. Trädets sav och solen som strålar rakt ner i fotosyntesen bäddar i klorofyllisk grönska. Grönska som förutom allt annat också är en ljusbrytning. Mera om det i Goethes Färglära som hellre kunde varit en akvarell. Målarkonsten brottar med ljusets brytning. Hur omvandla solenergi till näring. Konstnären fångar ljuset och kan skönja helheten; omvandla delarna får andra göra. Proletärerna får hållas i sammansättningsfabriken, som har stängt och flyttar till Kina tills profitkvoten faller. Allmänheten har inte som det Allmänna en gräns. Gränslandet är en metafor. I hälsprickningens tid.

Jag frågar mig inte varför vi skriver. Eller jag. Författaren brottar med språkets brytning. Det är ganska självklart. Freud skrev Vi vantrivas i kulturen men menade jag. Det är Jaget som vantrivs i Viet. Det är vi som är kulturen. Men hur skulle han skriva det i en mening utan brytning. Särskilt i underkastelsens tid. Det gick inte. Inte då. Vi är det sunda förnuftet medan jag är vetenskap. Fråga Cartesius. Vi är alltid fler än jag. Mera jag och samarbetskvoten faller. Dawkins brottas också med en bister mening. I den egoistiska genens natur ligger att samarbeta men det enskilt underordnade attet får inte vara med. Affektivt bortbrottad. I hälsprickningens tid!

I Expressen framgår det att Lars Gustafsson var KGB-agent. Han skriver det själv. ungefär: ”Om Tingsten var CIA-agent så var jag KGB-agent.” Vilket alltså Tingsten alltså verkligen var. LG är folklig och vänder sig med sin formuleringskonst till det sunda förnuftet: ”Ja vem fan gjorde inte det?” LG tycker att författarskap i statens tjänst är en liten sak. Det är det inte. En författare ska vara fri och inte manipulerad. Särskilt inte av andra staters underrättelsetjänster. Lätt att bli men svårt att gå med på. Ens i efterhand.

-o-

Lite slumpmässigt i efterhand kollar jag Vittnets blog och överst lyser rubriken En illusion och dess framtid. Samma rubrik toppar en liten skrift av Sigmund Freud på mitt skrivbord. Signe Bratt har översatt och Bonners tryckt häftet 1928. LG:s blogpost handlar om Brattsystemet, DN:s ledare : Syna individperspektivet och liberalism medan SF skriver om vetenskap och religion. Synkretiskt, skulle Jung, Vygotskij och Piaget ha sagt. Samtidigt. Freuds slutsats är att religionsillusionen inte har någon framtid och visst blir det till en förunderlig rubrik i sammanhanget.

-o-

Så slår det mig en morgon när jag är ute med hundarna. Illusioner har ingen framtid. Freuds rubrik är genial. Det är det som är så bra med hundar. Helt klart har vi olika moral så det finns att diskutera. Samma med ovanstående LG och jag. LG ligger närmre CIA, full av hemligheter som han är. För visst borde han nämna upphovsmannen till genialiteten.  – att människor har olika moral och att den egna kulturens moral kanske inte alltid är bättre – vilket ju betyder att man själv ligger närmre den andra – har jag från Michel de Montaigne och hans ”försök” om kannibaler och moral. Anakronistiskt i sammanhanget vore att dra in memetics och den på sina håll omdebatterade memetiken. Inte mycket att hämta där för en liberal. Men det tar jag med hundarna!