Etikettarkiv: Göran Greider

Greider nok!

Ja rubriken är polyglottiskt halvnorsk. Jag bytte Greit mot Greider. Med det menar jag att Göran Greider egentligen tycker att allt är gott nog. Ganska självgott faktiskt. Det kan man läsa i den här ledaren i Etc. Etc ska om jag har förstått det rätt föreställa en vänstertidning.  ”Högerpopulismen har vi fått för våra synders skull, framförallt för all den uteblivna reformverksamhet som europeisk arbetarrörelse inte orkat med.” Gott åt vänstern? Självspäkning? Kanske ska Greider gå på bio och se ”Jag, Daniel Blake” om nu inte verkligheten duger. Göran Greider har i sin ledare inte alls förstått det som Per T Ohlsson förstår: ”Leverera eller dö” Staten och kommunerna måste leverera den välfärd som alla politiker säger sig vara överens om och sluta låta välfärdsmaskineriet förnedra människor och ta ifrån dem det de som medborgare har rätt till. Eller som självaste Zlatan svarar på frågan om utanförskap: ”Alla är lika viktiga, det ska vara lika villkor för alla, möjligheterna ska finnas för allihop, jag vet själv vad jag har gått igenom, det ska inte existera det där att nån känner sig utanför, det finns, men det ska inte finnas

Det är läge för medborgarterapi plus tillämpad analysterapi.

Undra, sa flundra, om vänstern är en fisk som kan simma?

Ps. I rättvisans namn. Det fanns en förklaring: ”Det brukar hävdas från vänsterhåll att vi måste
börja diskutera ”klass” mycket mer. Det är sant. Men i det borde framför allt ingå fastnaglandet av den lilla ekonomiska elit som idag äger och styr mest i Sverige och i världen. Det är viktigare än att kartlägga matvanorna hos landets låginkomsttagare.” Samma Etc. här som där!


Javisst, ja.

Nobelpris: Lätt den här gången: Joyce Carol Oates eller Michel Houellebecq. Förresten så skickade jag efter ”Underkastelse” av Houellebecq i dag för att inte bli av med en födelsedagsrabatt. Förbeställde också Leonard Cohens nya skiva. Cohen är ett musikgeni, akribist och en människa med sträng känsla för platsens ande. ”I’m ready, my lord” sjunger han, hineni (här är jag). Kanske är det dags för en tidens ande. Kanske är det det som Nobelpriset handlar om. En avsutten världsande där värde går före värld. Nåja, världsandar finns det ju både här som där som medborgare Cornelis sjöng. Bob Dylan är dock en sträng vassare. Läs för övrigt i The NewYorker om the servants bådda.

Åsa Linderborg som jag alls inte har någon anledning att polemisera mot lyckas helt förbigå problemet, den söndervittrande svenska staten, när hon vill att vi ska prata med sverigedemokrater. Själv pratar jag med sverigedemokrater varje dag när jag går ut med hunden. Fast man vet inte. Enligt Etablissemanget, antirasisterna och Åsa Linderborg så är det skillnad på sverigedemokrater som är partiaktiva och sverigedemokrater som bara löper med. Så skulle man aldrig betrakta socialdemokrater. Kanske gör sverigedemokraterna det? Åsa Linderborg förstår inte att hon, antirasisterna och Etablissemanget är en del av problemet medan Sverigedemokraterna är ett symptom.

Jag råkade höra lite absurd riksdagsdebatt i går på bilradion som en bekräftelse på ovanstående. Förre ministern-någonting Skurklund kritiserade Statsminister Lövfden för att minska pengarna till omsorgsapparaten vilket vederbörande dementerade med att det var en ideologisk fråga för honom att inte göra så. Han hade bara minskat byråkratin inte reglerat den. Men det gör den så bra själv, det vet alla, och alla vet också att Alliansarna gräddfilsvägen garanterar vård och omsorg till sig själva. Om verkligheten kan man annars läsa varje dag i tidningen, till exempel om att indragen assistans leder till den omsorgsberoendes död. Mord med andra ord. Här är problemet! Lös det! Säg inte att det inte finns. Och kan ni inte lösa det så frågar folk någon annan. Då handlar det om tro och förtroende och kanske om valet mellan pest och kolera. Vill Åsa prata med nazister så är det hennes grej och så pratar vi inte mer om det.

Ps: På Aftonbladets kulturtipparsida kan jag se att Åsa Linderborg helst ser att Les Murray får Nobelpriset den här gången. Jag kan inte se att det förvånar mig. Ingen vinnare den här gången heller. Greider är inne på mina banor. Övertramp? Till Kristian Lundberg som säger att Adonis är lika intetsägande som ett diabeteskex vill jag säga att Lina Wolff, vars ”Bret Easton Elis och de andra hundarna” jag läser nu, säkert hade kunnat skriva en fantastisk novell om ett diabeteskex. Vad hon hade kunnat göra med en titel som ”Vin, kvinnor och diabeteskex” kan jag bara drömma om.

Ps. Nobelpriset till Bob Dylan är väl också bara att drömma om. Texterna. Om jätten.

PPs. Bob Dylan, som bara representerar sig själv, utom möjligen Robert Allen Zimmerman då, kan mycket väl komma att tacka nej till priset. Som Jean-Paul Sartre gjorde. Av samma skäl. Det vore kul. Lika kul som att han fick det.

PPPs. Ett särskilt tack till Jonas Gardell som tycks förstå värdet av värden.


Inskränkt men ändå kränkt

I förra avsnittet/artikeln, heter det avsnitt?, skrev jag om Lars Westerbergs fabulationer i sin nya bok och jag undrar jag om inte Per T Ohlsson också läst samma när han fabulerar på sitt sätt. Gemensamt här är signalordet sekt. Känner man sig lite inskränkt så är det lätt att kalla någon annan för sekt. Man behöver inte säga vad det är men det skickar en signal. TUT!  Kul kul är det när han skriver om Ernst Wigfors. Lutande sig på Professorn i Ekonomisk Historia, Lennart Schön (som gav mig spets på mitt första akademiska paper) skriver han att Wigfors framsynta ekonomiska politik å ena sidan nog inte spelade någon roll i den praktiska verkligheten å andra sidan inte var hans egna idéer utan Bertil Ohlins med flera. Kul, kul. Så en borgerlig regering hade genomfört samma politik då? Nu är det några socialistiska ideologer som klämmer i skon. Dom är sekt och alltså har dom fel. Jaha, så är det säkert, men vad har dom fel i då, frågar sig vän av ordning. ”De använder liberal som skällsord, avfärdar pragmatiska lösningar som förräderi och betraktar socialistiska dogmer som heliga.” Jaha så klokt det kan låta men egentligen så låter det inte klokt. Eller. Och så liknar dom yttersta högern i USA: ”där eldas hatet på av tungomålstalande medieaktörer” Lite bibliskt mitt i alltihopa. Per T är beläst. Varför då dessa ilskna besvärjelser?Lite tokigt verkar det allt.

Mera kul. Westerberg rackar i sin bok ner på Smålands Nations Utbildningsutskott anno 1977 men jag kan berätta att förutom allt annat så producerade de ihop med Lunds Bokcafé en ämnesvis akademisk bokkatalog där varje inledande essä avslutades med  läsförslag enligt 1. grundläggande läsning 2. läsa vidare. Precis a la Ohlssons mer att läsa. Nåja. Idéerna må flyga fritt. För övrigt är Ohlssons förslag alltid läsvärt bra.

Carl Rudbeck är också kul. Vad han egentligen säger i sin artikel är att den politiska eliten inte är någon elit. Det var hans strå till den popolitiska stacken i dag. Eller heter puppa? Puppolitisk. En från verkligheten fritt svävande puppolitiker formulerande verklighetens fabulationer.


Ha Ha Ha

Johan Hakelius; ha ha ha! Johan Hakelius; ha ha ha! Johan Hakelius; ha ha ha!

Till alla er som inte läser Johan Hakelius för att han tillhör högerostyret på Aftonbladet kan jag meddela:-) att i dag är han riktigt rolig. Så rolig att jag tillfälligt öppnade Bloggskrinet.

”Sport är en kriminell verksamhet. En värld av knarkare och mutkolvar, fifflare och fuskare. Sport handlar om maktspel och förräderi, pengar och kanske till och med sex.” Ack ja. Allmänheten är inte informerad. Sport är nästan lika befriat från riktiga journalister som systembolaget på Fridhemstorget från tidningsförsäljare på sjuttiotalet. Det sista kräver kanske en förklaring för den sent födde: Det var så att de första åren av 1970talet så blomstrade både kapitalismen den så elakt kallade bokstavsvänstern. Varje fredag eftermiddag så försökte allsköns stalinister prångla ut veckans budskap (som för övrigt oftast handlade om kapitalismens kris) till arbetare och folk som besökte Systembolagets butiker utom just på Fridhemstorget. Den som tror att Malmös segregerade geografi är ett nytt påfund ska veta att det är påfundat sedan länge. Norr, öster och söder är till för ”trash” av olika sorter medan mervärdesvinnarna i Malmö håller sig närmre havet till Väster.; Veni vini vänster – mervärdevinnarnas barn köpte ostörda här sitt proletariserade brännevin vilket var charmigt och diskret … och faktiskt alldeles sant.

Om man nu ska hålla sig till Aftonbladet så kan jag också meddela att Svenska intellektualitetens okrönta drottning Åsa Linderborg i en jämförande artikel om Tomas Ledin och Ulf Lundell rörde till det lite i klassanalysen. Annars har hon alltid haft rätt.

Göran Greider fångar i textsnutten om Widerbergs Joe Hill det bipolära: Bo Widerbergs Joe Hill, som har rätt lite med verkligheten att göra, fångar ändå just detta. Filmens romantiska grundackord – både bröd och rosor! – är häpnadsväckande vackert och sant. Annars vet jag inte om det är okej att svamla på så om JH som GG gör om man inte är eller har varit med i IWW. Det finns en lokalavdelning i Malmö. Om BW räcker det med att man är från Malmö.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.