Etikettarkiv: Joseph Conrad

Lyrikvännen

Lyrikvännen 5-6/2016

Lyrikvännen är bra och lyrikvännen ska man ha. Jag har alltid läst Lyrikvännen och det är mer än jag kan säga om någon annan tidskrift och jag undrar nu varför jag inte omnämnt den tidigare här i bloggen. Jag skriver ju om sport. (Där inom parentes sagt Match var den bästa tidskriften men projektet varade bara sjutton (+13) nummer. Lyrikvännens motsats!) Nåja. Lyrik är i alla fall den viktigaste verkstaden.

Lyrikvännen begår ett dubbelnummer och blir polyglotta; flerspråkiga. Det är att vara samtida i den augustprisade verkligheten. Språkvetare skriver att vi alla är polyglotter med minst det dialektala och riksspråket och i alla fall lite engelska att tänka på.Det tål att tänka på. Enspråkighet är bara en romantisk idé medan verkligheten är polyglottisk. Jesper Svenbro bidrar med en en liten essä om Solon som den förste polyglotten och Jenny Högström om Leslie Kaplans suveräna Överflödet – fabriken. Med tidskriften får prenumeranten också en liten bok med utvalda dikter av Sujata Bhatt tolkade av Birgitta Wallin.

James Joyce är den store polyglotten och intressant kan vara hur Joseph Conrad väljer engelska att skriva på för att det passar bäst med vad han skriver; att det tänks olika tankar med olika språk. Så är det nog. Även för Haruki Murakami faller det sig bättre att tänka på engelska.

Ps. Lyrikvännen tillhör en vänkrets som inte jag tillhör och det är lite det den faller på. Men det är kanske en annan och större diskussion. Jag tycker att det är fint att den finns.

Ps.2 Redaktörens inledning tituleras TUSEN TUNGORS TAL och det måste vara ett missförstånd. En lyriker talar med sin egen enda tunga. Det är det som är lyrik. I sitt lilla ps till Jacques Werup levererar redaktören en one-liner som apropå vänkrets, i alla fall jag tycker är plump.


KELTENS DRÖM

Mario Vargas Llosa: Keltens dröm (2011)(2010)

översättning: Peter Landelius

Roger Casement är en brittisk statstjänsteman utsänd att dokumentera koloniala missförhållanden i Kung Leopolds Kongo såväl som senare i Peru. Var ska säga. Casements koloniala erfarenheter öppnar hans ögon för att också Irland är en koloni och han engagerar sig den irländska saken och försöker förmå Tyskland att samordna sin krigsinsats mot England med den irländska revolutionen. För detta avrättas han i Pentonville Prison i London den 3 augusti 1916. Det mesta som Vargas Llosa diktar runt Casement går att dokumentera och författaren har dessa dokument som stöd i sin dikt. Dock kan en del dokument vara dikt, som alltid, och Llosa är noga med att påpeka detta i en epilog. Casements dagbok, som kanske avgjorde att han avrättades kan vara en fake, antingen av brittiska underrättelsetjänsten eller också av honom själv, antingen delvis eller både och. Det är inte så lätt att veta men i grunden är ju dikt dikt och kan bara läsas som dikt. Roger Casement träffade i verklighetens Kongo Joseph Conrad och delar av Casement kan man hitta i Kurtz; civilisatören och herostraten i Mörkrets hjärta. Llosa skriver i Conrads avslöjande anda och uppenbarar hur kolonisatörerna skyr inga medel för att komma åt profiten och hur hela samhällen byggs upp kring den exploaterande grymhetens verklighet.


Stolpeskott

”Är Sven Stolpe ett värdigt föremål för en biografi? Det är möjligen en dum fråga.” Det finns inga dumma frågor skulle jag vilja svara. Men dumma svar: ”Den som tänkt igenom sin hållning är alltid värd viss respekt var hen än hamnar. Men hos Stolpe finner jag en brist på genomtänkt livshållning. Därför blir hans främsta talang förmågan att formulera underhållande invektiv.” Först och främst!: Varje människa är ett värdigt föremål för en biografi! Däremot så klarar inte alla människor av att skriva en bra och läsvärd biografi. Sven Stolpe visste att röra om och blanda ut i den svenska debattgrytan. En sorts starkt kryddat iDealmjöl som aldrig klumpade sig. Ibland kanske lite fel. Som stark fransk senap ibland kan vara lite fel. Med en nypa Nordin blir det nog bra. Om inte häftigt bra så i alla fall vederhäftigt bra. Rent Stolpeiskt säger jag upp bekantskapen med denna missaktande blogg. Någon Sven Duva är inte jag, ”fast hjärtat mitt är gott”

När jag var liten skulle man till att bygga en katolsk kyrka på tomten tvärs över gatan till Borgarskolan. Erik Dahlbergsgatan dessutom. Se, det tyckte inte populasen om. Nåväl, Katolska kyrkan byggdes men som den står där fortfarande torde mitt omdöme om katolska tänkare till vissa delar grundlagts där. Jag är alltså generellt emot katolska tankar därför att min mamma och de flesta övriga på Malmö Väster var det då. Det är en gammal reformert borgerlig vana. Hur dom tycker i dag vet jag inte. Däremot så har jag ett alldeles eget katolskt minne att rekapitulera. Vid den tiden jag var ordförande i Juvelkoncernens Bagarbranschs Ledarförsamling vandrade jag emellanåt lite ogenomtänkt bland gatorna i Gamla Stan i Stockholm. Jag var på väg från Järnvägsstationen dit jag kommit på morgonen med nattåget till något konferensrum runt Slussen där de konsumentkooperativa bestämmarlokalerna låg. Jag hade inte bråttom för jag var ute i god tid. Hur det nu gick till så hittade jag alltid fram och kom i tid. Det var på den tiden som tågen vanligen kom och gick i tid och ytterst sällan i otid. Övriga delegater som också var från olika delar av landet ( jag menar att Malmö är en olik del av Sverige) flög och var därför mer eller mindre försenade beroende på kraftig sid- eller motvind. Nåja. Vinden stillade sig i Gamla Stans gränder. Som jag alltså hade gott om tid gick jag och funderade på Johannes på Korsets funderingar om striden på Karmel eller något annat katolikiskt som jag tyckte var relevant för Joseph Conrad och Mörkrets hjärta eller om det nu var så relevant. Ja faktiskt. Det är inte så många som vet numera, trots att Heart of Darkness är en av det engelska språkets mest lästa böcker, att titeln parafraserar en katolsk fras och begrepp; nämligen Heart of Jesus och pekar ut bokens lätt ironiska riktning men också allvarliga religionskritik. Det må vara Conrads eget fel men djupsinniga litteraturkritiker som våra egna Conradspecialister Gunnar Fredriksson, Olof Lagercrantz och inte minst Sven Lindqvist bortser helt från religionskritiken. Jesu Hjärta kyrka hette katolska kyrkan i Malmö när den invigdes 1872 men som det var kontroversiellt, av mig okänt hur eller varför, så bytte kyrkan namn till Vår frälsares kyrka och den katolska menigheten i Malmö heter numera också Vår frälsares församling men det ska alltså vara Jesu Hjärta församling. Egentligen. Nåja. Som jag alltså är där, makligt gåendes i en gränd i gamla stan, kommer uppe i backen ner mot mig  Birgitta Trotzig, Sveriges då i mitt tycke enda Nobelpriskandidat men också katolik. Precis den bästa för mig att besvara just den frågan. Vad vet jag. Vi passerade varandra på varsin sida av gatan och eftersom jag har full förståelse för att folk vill ha sina morgonstunder fredade, på det levde en gång morgontidningarna gott, lät jag saken bero. Jag fick aldrig veta. I alla fall fick jag ett katolskt minne. Det vet jag nu. Vad Joseph Conrad anbelangar så förstår jag numera vidden av religionskritiken, men det är en annan historia.


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.