Julie Otsuka: Vi kom över havet  (2013)

översättning av Ulla Roseen

Julie Otsuka: ”The Buddha in the attic”. ”Ett underskattat mästerverk” för att hålla med någon annan som också varit i San Francisco och vet lite mera. En fantastisk bok om japanskor som efter första världskriget lurades till USA med falska förespeglingar om och av misslyckade landsmän. De fick möta äktenskapsvåld och misslyckandets undertryckande. Även som relativt lyckade. En grym bok. Skriven som kollektivberättelse med allmängörande av individuella erfarenheter. Som sagt fantastiskt bra. Jag läste den i ett stycke, vilket är en upplevelse i sig. Också en berättelse om det misslyckade USA och den paranoida verkligheten för deporterade andra klassens medborgare. Man tänker på kvinnor i allmänhet och de misslyckade männen i allmänheten. Ni vet; näthatarna och deras gemenskap. Den är verkligen gemen.

Jag läser om författerskan på  http://www.julieotsuka.com/ , följer trådar och upptäcker att hon är mycket sin egen bok. Hennes eget leverne är i förhållande till boken hon skriver. Fast så mycket bättre. Hennes miljö är andra som skriver och hennes beskrivande teknik – kollektiv; japansk? Det är mycket man aldrig låter sig veta, som inte ryms i den tänkande tekniken,; som valts? Hon skriver sina böcker på ett cafe´; som Sartre; rör sig bland intellektualister som kommer att följa sin trad om de lyckas; och det verkar de göra; författarna flyttar till Brooklynn och screen-writers till Los Angeles. Bara den som vunnit Pulitzerprize är fri att flytta vart hon vill.

Den svenska titeln är helt fel. Vi-formen i den meningen förekommer inte i boken. Originaltiteln ”The Buddha in the Attic” syftar på en undanstoppad själ och det gör knappast den svenska titeln. Jag tänker på ”Ships in the river” ; eg. vilsna själar; och som på svenska blev ”Kajerna vid Hudson River”. Det hör inte hit men jag tänker det nu: Det var Gösta Nilssons otur att bli uselt översatt till svenska också framgent och jag undrar om samma öde drabbat Otsuka.