Etikettarkiv: karl Ove Knausgård

‘Submission’ By KARL OVE KNAUSGAARD

”Before I begin this review, I have to make a small confession.” inleder Karl Ove Knausgård sin artikel om ”Submission”. Det är ingen liten konfession skulle jag vilja säga. ”I have never read Michel Houellebecq’s books.” Egentligen är det en beskrivning av nuläget som K-O K skriver i. Blyertspennans raspande i kollegieblocket är lika viktig som texten den grafitrerar.

Mitt intresse för Michel Houellebecq började med denna artikel i nytimes.com av Karl Ove Knausgård. Likt K-OK hade jag inte läst hans böcker men nu har jag det och visst är han bra. Knausgård klagar lite på den engelska översättningen och kanske är det så. Det vill säga så som allt som oftast. Översättaren är en medskapare och kanske är det ett engelskt/amerikanskt översättaridiom att försköna texterna. Översättaren överträffar författaren eller så anpassar han texten till en läsarmarknad han tror sig förstå bättre. I Millenium-trilogin fall säger man ofta att det är så. Knausgård letar efter poängen med boken hos Joris-Karl Huysmans, en författare som huvudfiguren forskar på men där tror jag att norrmannen är fel ute. En bok står för sig själv och naturligtvis är den full av anknytningar hit och dit, hur skulle den inte vara det?, och poängen med boken är snarare att den kastar loss från dessa. Kanske ett nytt perspektiv på samma sak men ändå just den bokens perspektiv; och tidens; och med tidens språk. Annars skulle man ju bara läsa klassiker, och för all del; det gör en del.

Michel Houellebecq står också för sig själv.

Recension

Opinion


En orättvis betraktelse

Melker Garay: INSKRIPTIONER I SKYMNINGEN  (2010)

Karl Ove Knausgård: SJÄLENS AMERIKA  –  Texter 1996-2013 (2014)

Böckerna har kanske inte så mycket gemensamt men båda är tryckta i Lettland (Lettläst), båda vänder sig i viss mån mot det just nu traditionella och båda lite svåra att helt ta på allvar. Garays bok består av korta aforismer som ”Rättvisa är ett mänskligt påfund” eller ”Människan är ingentings mått”, en sorts kåserismer för att använda sig av ett påfunnet ord och Knausgårds alster är en essäsamling om att skriva sig dit ingen annan varit: ”där ingenting finns, men allt blir” ; på indisk schamanska heter det ju ”Ingenting är, allt blir” men det behöver ju inte KOK veta. Alltså är det ingen vit val att vänta från Karl Ove då ”Mocha” ju är en genstand för Varat, men bara för att påpeka det, så tycks D.H. Lawrence vara en favorit och DHL (författaren Lawrence alltså, inte paketresebolaget) har skrivit en essä om Moby Dick där fartyget Pequod blir till en metafor för Amerika. Gray publicerar sig helt utan förlagssredaktör medan Knausgård understryker och beskriver hur avgörande rätt redaktör kan vara för en författare. Han karvar lite i Carver och glömmer i hastigheten bort dynamiken han finner mellan sig själv och sitt förlag. Däremot så kommer jag, apropå spidernätet kulturen som KOK vill komma loss från, att tänka på Ismael som enda överlevande förlisningen av Pequod och flytande på den naturfolklige Queequegs kista. Queequeg kom från KOKovoko och älskade kroppkaka (Clam chowder) Garays slutord lyder: ”Förakta aldrig en livslögn” och är Hemingwayska för skillnaden på folk och fascister men det behöver ju inte MG veta.

Framlidne Broberg sade som hyss, att i stället för nu, så ska man, så att säga, riktigare uttrycka nyss.

 


Märklig märkligare märkligast

Ibland känner man sig helt av banan. Som när jag läser Ulrika Kärnborgs artikel om badkarsproppen. För det är väl om ett badkar det handlar och inte en regeringsproposition för såvida det nu inte är ordet propedeutisk som ugglar i mossen. Hu vet! Jag förstår alltså inte alls vad hon vill säga och anar att det är stor kris på den socialdemokratiska ideologifronten. Förmodligen, det är vad jag tror, så har socialdemokratins kritiska massa bestämt sig för vad den omnämnda Knausgårdaren handlar om utan att tala om det för mig så nu sitter jag här med den stora frågan. Vad är det som gäller i den socialdemokratiska analysen? Känt är i alla fall att tolkningarna är många och att den i stort enda gemensamma omdömet var att det var en ovanligt lång kulturartikel för att befinna sig på Dagens Nyheter. Roligast var Jonas Gardell och kanske helt utanför badkaret, som tog korn på den gnälliga tonen och där kan jag faktiskt hålla med den gode Jonas. Gnäll i massupplaga är farliga saker.

Demonstrationståg_för_kvinnorösträtten,_Göteborg_-_Nordiska_Museet_-_NMA.0032617Dagens socialdemokrater tycks tro på att de tillhör någon sorts vänster men det gör de bara på den blå skalan – Konservativ, Konservativare, Konservativast. Det är hög tid kan man tycka, för socialdemokrater att upptäcka det. UK ondgör sig över att högerhögernissarna vill ha volymkontroll: Ett ord som flitigt användes var ”volymer”, om antalet människor som beviljas flyktingstatus. Ett ord som jag tycker är speciellt otäckt i sin byråkratiska råhetmen ser själv gärna statsfinansiellt på problematiken. Inte särskilt humanistiskt om man ser lite liberalt på saken. Hon pekar med hela handen som om rapporten i sin helhet ens är det ekonomiska svaret när utredningen i själva verket innehåller en del tveksamheter, både i analysen och vad man faktiskt kommit fram till; att det krävs särskilda omständigheter för att immigrationen ska löna sig. Sverigedemokraterna är i dag ett konservativt modernitetsfenomen med nazistiska rötter, ett parti som säger en sak i Almedalarna men röstar för något annat i riksdagen. Där finns konkreta ting att diskutera och kritisera. Pappaledighet till exempel. Kanske en rapport om Pappaledighetens lönsamhet. ”Sverige kräver sina kvinnor”, för att travestera Albert Engström. Dagens tid är postmodern eller postindustriell som liberalerna säger och nog är det tid för socialdemokrater att förstå det och framförallt förstå vad det kan innebära. Det handlar inta bara om att Posten inte längre är en monopolhantering. Kanske kunde det vara att rycka upp sig.

Kräftor_kräva_dessa_dryckerDäremot bör man nog lämna sagorna i Homeros diktning åt sina öden. Dom kan nog Karl O ve Knausgård bättre och jag misstänker starkt att han vet vad han talar om. När Odysseus väl kommit hem och landat på Ithaka fick han förklädd ta sig till sin kungaborg för att där döda och jaga bort de inkräktande ”älskarna”. Kanske finns det en sens moral i det också. Eller inte. Homeros tid var en förvandlingarnas tid men det var den tidens förvandlingar. Nu är det andra tider och tid för andra förvandlingar och jag känner att det är alltför många ord att lägga på en så sorglig sak. Nåja. Det kanske är onödigt att påpeka det men Sverige är inte Danmark.


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.