Etikettarkiv: Korruption

Den renande sanningen och kloruptionen

Inte för att jag har med det att göra men den gamla Simhallen pytsade alltid ut för lite klor. Det lite märkliga med klorblandning är att när inblandningen är den exakta och bakteriemässigt nollad då bär klorblandningen biverkningar i form av lukt och svidande ögon på de badande. Dubblar man insatsen klor eller däromkring så försvinner besvären. Den exakta formeln ägde Harry Schein och gjorde honom rik. Tydligen har man inte tillgång till den i Malmö som behåller pengarna till vänner och bekanta. Med stor korruption följer stor inkompetens. Så är det numera i Malmö. På alla sluttande plan. Termen ”chockklorering” får nog reserveras för det okunniga galleriet; inklusive Sydsvenskan. Varför inte säga som det är: ”Någon har bommat i kloreringen” Kanske för att man inte ens känner till formeln och klorererar efter egen fason? Men så illa vill man inte tro att det är!

ps: Man kan ju tänka sig att det är ungarna som snorar  i badet mer nuförtiden men utvecklingen mot narcissism och självupptagenhet är en gammal historia som bäst kan förstås hos Kristeva. Där heter det äckliga abjektion.


Med litta sump

Jag har lovat mig själv bättring. Nog ska väl jag klara av att skriva i en blogg då och då och mer ofta än nu och då. Faktiskt ett bra namn på en blogg. Blog ska det heta. Kanske gör jag mig en sådan. Säkert går det att tjäna pengar på en fungerande blog men jag gör det inte. Det vore fel. Tycker jag. Det är inte fel att tycka saker..

Det är lite sump i kaffet idag. Nog så att kaffefiltret gått sönder. Det är svårt med kaffefilter. Är jag en miljöbov eller inte? I Sverige, det heliga landet på den av golfströmmen uppvärmda tundran, säger experterna att det ska var bruna påsar medan det i tyskarnas land ska vara vita. Varje morgon så tar jag två gratistidningar, lite för att göra hundrundan meningsfull, men sedan läser jag dem inte. Aldrig. Jo det har hänt men aldrig ligger närmre sanningen. Så kan det gå med absoluta begrepp. Men med lite sump i vrångstrupen påminns jag av lite då. Det är det kalla kriget som övervintrat i mars månads eftervinter. Det är en sorts lögnens bekännelse till den rätta ordningen som pågår. Avslöjande, skulle jag skriva men avburkning är kanske riktigare och mer till framtiden hörande. Det var verst, skulle ryssen säga. Intellektuella är ett särskilt patrask. De arbetar inte! Det är den ursprungliga definitionen. I folkloren gestaltas intellektualiteten av Faust. Mannen som sålde sin själ till djefulingen. Faust kolporterade. Nu gäller det Tingsten. Stod eller satt han i främmande staters sold? Jag också, skriver LG, och den som är beredd att vittna måste man tro. Det räliga tycker jag är att ledarskribenterna skriver mot bättre vetande och tror att de ska komma undan med det. Ungefär som bloddopade norrmän. De lever med den fromlande förhoppningen att alla som skriver står i någons sold. Alla står i skiten, och att ingen som läser kommer ihåg. Man kan så att säga trycksvärta ner vem som helst för att rena idealen som består den överklasssiga makten. För egentligen är det det det handlar om. Men det är det arbetande folket som står i skiten och frågar man mig så förtjänar de verkligen bättre än detta borgerliga fotskrapande tvärs igenom ackademierna. Tidningskrivande stavas korruption efter korrespondent. Nu som då. Kanske var det bara det man ville säga. Alla som är med räcker upp pennan och ger pennalismen ett nytt innehåll och riktning.