Etikettarkiv: Lars Gustafsson

OMPRÖVNINGAR

David Brolin: OMPRÖVNINGAR – Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal.

David Brolin har skrivit en bok om sex vänstermänniskor som omprövat sina liv och åsikter och inte längre är samma vänstermänniskor som förut. ”Politiska trossar måste kapas och överges, nytt tankegods anammas.” (sid 244) Kanske menar DB att de bodde babord i skansen i förpiken under fördäck på ett segelfartyg samtida med Karl Marx och trivdes dåligt där eller så var det den roderlösa farkosten som blåstes dit eller så handlade det ren hav om att alla andra kunde åka motorbåt. Vi får aldrig riktigt veta om så var fallet och aldrig riktigt heller förstå varför det blev just dessa gastars omprövning som prövades. Gjorde de en personlig jipp eller föll de bara av i kryssningen eller var det vindarna som vände och varför i all världen använda sig av sjötermer i denna metarmorfos. ”Förklaringen till de vänsterintellektuellas ideologiska skinnömsning blir i slutändan multikausal” Skinnömsning och multikausal är ju egentligen inte så kul det heller i det här sammanhanget. Det där multikausala gör ju att någon eventuell stringens inte göre sig besvär då får man väl säga tyvärr. Nog saknar jag lite marxistisk ekonomiteori i analysen eller för all del vänsteridealisterna eventuella förankring i verkligheten. Idealistisk idéhistoria i sin prydno m.a.o. Läge att rekommendera Plechanovs Om personlighetens roll i historien där roll alltså kan betyda vändning 🙂 Håkan var ju lärare på Roskilde Universitets Center RUC där kapitallogiken frodades och professorerna sattes i fråga och Svante stod för det leninistiska när Universitetsreformen började praktiseras i forma av demokratiska val till alla olika styrelser. En motsättning som till exempel renderade de demokratiska tillskyndarnas avsked på Smålands Nation där Lenins arvtagare fick fortsatt förtroende. Till alla kausaliteter kan alltså läggas ren och skär impopuläritet bland studenterna (läs: Basen) för några i verksamheten. Nåja; Kinaspelet hade kanske inte så mycket med verkligheten att göra när allt kommer till kritstrecken.

Boken är underhållande, bra skriven, noterna värda att notera och litteraturlistan alldeles förträfflig.

 Den i mitt tycke intressanta frågan i sammanhanget ställs aldrig, nämligen, hur det kan komma sig att unga friska människor från välbärgade och etablerade hem är så hemfallna åt auktoritära, för att inte säga diktatoriska umgängeskretsar?. Varför all denna underkastelse? Varför inte något religiöst som nu för tiden?

Världen är i mycket en gåta. Som barn tränas vi i att lösa gåtor. Som barn är vi utvalda. Hela det vetenskapliga sättet att tänka är inriktat på att lösa gåtor; ”What´s on your mind, dear”, för att tala med Sherlock. Är gåtlösandet här gåtans lösning; att puzzla med klass!, utvalda att leda? I stället för mamma – partiet. I stället för pappa – banken.

o-o

Det är kul med läsare och påpekare. Jo jag tycker att Plechanovs text är relevant i sammanhanget, särskilt kanske sista meningen: ”I etisk mening är var och en stor som, för att tala med evangelisten, ”låter sitt liv för sina vänner”.” Så var det ju inte. Vänstern visade sig ju aldrig ha varit deras vänner. Så de gick upp på vinden och hämtade en annan kappa. Det sista är ett travesterat talesätt. Jo, jag tycker att det är ett jäkla sätt att trava på, i sig en travesti. Men sedan är det ju en annan bra fråga om man kan vara vänster utan att samtidigt vara demokrat. Det går naturligtvis inte; att travestera Lenin duger inte, det är bara underordning. Det är, för att prata med dem själva, den objektiva sanningen; arbetarna frigörelse måste vara deras eget verk. Den öppna vägen är kooperation och förening. F-skattare i hela landet: Föreningenen eder. Det finns inga individuella vägar; möjligen stigar.


I HÄLSPRICKNINGENS TID

Det skulle vara vår nu. I alla fall i Malmö. Det är det inte. Trädens tidigt skjutna skott fryser nu, men de kommer tillbaka på nytt. Trädets sav och solen som strålar rakt ner i fotosyntesen bäddar i klorofyllisk grönska. Grönska som förutom allt annat också är en ljusbrytning. Mera om det i Goethes Färglära som hellre kunde varit en akvarell. Målarkonsten brottar med ljusets brytning. Hur omvandla solenergi till näring. Konstnären fångar ljuset och kan skönja helheten; omvandla delarna får andra göra. Proletärerna får hållas i sammansättningsfabriken, som har stängt och flyttar till Kina tills profitkvoten faller. Allmänheten har inte som det Allmänna en gräns. Gränslandet är en metafor. I hälsprickningens tid.

Jag frågar mig inte varför vi skriver. Eller jag. Författaren brottar med språkets brytning. Det är ganska självklart. Freud skrev Vi vantrivas i kulturen men menade jag. Det är Jaget som vantrivs i Viet. Det är vi som är kulturen. Men hur skulle han skriva det i en mening utan brytning. Särskilt i underkastelsens tid. Det gick inte. Inte då. Vi är det sunda förnuftet medan jag är vetenskap. Fråga Cartesius. Vi är alltid fler än jag. Mera jag och samarbetskvoten faller. Dawkins brottas också med en bister mening. I den egoistiska genens natur ligger att samarbeta men det enskilt underordnade attet får inte vara med. Affektivt bortbrottad. I hälsprickningens tid!

I Expressen framgår det att Lars Gustafsson var KGB-agent. Han skriver det själv. ungefär: ”Om Tingsten var CIA-agent så var jag KGB-agent.” Vilket alltså Tingsten alltså verkligen var. LG är folklig och vänder sig med sin formuleringskonst till det sunda förnuftet: ”Ja vem fan gjorde inte det?” LG tycker att författarskap i statens tjänst är en liten sak. Det är det inte. En författare ska vara fri och inte manipulerad. Särskilt inte av andra staters underrättelsetjänster. Lätt att bli men svårt att gå med på. Ens i efterhand.

-o-

Lite slumpmässigt i efterhand kollar jag Vittnets blog och överst lyser rubriken En illusion och dess framtid. Samma rubrik toppar en liten skrift av Sigmund Freud på mitt skrivbord. Signe Bratt har översatt och Bonners tryckt häftet 1928. LG:s blogpost handlar om Brattsystemet, DN:s ledare : Syna individperspektivet och liberalism medan SF skriver om vetenskap och religion. Synkretiskt, skulle Jung, Vygotskij och Piaget ha sagt. Samtidigt. Freuds slutsats är att religionsillusionen inte har någon framtid och visst blir det till en förunderlig rubrik i sammanhanget.

-o-

Så slår det mig en morgon när jag är ute med hundarna. Illusioner har ingen framtid. Freuds rubrik är genial. Det är det som är så bra med hundar. Helt klart har vi olika moral så det finns att diskutera. Samma med ovanstående LG och jag. LG ligger närmre CIA, full av hemligheter som han är. För visst borde han nämna upphovsmannen till genialiteten.  – att människor har olika moral och att den egna kulturens moral kanske inte alltid är bättre – vilket ju betyder att man själv ligger närmre den andra – har jag från Michel de Montaigne och hans ”försök” om kannibaler och moral. Anakronistiskt i sammanhanget vore att dra in memetics och den på sina håll omdebatterade memetiken. Inte mycket att hämta där för en liberal. Men det tar jag med hundarna!

 


vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.