Etikettarkiv: Lena Andersson

om att Hålla sig för skatt

När Lena Andersson i en Ledare i Dagens Nyheter under rubriken ”Skatt är den nya girigheten” ondgör sig över den moderna formen av den gamla ledungen och i slutklämmen skriver ”Det är sant att girighet orsakar skatteplanering, nämligen skatteverkets, som nitiskt samlar medel så att någon annan alltid kan betala.” så ägnar hon sig åt att tillverka nyspråk. Det är en Orwellsk tanke. Om det inte bara är förvirring så ligger det inte långt borta att tänka Dagens Nyheter som en yttring av Sanningsministerium a la romanen 1984. Där arbetar protagonisten Winston Smith med att klippa bort historiska ”felaktigheter” ur gamla tidningar och ändra beskrivningarna så att det passar dagens totalitära tankar. Jag gör en sökning på ordet ledung i Dagens Nyheter och får fem svar. De tre första handlar om ledung i bemärkelsen härnadståg, den fjärde är ett namn och på den femte som verkar handla om en insamling, alltså ungefär i betydelsen som jag använder ovan får jag svaret: ”OJ.  Någonting gick fel. Sidan du försöker nå finns inte.” följt av versalerna ”TA MIG TILLBAKA TILL DN.SE” ”Oj,” tänker jag, redan påverkad av plakatet. http-adressering skrivs alltid med små bokstäver, men alltså inte här. Är Magdalena Ribbing underrättad? skulle kanske Red Top ha frågat. Sanningsministeriet markerar sin rätt att skriva enligt nyspråkliga (nys) regler. Likt André i Förrädaren söker jag inte en andra gång svaret på min fråga av rädsla för konsekvenserna. Lena Andersson skrev förordet till senaste svenska Orwellutgåvan och jag tänkte då stilla: ”varför skriver en ny liberal förordet till en socialists gamla tankar” och tänkte väl inte då att det fanns en genomtänkt tanke. Det är precis som om sylten klibbar. Kanske inte. Man ser dessa omvända begrepp dyka upp här och där. God och godhet är begrepp som nu också kan betyda sin motsats. Snart kanske betyder det bara det andra som det tidigare inte betytt.

Nåja. Åsa Linderborg skriver i dag som vanligt piggt och rappt om Lena Anderssons klurigheter och omvända betydelser som ledarskribent på Dagen Sannheter men jag tror hon har fel. Åsa kan inte argumentera gymnasialt. Meningen: ”Inte heller Lena Anderssons aversioner mot att betala skatt är nytt tankegods som får världen att skälva” alluderar på Ayn Rand och Atlas Shrugged och kanske är inte det helt fel. Om elitismen blivit mainstream är kanske för mycket sagt men gentrifiering pågår. Rappat och klart var det. Det framtagna och nyslipade gamla furugolvet ska vitmenas med lut, knäskuras med såpa och eftertorkas med kallt vatten. Varning för travesti!: ”Vi är inte rädda för gamla hus utan för regelverket” Oss emellan tror jag att Lena förläst sig lite på Michel Houellebecq, vilket inte betyder att hon har fel men slinter kanske för fort fram i spåret.


STONER

John Williams: Stoner

Skakad men inte rörd och absolut inte lycklig läser jag berättelsen om William Stoners liv; valda delar som de är utvalda av författaren. Beskrivna på ett sätt som sätter det idoga noggranna arbetet i centrum. Också att läsa boken är ett noggrant arbete. På slutsidorna dör Stoner lika gammal som jag är nu. Han beskrivs som fattig men kunde skickas till ett lantbruksuniversitet av fadern för att sedermera kanske förbättra bruket av jorden hemmavid. Det blir inte så. På examensdagen berättar han för föräldrarna att han ska läsa vidare och i stället för jorden lära sig bruka orden. Ordmånen är god och läslusten leder till ett livslångt utlärande kantat av akademiska intriger, hustrustrul, övergivandet av dottern och också det kulturmanliga övergivandet av älskarinnan som också är student, och alltså hotfull för den akademiska karriären. Romanen kan i bästa mening kallas existensialistisk och alla insignerna finns med; muren, rummen, fönstren, valen, psykosomatisk ångest och framförallt kanske språket. I slutet finner han också känslan“There was a softness around him, and a languor crept upon his limbs. A sense of his own identity came upon him with a sudden force, and he felt the power of it. He was himself, and he knew what he had been.” Kanske är återuppståndelsen av romanen en pendang i tiden till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande som den också kunde dela titel med och kanske kan det bli till lite hopp att inte också den övergavs vilket alltså återutgivelsen i verkligheten visar. Jag, som är dålig på att tippa, tror att den manar till det noggranna arbetets återkomst, för dem som tycker om den. Jag tror också att William Stoner skulle tycka om en sådan analys; att skrivandet påverkar och lever med i tiden och även har en del att säga dem som kommer efter. Boken utgavs första gången 1965 och dyker alltså åter upp i nådens år, 2014.

©


Skriva i världen

I går hade jag semester. Idag ska jag arbeta. På semestern gick jag bara ut med hundarna, lagade mat och läste en bok. Jag så att säga kopplade av. Kopplade av från världen. Hundrundorna jag gick var de vardagliga, maten restigt bufféaktig och boken aktuellt inaktuell. EGENMÄKTIGT FÖRFÖRANDE – en roman om kärlek, som fick det skönlitterära Augustpriset. Den läste jag. En rätt så inkrökt läsning. Kammarspel för en röst med lite namedrops som Camus och Sartre. Hovsamt i hyllningens tid för Camus. Sådana populistiska tilltag är alltid lite prövande att läsa men varmt rekommenderade av bl.a. Garcia Marques. Men en röst kan tillåta sig det. Det är det som är fördelen med att skriva romaner. Man ger en karaktär en röst som gäller bara för den karaktären. Strukturell analys är inte den här karaktärens styrka och någonstans så är det här det brister. Ester skapar med sina ord en fantasibild av Hugo Rask och förälskar sig så i denna. För Hugo är Ester ett byte att lägga till idolbilden av sig själv men utbytet, symbiosagenten för Ester är omöjligt att klura ut. Hon har de facto inget här att hämta eller få. Han är symbol för något hon aldrig nämner eller gestaltar. Utom möjligen då förstås ordens omöjliga förhållande i det sanna och det verkliga. Kärleken är irrationell. Varat varar. Nåja. Envar sin egen läsare. Texten kan också läsas som en allegori över Esters omöjligt möjliga förhållande till Folkpartiet. Då blir Eva-Stina, vars namn ju betyder ”ge kristet liv”, en lösning. Ester betyder stjärna och Hugo förstånd. Det Raska förståndet är som vi numera vet ytligt och stjärnan, alltid mera hög än djup, tillhör rymden.


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.