Etikettarkiv: Malmö FF

NU ÄR DET MATCH IGEN

Nu är serien slutspelad i NHL och bara slutspelet återstår för deltagarna på övre halvan. Jag har uppmärksammat New Jersey Devils som avslutade med att lägga sig mot Washington Capitals för att få en bättre lottning. Inte särskilt snyggt men det är idrottens inre credo och det lyckades, så nu får man i första matchen möta Tampa Bay Lightning som sveptes med 3 mot 0 i serien. Fortfarande tror experterna att Tampa är mer blixt än åska på isen men Devils tänker annat, kan tänka. Mot Boston Bruins som är nästa motståndarna förlorade Devils tre jämna matcher där de röda målvakterna underpresterade och det brukar inte hända två gånger. Washington Capitals kommer längre än vanligt men torskar också de mot Devils. Statistiskt blir det Devils mot Predators i finalen och eftersom Nashville vann Presidenttrofén så vinner Devils där också. Statistiken är statisk men har hög status. Golden Knights of Las Vegas som är nya för säsongen fick plocka spelare från andrafemmorna i de övriga lagen och det betyder i praktiken att fyra andra femmor är bättre än en första, en andra, en tredje och en fjärdefemma. Så är det ju. Förlorar mot första spelar jämnt med andra och vinner över tredje och fjärde. Varje match är en engångshändelse men över en hel säsong så gäller matematiken och statistiken. Devils har till den här säsongen fått i hop en första och tre andrafemmor och är svårslagna bara därför. Lightning kan kanske matcha det men är långsamma och åker dit på utvisningar om inte domarbedömningen förändras drastiskt och tillåter mer slashing och interference i försvarszonen än under grundsäsongen. Så brukar det i och för sig bli. Som sagt: stalltips Devils med Karlsson på taket och Golden Knights som stark outsider. Fleurys tredje raka i så fall. Något för statistiken alltså.

Jag vet. Jag borde ha skrivit om fotboll och allsvenskan hellre. Det är ju ändå vårkant. Okej. Det blir ljusblått i år också. Om inte annat så för att det är sista säsongen för Markus Rosenberg. Bara de får till det med mittbackslåset. AIK är bra men för lätta att läsa och hamnar sisådär fyra eller femma. Kanske får Hammarby till det i år.

 

Eller borde jag ha skrivit om Svenska Ackademin som alla andra skriver om. Där är det ju också match. Kanske döper de om Gyldene Freden till Gyllene Sjappet eller nåt.


Åskådning

Åskådarens lott är att titta på och egentligen inte närmre veta hur nära han eller hon än sitter eller står eller hänger på det berömda staketet. Men fundera kan man ju.

Just nu är det många som funderar på den nyss utflugna ljusblå örnen. Särskilt kanske i Sydsvenskan. Närmast kommer kanske Rosenberg: ”Jag vet inte om det handlar om att vi visar ett minusresultat, …”, som har lärt sig det här med pengar. Kanske ryker någons bonus med röda siffror i bokslutet. Så fungerar ett affärsföretag nuförtiden. Malmö FF är en fotbollsförening bara till formen. Visserligen med medlemmar och allt men inte med mycket till insyn. Till och med pressen håller sig utanför staketet. Hur är det ens möjligt? Förmodligen borde MFF vara ett aktiebolag. Vem har bestämt att MFF inte ska spela i Europa? Ett fotbollslag med 100 miljoner på banken kan omöjligt förlora mot Landskrona Bois från division ett. Så är det bara. … Ps: Kan inte låta bli att så här i efterhand lägga in ett citat som jag nyssen läste: ”Och kanske har han/dom rätt. Hans Håkansson har med sina 341 mål i MFF-tröjan ett rekord som aldrig kommer att slås. Skulle MFF i framtiden få fram en sådan målspottare så skulle han vara såld långt innan han kom upp till 100 mål.”
Malbas med framgångsrika ungdomslag börjar åter om med A-laget.  Fast med andra spelare. Det tål att tänka på. Säsongen som gick såg vi inte så ofta de egna ungdomsspelarna där de borde vara. Alltså i representationslaget. Men det gick bra för Malbas och det var ett nöje att åskåda. Kan man hoppas på en fortsättning? Förra gången Malbas spelade i ligan hade sex spelare börjat sin basketbana i Chirseberg Bulls. En riktig förening. Det tål också att tänka på, men det var ett elände att se. Dessvärre var det ingen som funderade på hur det kunde komma sig.

Men med konståskådning är det värre. Samarbetet med Lund visar sig än en gång förödande. (Den sjuka sjukhusorganisationen) Vem har bestämt att Konsthögskolan i Malmö ska bort? Vem har bestämt att regionens resurser ska plottras (kluddas) bort i Lund? ”En konsthögskola i Lund är lika sannolik som om Venedigbiennalen, världens viktigaste konstutställning, skulle flytta till Eslöv.

Apropos Lund och sjukhusakuten så läste jag ”In a grove” av Ryunosuke Akutagawa, ja, den heter något annat på japanska förstås (Yabo no Naka) och den var alldeles särskilt bekant och som jag slog upp det framgick det att den är en del av Rashomon, filmen ni vet, av Kurosawa. En samuraj blir mördad men åskådaren får inte säkert veta av vem. Det kan vara hustrun, boven eller samurajen själv men i den gamla gaten (Rashomon) tar en avpolleterad samuraj hand om ett litet barn och det får bli filmens hoppfulla slut (fast då är det boven som bär, förstås). Mycket symboliskt om man vill, eller så bara en bra historia som var två. Också med tanke på ovanstående. En historia kommer sällan ensam. Också med tanke på kontexten skulle Delouze ha sagt. Kanske?

 


Sundare i hagen

Det riktiga landslaget har hittat sitt riktiga spel.

Sverige går till fotbollsfinal i Riospelen och superlativen haglar och det finns plats för några underlativ också. Analysen av det skedda lyser som vanligt med sin frånvaro.

Sverige har gjort en fantastisk OS-prestation men de är inte ett bättre fotbollslag än för en vecka sedan, kan man läsa på annat håll och det kan jag naturligtvis inte hålla med om … nog ingår strategin och taktiken också i prestationen.

Den stora skillnaden mot tidigare matcher är att yttermittfältarna tar sitt defensiva ansvar på hundraprocentigt allvar och att försvararna ”faller av” istället för att ”stiga fram”, det vill säga befinner sig hela tiden mellan målet och bollhållaren och låter anfallaren ta emot bollen innan man markerar bort henne så tätt att misstag framkallas. Då ger man å ena sidan bort bollinnehavet men å andra sidan tar man också bort alla målfarligheter utom långskott. Det kan vara värt att påpeka att det var inte svenskorna som gjorde brasilianskornas misstag. Att svenskorna klarade defensiven så bra beror naturligtvis att man är bra på det. En viktig ingrediens i ett sådant försvarsspel är att kunna ”läsa” spelet och inte ”gå bort sig”. Med anfallet var det lite sämre beställt då omställningsspelet kräver att man verkligen ”ställer om”. Spelarna måste skifta från långsamt till mycket snabbt och det tar några matcher att vänja sig vid. Tekniken finns där om än inte tanken. Minsta dribbling eller sidopassning och omställningsövertaget (läs: överraskningsmomentet) är borta. Redan i finalen torde målchanserna bli fler.

Varför har inte det riktiga landslaget spelat så här tidigare? Nja, det har man väl då Pia Sundhage själv spelade (läs: då alla spelade så om än med mycket sämre teknik), minns att Sverige var damfotbollpionjärer, men med 1-5 förlusten mot Brasilien kom en tankeställare och motivator för alla att byta tillbaka till den gamla, lätt italienska, taktiken. Den största skillnaden är kanske att alla spelarna måste tänka i första hand defensivt: hellre rensa än leta passningsalternativ.

Det mest fantastiska i sammanhanget är väl att en malmöbo kan gå ner till Gamla Idrottsplatsen där fordom ”49-hjältarna” (Malmö FF:s 49 allsvenska matcher i rad utan förlust) spelade i röda strumpor och numera titta på världsstjärnor som Magda, Lotta och alla andra, trots allt fortfarande rödstrumpor fast nu i samhällelig mening.


Från pottebläck till skrällguld

När Sveriges U-21 landslag blev semifinalklara i Europamästerskapen i fotboll så var redan det en smärre bragd på ungdomsnivå för svensk lagidrott. Senast det bragdbegav sig var när Flickor födda 1988/89 som tog en silvermedalj i basketVM för några år sedan. Det är alldeles märkvärdigt att Sverige kan lyckas så bra med tanke på hur mycket det satsas på andra håll i världen. Ta Danmark till exempel där man var helt säkra på att högsta medaljvalören för svenskarna skulle bli pottebläck. Det är inte helt utan skadeglädje jag hänvisar till det. Egentligen så tycker Ekstrabladet fortfarande att det är Danmark som rent moraliskt är de nya Europamästarna: ”Hjemme i Danmark kan landstræner Jess Thorup sidde og tænke tilbage på, at det lige så godt kunne være blevet til dansk guld.” Nåväl. Något är de tydligen i alla fal Europamästare i. I Portugal håller man inte med. De tycker att Portugal är bättre och därför borde vara mästare. I den i dag glada svenska pressen kan man också läsa konstiga saker. Som den här raden till ett annat exempel: Det här är ett lag av alla sorters svenskar så som Sverige ser ut 2015. Vad menar Sportledarskribenten? Finns det olika sorters svenskar? Är inte alla som är svenskar svenskar? Varför göra skillnad? Eller är det?: Skåningsvensk; Arabsvensk; Kvinnosvensk; Hindusvensk????  Kan man läsa det i passet? Hör han vad han skriver ? Det finns fler grumligheter uttänkta i krönikan och det är alldeles uppenbart att det blir allt svårare att vara liberal och demokrat samtidigt. Välvilja kan ibland vara lite skum och saknar inte sin konnotation. (pojkaktig leklust med orden)

Om spelarna och laget har jag egentligen bara överord. Farten och tekniken är helt överväldigande och det enda som liknar mina egna fordomliga erfarenheter är att man också förr kunde köra slut på motståndaren med mera uthållighet och energi. Är svenskarna väsentligt bättre på något så är det taktik. Både Danmark och Portugal var tydligt lästa, kanske för att spelarna ganska så nyligen mött båda lagen; alltså spelarintelligens. Inte omöjligt att det faktiskt var så vilket i så fall pekar mot ett jämförelsevis öppet och affirmerande ledarskap vilket vi i så fall tackar för. Då stämmer nämligen teorierna. Stämningen och sammanhållningen är ytterligare en faktor som talar för samma sak. Motståndarlagens sämre andra halvlek (= hårtork i pausvilan) talar för motsatsen i deras fall.

Pottebläck är lika med fjärde plats. När jag var mycket liten så visade mig Gripen Bengtsson sin pris- och medaljsamling som var lika diger som att Malmö FF var bästa laget i Sverige på den tiden. Inte allt för imponerad, man är ju från Malmö, frågade jag, torr och törstig, det var nämligen en solig dag och vi var uppe i lägenheten för att dricka taft (som helgesonen sa), efter den långa genomgången: ”Haur du inga pottebleck?” – det hade han inga och sådana skrällen som Skrällguld hade han nog inte hört talas om.

För övrigt så kan det i det här sammanhanget, ”den gula väggen” och så, kanske vara viktigt att påpeka att landslaget är gult och BLÅTT;

för övrigt finns det blått ett lag:di blåe 1950


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.