Etikettarkiv: Malmö

Ovetandet

Det är mycket som man kan ha en aning om men egentligen inte vet. Bara för att nämna tre. Som Karlsson om Zlatans viktökning. Som skatteverkschefernas korrupta etik eller det faktum att min mamma som i en ålder av 97 har stort behov av ett ålderdomshem, tilldömd ett sådant av den juridiska rättsinstansen, nu tillfälligt på grund av stamrenovering i bostadsrätten evakuerats till ett äldreboende som håller på att läggas ned. Förmodligen på grund av korruption.

Det är klart att allt vad Karlsson vet om träning och viktökning pekar mot att Zlatan la på sig kilon på konstlad väg. Han anar men han vet inte. Det man inte vet ska man inte prata om. En tidig Wittgenstein påpekade det i det vetenskapliga sammanhanget. Zlatan åt mycket pasta när han spelade för Juventus. Det vet man. Av döma från bilderna på Zlatan från den tiden så är inte alla kilona muskler. En form- och viktkurva på Ibra i sammanhanget hade inte varit fel. Jag tror att Karlsson vet alldeles för lite och anar alldeles för mycket och det kan ju vara lite beklämmande, också för de andra som deltog i samtalet. Stefan Holm till exempel borde (också) veta att om man känner till fusk så ska man anmäla det. Hellre än att prata om det. ”Vi var många som undrade. De var så enormt mycket bättre tränade än alla andra”, säger Bengt-Åke Gustafsson om ryska hockeylandslaget på 70- och 80-talet. Sedan så la de ryska träningsmetoderna grunden för det svenska friidrottsundret som också inkluderade Stefan Holm. Så mycket vet man. Kalla det plyometrisk träning, men den var rysk.

Att skatteverkscheferna ännu inte fått sparken eller ens tagit ur tjänst borde vara en gåta. Men det är det inte. Den ickeagerande Regeringen borde också få sparken nu. Så mycket vet man faktiskt. Lagar går inte att bortse från. Ändå så bortser man.

Lagen säger också att kommunen ska ta hand om min mamma som inte kan sköta sig själv längre. Det har förvaltningsrätten bekräftat och dömt.  Istället så överger man henne enligt någon nationell omsorgsplan och kallar det hemtjänst. Jag anar att hela Malmö kommuns förvaltning är korrumperad. I det här fallet i alla fall olaglig. Det vet jag. Fast egentligen så är det också en gåta.

Vuxna människor som ljuger eller inte kan ta sitt ansvar är en gåta. Det är språkbristen som gör att jag kallar dem vuxna. Ett begrepp tömt på sitt innehåll skulle Wittgenstein kanske ha sagt. Det engelska ordet Hollow kom jag att tänka på och jag anar varför. Förslumning. (Kom i håg att ni läste det här först)

Ps.: Naturligtvis är det dåligt underbyggt förtal av en förtjänstfullt skötsam idrottsman. ”Zlatan kommer inte att kunna räkna med att någon åklagare kommer att ta sig an det eventuella förtalet. Om han vill göra något åt Karlssons beskyllning får han således initiera en process själv. Men kanske föredrar han att utkämpa sina strider på fotbollsplan, snarare än i domstolar.” Kanske vill Ibra göra insats för den skötsamma delen av idrottsmannakollektivet?!

Ps2.: Det är inte första gången någon spekulerar fram anklagelser om fusk och doping men nu handlade det om Ibra så det blev stora rubriker. Minns Nicklas Bäckström som fick schavottera under OS senast men som i slutändan frikändes helt.


… att höra till

Peter Strang: att höra till – om ensamhet och gemenskap. (2014)

Detta är andra boken jag läser av Peter Strang som är cancerläkare och professor i palliativ medicin och det är precis att jag pallar. Jag lär mig en hel del men varför vara så omständlig. Små exemplifierande berättelser från levande livet gör sig bra antar jag på föreläsningar och föredrag men blir till ständiga och onödiga omkväden i en bok. PS medger emellanåt att alla så är vi olika men boken vänder sig till den vanligaste sortens människor som jag antar är lättast att förstå sig på, människor som bygger sina relationer och gemenskaper i den lilla familjen; statistiskt sett den bästa sortens gemenskap. Som vetenskapare tycker jag att Strang ska ta forskningar med en större nypa salt men den stora konklusionen; att vi vet mera om åldrande än som avspeglar sig i vården visar han på mycket bra. Ensamma åldringar mår sämre som ensamna och bör beredas möjlighet till gemenskapande äldreboenden och ålderdomshem. Någon borde räkna på det. Sammanfattningsvis har Peter Strang skrivit en nyttig bok och jag antar att socialtjäntstmyndigheten avfärdar den som: Vårdtjänstperspektivet.

Boken ger dig i huvudsak tre perspektiv. 1) Det historiska; med en beskrivning av den för människan helt nödvändiga relationen till andra människor i livet på savannen och hur olika känslor är lika mycket på plats som tummen i handen för att gripa tillfälle till liv och överlevnad. 2) Det individuella; om att vi helt enkelt inte mår bra av att avstå gemenskapande. 3) Det existensiella: och då är det en fråga om den alldeles egna ensamheten och hur man copar den genom att ha ett mål. Inte illa. Illa är det däremot att läsa ”Den tyske existentialfilosofen Martin Heidegger” (s.185). Var tog nazisten Heidegger vägen? Det är inte okej att 2014 ha missat det. Var tog etiken vägen? Nazister och palliativ medicin. Hur seriöst ska jag egentligen ta övriga källor. Trivs de i sällskapet? Buber, Fromm, Maslow, Putnam, för att ta några som jag känner till?. Knappast. För övrigt så kan man ana varifrån omständligheten kommer. Nåja.

Min mammas typ av ensamhet hittar jag inte i boken men gott om reservdelar till henne i alla fall. Jag skulle vilja kalla typen funktionsensamhet i brist på bättre och i hennes fall är det relationerna som är substituten i verksamheten. Min mamma har av förvaltningsrätten givits rätt till äldreboende men det skiter Malmö i och det finns ingen möjlighet att pröva det vidare. Så hur vänder man sig till en omsorgsenhet som agerar uppenbart kriminellt när man inte följer den rättsapparat som finns? Kommunen lyder inte lagen. I stället tilldelas åldringen hemtjänst i mån av tillgång och då menar jag att när organisationen inte räcker till så får min mamma vackert avstå från utepromenader och avtalade morgonbestyr två dagar i veckan kan klaras av på en annan dag. Om tid finns. Inte heller kommer det alltid någon till lunch och den dagen blir också en medicinlös dag. En eller två dagar i veckan. Aldrig mindre, ibland mer. Doseringslådan är mitt vittne. Först så sparar kommunen pengar på att inte erbjuda äldreboende och sedan så räcker ändå inte pengarna till att leva upp till den service som avtalats och betalas för för och aldrig att det syns på räkningen att tjänsterna inte blivit utförda. Det går inte att försvara; varken juridiskt, etiskt, medicinskt eller ens på avtalsbasis. Med tanke på all skatt som min mamma betalat under ett långt yrkesliv i statens tjänst så finns det bara ett ord som täcker utfallet: Korruption! Pengarna är bortslösade. Nåja. Stycket antar jag avfärdas som: Anhörigperspektivet.

 

 

 

 

 

 


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.