Etikettarkiv: Michel Houellebecq

om att Hålla sig för skatt

När Lena Andersson i en Ledare i Dagens Nyheter under rubriken ”Skatt är den nya girigheten” ondgör sig över den moderna formen av den gamla ledungen och i slutklämmen skriver ”Det är sant att girighet orsakar skatteplanering, nämligen skatteverkets, som nitiskt samlar medel så att någon annan alltid kan betala.” så ägnar hon sig åt att tillverka nyspråk. Det är en Orwellsk tanke. Om det inte bara är förvirring så ligger det inte långt borta att tänka Dagens Nyheter som en yttring av Sanningsministerium a la romanen 1984. Där arbetar protagonisten Winston Smith med att klippa bort historiska ”felaktigheter” ur gamla tidningar och ändra beskrivningarna så att det passar dagens totalitära tankar. Jag gör en sökning på ordet ledung i Dagens Nyheter och får fem svar. De tre första handlar om ledung i bemärkelsen härnadståg, den fjärde är ett namn och på den femte som verkar handla om en insamling, alltså ungefär i betydelsen som jag använder ovan får jag svaret: ”OJ.  Någonting gick fel. Sidan du försöker nå finns inte.” följt av versalerna ”TA MIG TILLBAKA TILL DN.SE” ”Oj,” tänker jag, redan påverkad av plakatet. http-adressering skrivs alltid med små bokstäver, men alltså inte här. Är Magdalena Ribbing underrättad? skulle kanske Red Top ha frågat. Sanningsministeriet markerar sin rätt att skriva enligt nyspråkliga (nys) regler. Likt André i Förrädaren söker jag inte en andra gång svaret på min fråga av rädsla för konsekvenserna. Lena Andersson skrev förordet till senaste svenska Orwellutgåvan och jag tänkte då stilla: ”varför skriver en ny liberal förordet till en socialists gamla tankar” och tänkte väl inte då att det fanns en genomtänkt tanke. Det är precis som om sylten klibbar. Kanske inte. Man ser dessa omvända begrepp dyka upp här och där. God och godhet är begrepp som nu också kan betyda sin motsats. Snart kanske betyder det bara det andra som det tidigare inte betytt.

Nåja. Åsa Linderborg skriver i dag som vanligt piggt och rappt om Lena Anderssons klurigheter och omvända betydelser som ledarskribent på Dagen Sannheter men jag tror hon har fel. Åsa kan inte argumentera gymnasialt. Meningen: ”Inte heller Lena Anderssons aversioner mot att betala skatt är nytt tankegods som får världen att skälva” alluderar på Ayn Rand och Atlas Shrugged och kanske är inte det helt fel. Om elitismen blivit mainstream är kanske för mycket sagt men gentrifiering pågår. Rappat och klart var det. Det framtagna och nyslipade gamla furugolvet ska vitmenas med lut, knäskuras med såpa och eftertorkas med kallt vatten. Varning för travesti!: ”Vi är inte rädda för gamla hus utan för regelverket” Oss emellan tror jag att Lena förläst sig lite på Michel Houellebecq, vilket inte betyder att hon har fel men slinter kanske för fort fram i spåret.


H.P. LOVECRAFT – Emot världen, emot livet

Michel Houellebecq: H.P. LOVECRAFT – Emot världen, emot livet  (2005)

Översatt av Kenneth Klemets

”Before I begin this review, I have to make a small confession. I have never read H.P. Lovecrats books.” Inte mycket Fantasy heller faktiskt. Lite Isaac Asimov, Stiftelsetrilogin, men det är nog det enda. Inte heller hoppade jag på Tolkien när det begav sig. Nu läser jag om Lovecraft därför att jag är intresserad av Houellebecq, som kanske en ingång till hans författarskap. En liten bit får man väl. Både av Houellebecq och Lovecraft. Essän avslutas med: ”Hans mogna verk förblev troget hans fysiska vanmakt genom att upphöja den. Däri ligger den djupa hemligheten i Lovecrafts geni och den rena källan till hans poesi: ”Han lyckades förvandla sin avsky för livet till en verksam fientlighet; att erbjuda ett alternativ till livet i alla dess former, att skapa ett permanent motstånd mot och en permanent utväg till livet – det är poetens viktigaste uppdrag på denna jord. Howard Phillips Lovecraft fullgjorde det uppdraget.”

Lovecraft håller sina berättelser uppdaterade med det senaste i vetenskapen och förlägger dem gärna till en annan tid; så gör Houellebecq ock så.


‘Submission’ By KARL OVE KNAUSGAARD

”Before I begin this review, I have to make a small confession.” inleder Karl Ove Knausgård sin artikel om ”Submission”. Det är ingen liten konfession skulle jag vilja säga. ”I have never read Michel Houellebecq’s books.” Egentligen är det en beskrivning av nuläget som K-O K skriver i. Blyertspennans raspande i kollegieblocket är lika viktig som texten den grafitrerar.

Mitt intresse för Michel Houellebecq började med denna artikel i nytimes.com av Karl Ove Knausgård. Likt K-OK hade jag inte läst hans böcker men nu har jag det och visst är han bra. Knausgård klagar lite på den engelska översättningen och kanske är det så. Det vill säga så som allt som oftast. Översättaren är en medskapare och kanske är det ett engelskt/amerikanskt översättaridiom att försköna texterna. Översättaren överträffar författaren eller så anpassar han texten till en läsarmarknad han tror sig förstå bättre. I Millenium-trilogin fall säger man ofta att det är så. Knausgård letar efter poängen med boken hos Joris-Karl Huysmans, en författare som huvudfiguren forskar på men där tror jag att norrmannen är fel ute. En bok står för sig själv och naturligtvis är den full av anknytningar hit och dit, hur skulle den inte vara det?, och poängen med boken är snarare att den kastar loss från dessa. Kanske ett nytt perspektiv på samma sak men ändå just den bokens perspektiv; och tidens; och med tidens språk. Annars skulle man ju bara läsa klassiker, och för all del; det gör en del.

Michel Houellebecq står också för sig själv.

Recension

Opinion


UNDERKASTELSE

Michel Houellebecq: UNDERKASTELSE (2015)  Soumission – 2015

Översättning: Kristoffer Leandoer

Profeten Michel Houellebecq skriver här en bok om litteratören François som skriver en doktorsavhandling om Joris-Karl Huysmans, blir professor vid nya Sorbonne och då Muslimska Broderskapet demokratiskt manövrerar sig till Utbildningsdepartementets översta skikt får han sparken. Det hela tilldrar sig 2022 och likt en Johannes på Korsets uppgörelse med Gud i en grotta, som här ersatts med François förord till Plejadutgåvan av Huysmans arbeten, gör François upp med Västerlandet, läser en guide och blir muslim. Det hela är egentligen roligt men när egentligen är kvinnoförakt roligt? Överlöpande är heller inte roligt men på något sätt komiskt ändå när det är konservativa, reaktionärer och identitärer som ligger närmst att underkasta sig den nya makten. Det överlöpande steget är inte så stort. Kanske kan skrattet fastna i halsen på somliga. Vad som bland annat förenar identitärer och många andra med det här muslimska systemet är förutom ”kärnfamiljen”, föraktet (skräcken?) för kvinnan och jämlikheten. Varför det är så kanske Michel Houellebecq får skriva en psykologisk roman för att belysa. Jag väntar.


KARTAN OCH LANDSKAPET

Michel Houellebecq: KARTAN OCH LANDSKAPET (2011) La carte et le territoire – 2010

Översättning: Cecilia Franklin

Michel Houellebecq har en del att säga och mycket av det säger han också i Kartan och Landskapet. Han delar verket i tre avdelningar som mycket väl kan vara fristående där den sista delen är en deckare. Konstnären Jed Martin fotograferar, målar och dokumenterar och slutligen videofilmar installationer som mera är kanske destallationer som mångdubbelkopieras, a la Deleuze kanske. Framgångsrik som Michel Houellebecq som också får vara med i romanen, både spelande sig själv och med många anspelningar. Ny i det gedigna persongalleriet genom Michel Houellebecqs böcker är William Morris som platsar både som konstnär, visionär, företagsidkare, kommunist och betraktare av världen och världens värden. I mitt tycke bäst av Michel Houellebecqs hitintills om man nu kan jämföra. Kanske ska bäst bytas mot lättillgängligast.


REFUG

Michel Houellebecq: REFUG (2006) La possibilité dúne île – 2005

Översättning: Cecilia Franklin

Då förstod jag varför både grå eminenser och enkla vittnen till historiska händelser vars underliggande orsaker förblir okända för den stora allmänheten emellanåt får behov av att lätta på sina samveten och fästa sina upplevelser på pränt” sid 264.*

Det här är Daniels bok. Daniel den förste och Daniel den tjugofjärde och tjugofemte, och en hund som heter Fox. Det är den roligaste av Houllebecqs böcker som jag läst. Daniel är också komiker till professionen. Cynikern Diogenes får vara med några gånger och på något sätt så är det han som får rätt till sist. Comte stakar ut planen men det är hundens verklighetsuppfattning inklusive kärlek som övertygar. Daniel är namnet på en av profeterna i Bibeln och Houllebecq vrider och vänder på sitt eget sätt och med författarens rätt på profetiorna. Boken fortlöper genom att Daniel skriver sin självbiografi i kommenterande stil och framtidsDaniel läser och kommenterar och vill förstå hur det kan ha varit och en gång upplevts. Själv saknar framtidsDaniel begär och det är det han verkligen saknar … och verkligheten. I Refug*** skriver en säkrare Houllebecq. Poet är han också:

Läser Bibel vid en pool

på ett sjaskigt öde hotell

profetian förtär mig, Daniel

Mörk himmel, iskall sol

sidan 157.

o-o

* ”– Om jag inte får ge min version så dör jag.” Visst** är det en tillfällighet att vördade litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström säger ungefär samma sak i dagens Sydsvenskan.se

** Whist är ingen tillfällighet. Det är ett kortspel.

*** Möjligheternas ö kanske varit en bättre titelöversättning. Det får ju en ju att tänka på en gammal slogan som aldrig slog ann: Möjligheternas Bank


KONKURRENS TILL DÖDS

Michel Houellebecq: KONKURRENS TILL DÖDS (2002) Extension du domaine de la lutte – 1994

Översättning: Kenneth Klemets

En datanisse i trettioårsåldern tappar meningen med livet och deppar ihop. Ungefär så. Det hela slutar med en sjukskrivning.

Det första yttre tecknet på det förestående sammanbrottet är att huvudpersonen vid en enkel förfrågning på jobbet börjar gråta. I går fällde Barack Obama en tår vid undertecknandet av den nya vapenlagen. Kanske var det den sittande presidentens största ögonblick. Synkronicitet a la Jung är inte alltid av denna världen. Michel Houellebecq nämner den likt författaren själv ibland lätt morbida Patricia Highsmith i boken och häromdagen åsåg jag filmatiseringen av hennes Carol. En mening/iakttagelse i den som ”Hon och Mrs. Robichek tryckte sig in den tättpackade kön vid tunnelbanenedgången och de sögs sakta och obönhörligt ner för trapporna, som flytande avskräde i ett avlopp” är MH inte i närheten av.

Michel Houellebecq har i boken upptäckt att den kapitalistiska konkurrensen också konstruerats att omfatta tjänstemännens sexliv vilket inte så lite påminner mig om att jag borde utveckla mig lite om det kapitalistiska produktionssättet logiska utvecklingsstatus och  tjänstemannasektorns sexlivs närvarande subsumtion under densamma. Det kunde ju vara läge för det. Det är förresten alltid läge för det. Det, eller att läsa essäsamlingen De gamle och lögnen av Ingemar Hedenius där författaren påpekar den filosofiska kretsens ständiga intresse för Platon. Det är ju ändå trettonhelg på gång.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.