Etikettarkiv: Michel Houllebecq

Javisst, ja.

Nobelpris: Lätt den här gången: Joyce Carol Oates eller Michel Houellebecq. Förresten så skickade jag efter ”Underkastelse” av Houellebecq i dag för att inte bli av med en födelsedagsrabatt. Förbeställde också Leonard Cohens nya skiva. Cohen är ett musikgeni, akribist och en människa med sträng känsla för platsens ande. ”I’m ready, my lord” sjunger han, hineni (här är jag). Kanske är det dags för en tidens ande. Kanske är det det som Nobelpriset handlar om. En avsutten världsande där värde går före värld. Nåja, världsandar finns det ju både här som där som medborgare Cornelis sjöng. Bob Dylan är dock en sträng vassare. Läs för övrigt i The NewYorker om the servants bådda.

Åsa Linderborg som jag alls inte har någon anledning att polemisera mot lyckas helt förbigå problemet, den söndervittrande svenska staten, när hon vill att vi ska prata med sverigedemokrater. Själv pratar jag med sverigedemokrater varje dag när jag går ut med hunden. Fast man vet inte. Enligt Etablissemanget, antirasisterna och Åsa Linderborg så är det skillnad på sverigedemokrater som är partiaktiva och sverigedemokrater som bara löper med. Så skulle man aldrig betrakta socialdemokrater. Kanske gör sverigedemokraterna det? Åsa Linderborg förstår inte att hon, antirasisterna och Etablissemanget är en del av problemet medan Sverigedemokraterna är ett symptom.

Jag råkade höra lite absurd riksdagsdebatt i går på bilradion som en bekräftelse på ovanstående. Förre ministern-någonting Skurklund kritiserade Statsminister Lövfden för att minska pengarna till omsorgsapparaten vilket vederbörande dementerade med att det var en ideologisk fråga för honom att inte göra så. Han hade bara minskat byråkratin inte reglerat den. Men det gör den så bra själv, det vet alla, och alla vet också att Alliansarna gräddfilsvägen garanterar vård och omsorg till sig själva. Om verkligheten kan man annars läsa varje dag i tidningen, till exempel om att indragen assistans leder till den omsorgsberoendes död. Mord med andra ord. Här är problemet! Lös det! Säg inte att det inte finns. Och kan ni inte lösa det så frågar folk någon annan. Då handlar det om tro och förtroende och kanske om valet mellan pest och kolera. Vill Åsa prata med nazister så är det hennes grej och så pratar vi inte mer om det.

Ps: På Aftonbladets kulturtipparsida kan jag se att Åsa Linderborg helst ser att Les Murray får Nobelpriset den här gången. Jag kan inte se att det förvånar mig. Ingen vinnare den här gången heller. Greider är inne på mina banor. Övertramp? Till Kristian Lundberg som säger att Adonis är lika intetsägande som ett diabeteskex vill jag säga att Lina Wolff, vars ”Bret Easton Elis och de andra hundarna” jag läser nu, säkert hade kunnat skriva en fantastisk novell om ett diabeteskex. Vad hon hade kunnat göra med en titel som ”Vin, kvinnor och diabeteskex” kan jag bara drömma om.

Ps. Nobelpriset till Bob Dylan är väl också bara att drömma om. Texterna. Om jätten.

PPs. Bob Dylan, som bara representerar sig själv, utom möjligen Robert Allen Zimmerman då, kan mycket väl komma att tacka nej till priset. Som Jean-Paul Sartre gjorde. Av samma skäl. Det vore kul. Lika kul som att han fick det.

PPPs. Ett särskilt tack till Jonas Gardell som tycks förstå värdet av värden.


PLATTFORM

Michel Houellebecq: PLATTFORM (2003) Plateforme – 2001

Översättning: Anders Bodegård

Kan tänka mig att Michel Houellebecq tillhör de litterära herostraterna. Plattform är för mig en sorts skändisroman om ett liv, antingen skändligt för att det är det eller för att andra säger att det är det. Lite Louise-Ferdinand Celine, lite Emanuelle Arsan, lite företags-ekonomi och -psykologi, lite nutidsscenografi med den segregerade staden och lite Aguste Comté; positivisten. Kanske lite Milan Kundera dessutom och inte omöjligt Aldous Huxley. Språket i boken är inte konsekvent men utifrån att det är en översättning kan det vara ett tolkningsförfarande. Boken är lättläst, ungefär som en ungdomsbok och kanske mycket fransk. Vad vet jag. Plattform handlar om Michel som är en kulturtjänsteman i Staten vars enda intresse är sex eller ska jag skriva har reducerat sina intressen till sex. Han läste litteratur på universitetet och läser fortsatt allt han kommer över för att skärma av sig från människorna och ett samhälle som han litteraturteoretiskt analyserar men också låter spegla sig i texterna.  Michel träffar Valerie vars tankar och förhållningssätt han helt delar och säger så många gånger och som han vill leva med men hon dör i ett attentat riktat mot den erotiska semesteranläggning hon vill förestå. Houellebecqs sätt att angripa ämnena han väljer är helt opolitiska. Det är resebyråkonkurrensen som styr världen och olika värderingsgrunder som kan tänkas påverka är diffust beskrivna och möjligen är hållningen till den vetenskapliga positivismen som tittar fram i kundanalyserna ironisk. Det är inte lätt att veta men tanken (läs:tolkningen) är ju fri om än inte beteendet. Jag tycker inte att Houellebecq skriver eller analyserar intelligent och inte heller att det är ett steg framåt för romankonsten, det europeiska projektet a la Kundera, men plotten är bra, rent av filmisk, så kanske är det den flera gånger nämnda Firman som här på Houellebecqs vis ska överträffas. Vem är då Tom Cruise?

Den som läser den alltid goda informationskanalen Information kan ta del av en virklighedens Valerie här.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.