Etikettarkiv: NHL

NU ÄR DET MATCH IGEN

Nu är serien slutspelad i NHL och bara slutspelet återstår för deltagarna på övre halvan. Jag har uppmärksammat New Jersey Devils som avslutade med att lägga sig mot Washington Capitals för att få en bättre lottning. Inte särskilt snyggt men det är idrottens inre credo och det lyckades, så nu får man i första matchen möta Tampa Bay Lightning som sveptes med 3 mot 0 i serien. Fortfarande tror experterna att Tampa är mer blixt än åska på isen men Devils tänker annat, kan tänka. Mot Boston Bruins som är nästa motståndarna förlorade Devils tre jämna matcher där de röda målvakterna underpresterade och det brukar inte hända två gånger. Washington Capitals kommer längre än vanligt men torskar också de mot Devils. Statistiskt blir det Devils mot Predators i finalen och eftersom Nashville vann Presidenttrofén så vinner Devils där också. Statistiken är statisk men har hög status. Golden Knights of Las Vegas som är nya för säsongen fick plocka spelare från andrafemmorna i de övriga lagen och det betyder i praktiken att fyra andra femmor är bättre än en första, en andra, en tredje och en fjärdefemma. Så är det ju. Förlorar mot första spelar jämnt med andra och vinner över tredje och fjärde. Varje match är en engångshändelse men över en hel säsong så gäller matematiken och statistiken. Devils har till den här säsongen fått i hop en första och tre andrafemmor och är svårslagna bara därför. Lightning kan kanske matcha det men är långsamma och åker dit på utvisningar om inte domarbedömningen förändras drastiskt och tillåter mer slashing och interference i försvarszonen än under grundsäsongen. Så brukar det i och för sig bli. Som sagt: stalltips Devils med Karlsson på taket och Golden Knights som stark outsider. Fleurys tredje raka i så fall. Något för statistiken alltså.

Jag vet. Jag borde ha skrivit om fotboll och allsvenskan hellre. Det är ju ändå vårkant. Okej. Det blir ljusblått i år också. Om inte annat så för att det är sista säsongen för Markus Rosenberg. Bara de får till det med mittbackslåset. AIK är bra men för lätta att läsa och hamnar sisådär fyra eller femma. Kanske får Hammarby till det i år.

 

Eller borde jag ha skrivit om Svenska Ackademin som alla andra skriver om. Där är det ju också match. Kanske döper de om Gyldene Freden till Gyllene Sjappet eller nåt.


Morgonen efter

När undertöcknad hänger upp och ner på gymet för att räta på ryggen så upptäcker jag att många människor gungar när de går.

 

En del kan verkligen konsten att koppla av, som Per Bjurman i Aftonbloggen, och det kan man ju om man får titta på hur många NHL-matcher man vill. Eller hur?:

Vad har ni gjort sen sist då?
Själv vaknade jag alldeles för tidigt och blev så upprörd över det att jag bestämde mig för att gå ut och shoppa.
Ni har väl hört det new yorkska ordspråket?
When the going gets tough, the tough goes shopping.
Framförallt köpte jag en ny kavaj. Det hör till när Stanley Cup-finalen närmar sig. Då måste garderoben uppdateras. Den här gången kommer finalarenorna – om det nu blir Amalie Arena, Consol Energy Center, Scottrade Center, American Airlines Center, SAP Center eller Bridgestone Arena – få se en ljusblå kavaj från Ralph Lauren.
Knivskarp, om jag får säga det själv – och det får jag ju.

I år hette de stora favoriterna Washington Capitals och de var mina favoriter också. Men så händer det osannolika, men så fick inte bästa tvåmansspelet, Alexandr Ovetjkin och Nicklas Bäckström spela tillsammans, fråga coachen varför?, många men där, och så gick det som det gick. Ut i kvarten. Hela laget måste ha undrat. Varför spela hela säsongen med en kedja, dessutom den bästa, som sedan splittras till slutspelet? Vadslagning? Mutor? Toppstyrning? Sponsorskrav? Coachuppror? Demens?  Chansning? Frågorna som bör ställas är många men mitt svar lutar i all alldaglighet åt en übersmart coach som valde en defensiv matchup då det enligt ett talesätt är så man vinner turneringar. Not anymore säger andra och dessutom mer närstående. Eller som Bjurman så välfunnet nyss uttryckte det: When the going gets tough, the tough goes shopping. Eller spelar golf! I hockey stångar man sig blodig.  Det gjorde inte Capitals. Heller. Efteråt golf? Dessutom. Moderatbandy? Man kan bli dessutom sig för mindre. (innebandy)

o-o

Fåniga Aftonbladet visar NHL-hockey-klipp i slow motion eller duktigt grumlade, samma klipp som du hittar i full (naturlig) speed på NHL.com


NHL och RESPEKT

National Hockey League, NHL, påbörjar sitt slutspel, eller playoff som det också kan heta, i dag. Sexton lag deltar och vinnaren vinner Stanley Cup som är en stor pokal där alla tidigare vinnares namn finns inristade. Det hör till vidskeplerna att en en spelare inte får röra Cupen innan han vunnit den för då vinner han inte den. Det är en vidskepelse som går tillbaka på Kungens oberörbarhet i det gamla vegetativa stamsamhället som man kan läsa om i ”Den gyllene grenen” av James Frazer. Kanske symbolisera Cupen själv Yggdrasil; det gamla världsträdet. Vidskepelserna är många i sportsammanhang, allt från att vissa spelare utför egentillverkade ritualer före varje matchframträdande till att själva inramningen runt matcherna är ritualiserad. Olympiska Spelens invigningsspektakel är ett bra exempel där det ofta gäller att överträffa tidigare Spels dito. Nu skulle det handla om Respekt, kanske också det en gammal vidskepelse i modern tappning. Tappningar kanske man bör säga för begreppet Respekt är inte entydigt och tillämpas olika i olika kulturer.

Varje år väljs nya spelare under strikta former in i NHL. Det kallas för ”Draften” Spelarna som ska initieras numreras där den bäste får ett och den sämste en siffra långt högre än ett. Det laget som kommer sämst innevarande säsong får välja först. Inte riktigt sant, men i princip. Det sämst placerade laget har störst chans (20%) att få välja först. Den här säsongen placerade sig Toronto Maple Leafs sist, och för övrigt så var det inget kanadensiskt lag som gick till slutspel; fast laget med flest kanadensiska spelare, Florida Panthers, kom med. Man räknar på att Draftettan kommer att bli en stjärnspelare och stjärnspelare är viktigt. En stjärnspelare i laget räcker inte till slutspel, för det krävs minst två, och har man fyra, som Washington Capitals med Ovetjkin, Kuznetsov, Holtby och Backstrom, är det stor chans att vinna hela slutspelet.

Toronto verkar ha haft ett mål den här säsongen. Nämligen att komma sist. Ändå säger Torontos Coach Babcock att men måste respektera spelet och kämpa på i varje match. “As a group, we know what’s going on,” said Bernier. “But we want to win. We are winners in this locker room. You’re never going to go out there thinking about the future. You’re thinking about your own career and show what you can do.” Alltså måste laget (läs: coachen) se till att förlora ändå. Det kan ske bland annat genom omdisponering av spelarna, dåliga förberedelser och taktikbyten. Ganska lätt faktiskt. Detta om Respect.

Inför sista omgången så lät redan klara Capitals sina bästa spelare sitta varpå Anaheim Ducks kunde vinna och passera Los Angeles Kings i tabellen. Kanske vill Capitals hellre möta Ducks i en eventuell final? Också New York Islanders lät sina bästa spelare sitta sista omgången, varpå laget förlorade och hamnade i en annan, och fördelaktigare?, slutspelsgrupp än Capitals som får antas vara bäst. New York Rangers fick den platsen och har först att möta ”hetaste” laget Pittsburgh Penguins. Detta om Respect.

Respekt hänger uppenbart i hop med etik.

Alla lag som spelar i turneringar hamnar ibland i lägen där det kan vara fördelaktigt att förlora, fördelarna kan skifta mellan matchtider, matchplats eller helt enkelt ställa till det för konkurrenter. Men är det fel att ge sitt eget lag de bästa förutsättningarna på bekostnad av att det är lika förutsättningar som ska gälla? Faktiskt en bra fråga. Utåt säger alla att det är förfärligt att medvetet förlora men inåt gör alla det. Det är mitt tips. Det kan man spela på.

o-o

Ibland, och det händer ofta i Basketboll, som är den sport jag kan, förloras det av ovanstående anledningar men omedvetet och av dumhet. Räknas det? Bäst minns jag EOS/Malbas som var överlägsna alla svenska lag när de spelade ”run and gun” men sällan tilläts göra det.

I kväll ska jag nörda ner mig i  Shawn Furys: Rise and fire : the origins, science, and evolution of the jump shot – and how it transformed basketball forever  så kanske ska jag utveckla mig om det perfekta basketskottet framöver (jag har ju faktiskt varit med sedan tvåhandsskottets dagar)


Not a guy like me

En gång per säsong samlas de bästa till en extra show. The All-Star Game. De bästa, de mest eleganta och de mest populära är där. Inte alltid, men för det mesta. Så har då också fansen en röst. I år valde de John Scott – en NHL-are av det hårt arbetande slaget. En med smutsiga händer. Då sa ägarna nej. De tycker inte om smutsiga händer ens när det är så de tjänar sina pengar. Det gick deras ära förnär. Vems är smutsen nu?

Det här är hans historia.

och deras

osså lite lök laxen

o-o

Nåja; ”you can play” Det blev det så här!

För att inte tala om så här!!

eller så här!!!


Insiktens ljus och plausibla förklaringar

Hockeyslutspelet i NHL är över för den här gången och Los Angeles Kings tog hem Stanley Cup. Var det på grund av bättre spelare, bättre taktik, bättre träning? Ja, det kan vi inte riktigt veta för variablerna är ytterligare flera. Där är förspelet i forma av tidigare omgångar som ligger tätt i tiden och hur omgivningen tillsammans med laget hanterar framgången i att komma till final. Finalspelet kräver sin särskilda rutin och de långa resorna mellan New York och Los Angeles ska klaras av på bästa sätt och hur påverkar tillfälligheternas spel i form av skador, dagsform, relationer och mycket annat. Coacherna ska styra allt detta så mycket faller tillbaka på dem. Var det bästa coachen som vann? Det kan vi inte heller veta då omständigheterna var olika. Den ene hade flera säsonger med laget medan den andre gick första säsongen med sitt lag. Båda hade i alla fall erfarenheten av att blivit sparkad från tidigare lag och skulle deras respektive lag inledningsvis nästa säsong tillhöra bottenskiktet så är det inte omöjligt att de får samla in den erfarenheten en gång till. Ishockey i NHL är ett kommersiellt spel och då populariteten är kopplad till resultatet krävs snabba förändringar då konjukturen skiftar. Mina kommentarer här fyllda av klichéer även om tanken kan vara ny. Klichéer är reproducerande upprepningar och rör sig på ytan. Själva upprepningen i sig manar till nya upprepningar. Eller är de gamla? Det är funderingar kring Texten som jag håller på med här. Idrotten är ett övningsfält medan politik och verksamhet är den allvarliga verkligheten. Eller kan verkligheten vara glad?


Ljus Vinter

Vinter och snö och mörker hör i hop; så inte i mars. I alla fall denna morgon då hundarna och jag i ljusnande ottan spårar för saltspridarna som dess bättre har kommit i gång sent idag.

Det känns fel på något sätt. Pratade om det i går kväll med en granne.  ”1965 var det Påskasnö. Det minns jag särskilt för vi skulle spela basketboll i Kristianstad (bara en kännare vet att man aldrig spelar basketboll i Kristisanstad) och var i stort sett ensamna på vägarna. Hurva var alldeles översnöat och bilar låg upplogade i dikena.”!”Det var 1966. Då jag gifte mig och gästerna från Trelleborg kunde inte komma för snön.” Kanske pratade jag med den enda andra som kom i håg.

På morgonen kollar jag också NHL-hockeyn. Mest för nyhetskänslan och för de amerikanska hockeyjournalisterna: ”And that’s now the exact nightmare scenario for the Rangers, because it would be very difficult for Lundqvist to stand on his head, as often needed, with an injured neck.” NYPost

Fast, det är ju klart. Kulturskribenter kan vara lite roliga dom också: ”Parizovics text är inte lätt att svälja, och säkert motvalls all uppbygglig feminism men när det gäller sexualitet och kärlek är ju dess teoribyggnad ganska hjälplös.”  I all sin orolighet. AB