Etikettarkiv: Per Bjurman

Hockeytime

”den gliiider in i mål”

Det är inte många som hinner med att referera och åskådliggöra en pucks, om än långa, färd mot nät under en pågående ishockeymatch av högsta dignitet, men Lennart Hyland, han hann han. Nittonhundrasextiotvå, så det var inte i går. Men det var då det hände! Sveriges Tre Kronor, vilket ju egentligen står för Sverige, Norge och Danmark under Drottning Margareta, vann över nationallagen från Nordamerika; USA och Kanada. En världshändelse. Dock sportsligt sett ett familjedrama.

 

 

Ordning på torpet och i tiden, fast hösten kommer mitt i sommarvärmen. National Hockey League  är på gång, slutspel och Stanley Cup motiverar till en tidig uppståndelse varje morgon. Alltid är det något som händer. Är det inte en förlängning som längdmässigt blir till en match till mellan Tampa Lightning och Columbus Blue Jackets så är det Lehner som tappar skridskoskenan i Las Vegas-målet. Slutspel pågår och omständigheterna talar för just Las Vegas. Det är tärningen som i coronatider är kastad och var om inte i Las Vegas.

Jag höll på att skriva Loose Vegos men det är ju en helt annan historia

Bäst i NHL-hockeyn är naturligtvis Per Bjurman, och får man väl tillägga coronatiderna; bättre än någonsin.  ”Blott Aftonbladet Per Bjurman har” är ju alldeles sant om det nu ska fram medan ”Blott Sverige svenska hockeyspelare har” heter det ju nästan. Här krusas ingen. Skrivkärlek utan översitteri och då blir det också en lätt anarkistisk ton som jag tycker om.

 


Boomerang … 1maj2020

”Det är första maj i dag men renhållningsarbetaren tömmer gårdens sopkärl i sin sin stora sophämtarbil i alla fall.” ”Det är inte okej”, tänker jag. ”Okej Boomer”, kunde den medelålders sopgubben ha svarat när jag påpekar det men han säger ingenting utom ”Godmorgon” förstås. På Backarna hälsar alla och är fortfarande du med varandra även om det kanske skaver lite i gentrifieringens tecken.

”Jag ska börja arbeta igen”, tänker jag också. Tömma källaren, sälja böckerna och tyda tecken. Också ett sätt att anpassa sig. Bataille har en del att säg om det. Biblioteket har böcker av Bataille. Kanske borde jag läsa dem. Nu när Houellebecq avslutat sin svit. I fortsättningen kan man köpa mina gamla böcker hos antikvariatet mellertid, eller vad jag kommer att kalla det. Mina gamla tankar kan man kanske få läsa/köpa här på antitänkiatet mellertid. Lustig tanke.

Det finns mycket att tänka på: – Kinasyndromets nya form – Marxistiska deckare – Besuttna arbetare – och mycket mera.

I dagens Aftonblad skriver Karin Pettersson om ett leninistiskt dilemma; att vara leninist och ändå inte. Hon drar till med Heisenbergs osäkerhetsprincip. Det gjorde PO Enquist också. Han skrev om problemet i ”Kartritarna” Biblioteket har fem exemplar och alla lånades ut samma dag som han dog. Jag har trettionio böcker av Enquist men inte ”Kartritarna”. Det är många som är leninister. Kanske ska jag karlägga Enquist och skriva en bok om fenomenet. Att Per-Olov Enquist var ett fenomen kan väl alla hålla med om. I alla fall alla Sartreister. Sartres kypare, som alla Sartreister känner till, formulerar förakt i sin form, alltså överkorrekt, nästan kokett, uppförande, för att överkomma underkastelsen, som ju tjänande/serverande är, av de världsligt översittande men värdemässigt lägre stående. Så jublar också nästan hela den läsande publiken när PO med överlägsen stil serverar sitt förakt i ”Gonnarr”. Det allra viktigaste, säger Sartre om författarrollen, är att hitta sin stil. Bara en sådan sak!

Nåja.

Tidigt på morgonen, i bagarväckningens tid skulle Per Bjurman ha skrivit, släpper jag mina hundar lösa på gården och kopplar dem först vi grinden ut i världen som jag måste låsa upp. Det annars gentila boendeskapet är rädd om sina cyklar (eller besväret att köpa en ny) och gården är låst om natten och i Malmö råder kopplingstvång på hundar. Vi har ESP-relation, hundarna och jag, och tvååringen som är svart och vit, klippt och oklippt, illustrerar den Heisenbergska osäkerhetsprincipen genom att ömsom lyfta höger och vänster bakben i känd Friskis&Svettisrörelse. Men han kissar inte. Det är det som är lösningen. När det är antingen det ena eller det andra, så är det eller som gäller.

Välkomna till ellertid.


Faller en faller två faller alla.

New Jersey Devils förlorade fjärde slutspelsmatchen till Tampa Bay Lightning. Dessutom hemma. Lite oväntat. Själva förklarar de med att fysiken inte räckte till och då menar man att Lightning kunde tackla bort Devils och dessutom skada flera spelare. Lightning var uppenbart inte så lätta att tampas med. Det var Devils centrala spelare som åkte på däng. Victor Hedman spearade New Jerseys succéroukie Nico Hischier mellan benen utan för spelet utan åtgärd från domaren eller åtföljande avstängning som annars är legio. Lightnings Nikita Kucherov armbågstacklade Sami Vatanen som är förstaback, i huvudet mot sargen utan åtgärd. Hedman faller definitivt i mina ögon. Kan tänka mig att Jesper Bratt får spela i nästa match. Han har bäst powerplaystatistik, poäng per powerplayminute och det är på uselt powerplayspel som Devils förlorar. Annars är det uppenbart att New Jersey Devils tappat identiteten och den europeiska spelstilen från säsongsinledningen. Det är slutspel och coachen tror inte längre den nya implementeringen. Bratt får fortsättningsvis då sitta på bänken och läsa motboken. Eller?

Att dela ut Nobelpris är det roligaste kungen vet och dom som inte tycker om glädjeflickor till kulturkaffet kan nu lämna bordet. In med nya regler. Skillnaden på feodalism och kapitalism är att man kan få sparken. Bara män? Varför inte? Borde inte han kulturkladden kunna ersätta nu när han blir av med sina ersättningar. Åsa Linderborg som annars är ett gott salt i kvällstidninen kvittrar med och verkligen undras det hur hon tänker? Är det ett utslag av den nya vänsterpopulismen kan man tänka? En fallen kvinna? Fallen från vad? Vänsteridentiteten? Annars så är det Ackademiskutan som faller av och låter putta kulturkladden över bordet. Inte särskilt ridderligt ändå det heller. Minns att också Sir Lancelot var en kladdare som lämnade bordet fast alldeles av sig själv.

Sir Zlatan, kungavännen, faller men av andra skäl. Till och med Aftonbladets ledarsida vill kommentera fallet: Zlatan också ”Zlatan är inte ensam om att lockas av de stora pengarna i spelbranschen. Kändisar som Mikael Persbrandt, Alex Schulman och Sigge Eklund gör också spelreklam. Även Aftonbladet gör det. Zlatan har liksom Mikael Persbrandt och Alex Schulman skrivit självbiografiska böcker om hur fasansfullt det är att växa upp i eller leva med missbruk. De har beskrivit hur det leder till social utslagning, tomma kylskåp, trasiga relationer, svek och våld. Erfarenheter som påverkar en som människa, alldeles oavsett hur framgångsrik man blir. De borde helt enkelt veta bättre.” Som så vackert sagt. Även Aftonbladet borde veta bättre. Det sociala arvet och sånt som Gustav (Skå-Gustav) Jonsson hade sett drabbar rik som fattig. Man åker inte dit; man åker tillbaka. Tillbaka till identiteten. Också en identitetspolitik.

Aftonlövet fladdrar i vinden. En annan Ledarrubrik: ”Det skulle behövas lite intelligens i Liberalerna” Jomen just, tänker vän av oordning, visst är det så. Där andra startar med två tomma händer startar liberalerna med liten intelligens och återvänder ständigt. Också en identitetspolitik.

Nåja. Nu något nobelt puckande med upplyftande iakttagande intelligent och realistisk poesi. ”Pratar med Robert Hägg i telefon efter slutsignalen i PPG Paints och han ger en väldigt bra beskrivning av skillnaden mellan grundserie och slutspelet.
– Det är som när det är två minuter kvar i vanlig match och det står 2-1…fast hela tiden.
Lysande poesi.” Snacka om identitetisk lyrik – fast hela livet.

 

 


Prokrastinesens ampra evening over there

Var så goda: Morgoncitatet: Själv ska jag dricka färre koppar kaffe i fortsättningen, men inte ikväll.
Ny kanna står och puttrar nu. DET TORDE GÄLLA OCKSÅ FÖR MIG!


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.