Etikettarkiv: Peter Handberg

ETT ÖGA RÖTT och ALLT SOM JAG INTE MINNS

Jonas Hassen Khemiri: ETT ÖGA RÖTT (2003)

Jonas Hassen Khemiri: ALLT JAG INTE MINNS (2015)

Det finns drag från första boken som återkommer i andra boken även om de inte hänger i hop. Som det oförblommerade våldet. I första boken råkar huvudpersonen stödja sig på ett partipolitiskt propagandabord som plötsligt ligger upp och ner medan han flyr därifrån. I andra boken råkar huvudpersonen lätt knuffa en kvinna två gånger som sedan ligger sönderslagen i en trappa medan han flyr därifrån. Författaren till boken dyker på ett eller annat, lite konstifikt sätt upp i båda böckerna mot slutet. Som att han råkade vara där och plötsligt är boken skriven medan den autentiske författaren flyr därifrån. På något sätt känns det som om Khemiri underdoggigt flyr från sina böcker. Bara en iakttagelse, men en lustig sådan.  Som att han inte kan vara nöjd. I första boken för svennefieringen, i andra boken för vad som faktiskt händer. Kontaktlöshet kan vara ett annat ord. Romankonstruktionerna avviker från det gängse, det är gott, men är för rapsodiska för att vara fullgångna. De ofullgångna böckerna är mäktigt prisade så nöjd måste Jonas Hassen Khemiri ändå vara.

Läste en mening i boken* som jag nu läser: ”Modern litteratur är väsentligen en individuell historia. Det är antingen det sanna uttrycket för vad en person tänker och känner, eller det är ingenting” Jag fastnade på den. Det är en mening JHK kunde skrivit. Eller inte. I alla fall är det en annan slumerfaren (slumrande: ha) författare; som dessutom är översatt. Jag läste meningen för fyrtiofem år sedan på originalspråket och kommer fortfarande ihåg den. Litteratur är inte att leka med.

*George Orwell: Som jag behagar


Kan en häst skratta?

Robert Musil: HISTORIER /  översättning Peter Handberg (1992)

”En ansedd psykolog skrev följande sats:”… ty djuret kan varken skratta eller le.”” Så inleder således Robert Musil en  historia bland många flera om en skrattande häst och beskriver således en invändning mot det först sagda och förankrar det hela således i en av honom upplevd verklighet och avslutar: ”Således inskränker sig det lärda tvivlet på djurets förmåga till att det inte förmår skratta åt vitsar”

Kalla det vetenskapskritik eller perspektivförskjutning eller vad som helst, men roligt var det. Mest på bekostnad av den citerade psykologen men också för att den iakttagande historien är angenäm att läsa i sitt eget själv. Så roligt att det kommande skrivna i historiesamlingen knappast kan bli så mycket roligare. Berättelsen om den skrattande hästen kommer som nummer fem av trettio. En tidig höjdpunkt i boken och som en dålig älskare drar jag mig för att läsa vidare. Jag är nöjd. Jag drar mig ur. Det räcker för i dag. Jag kan läsa tidningen i stället. Den är fylld av historier och felaktigt usurperade iakttagelser som sällan stämmer överens med min verklighetsuppfattning och få bekräftad historien jag nyss läst många gånger om. Eller lyssna på radio. Eller se på teve. Eller så kan jag befinna mig fördomsfritt avläsande i verkligheten som den är. Ärad vare verkligheten på marken.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.