Etikettarkiv: Sverige

Sundare i hagen

Det riktiga landslaget har hittat sitt riktiga spel.

Sverige går till fotbollsfinal i Riospelen och superlativen haglar och det finns plats för några underlativ också. Analysen av det skedda lyser som vanligt med sin frånvaro.

Sverige har gjort en fantastisk OS-prestation men de är inte ett bättre fotbollslag än för en vecka sedan, kan man läsa på annat håll och det kan jag naturligtvis inte hålla med om … nog ingår strategin och taktiken också i prestationen.

Den stora skillnaden mot tidigare matcher är att yttermittfältarna tar sitt defensiva ansvar på hundraprocentigt allvar och att försvararna ”faller av” istället för att ”stiga fram”, det vill säga befinner sig hela tiden mellan målet och bollhållaren och låter anfallaren ta emot bollen innan man markerar bort henne så tätt att misstag framkallas. Då ger man å ena sidan bort bollinnehavet men å andra sidan tar man också bort alla målfarligheter utom långskott. Det kan vara värt att påpeka att det var inte svenskorna som gjorde brasilianskornas misstag. Att svenskorna klarade defensiven så bra beror naturligtvis att man är bra på det. En viktig ingrediens i ett sådant försvarsspel är att kunna ”läsa” spelet och inte ”gå bort sig”. Med anfallet var det lite sämre beställt då omställningsspelet kräver att man verkligen ”ställer om”. Spelarna måste skifta från långsamt till mycket snabbt och det tar några matcher att vänja sig vid. Tekniken finns där om än inte tanken. Minsta dribbling eller sidopassning och omställningsövertaget (läs: överraskningsmomentet) är borta. Redan i finalen torde målchanserna bli fler.

Varför har inte det riktiga landslaget spelat så här tidigare? Nja, det har man väl då Pia Sundhage själv spelade (läs: då alla spelade så om än med mycket sämre teknik), minns att Sverige var damfotbollpionjärer, men med 1-5 förlusten mot Brasilien kom en tankeställare och motivator för alla att byta tillbaka till den gamla, lätt italienska, taktiken. Den största skillnaden är kanske att alla spelarna måste tänka i första hand defensivt: hellre rensa än leta passningsalternativ.

Det mest fantastiska i sammanhanget är väl att en malmöbo kan gå ner till Gamla Idrottsplatsen där fordom ”49-hjältarna” (Malmö FF:s 49 allsvenska matcher i rad utan förlust) spelade i röda strumpor och numera titta på världsstjärnor som Magda, Lotta och alla andra, trots allt fortfarande rödstrumpor fast nu i samhällelig mening.


Från pottebläck till skrällguld

När Sveriges U-21 landslag blev semifinalklara i Europamästerskapen i fotboll så var redan det en smärre bragd på ungdomsnivå för svensk lagidrott. Senast det bragdbegav sig var när Flickor födda 1988/89 som tog en silvermedalj i basketVM för några år sedan. Det är alldeles märkvärdigt att Sverige kan lyckas så bra med tanke på hur mycket det satsas på andra håll i världen. Ta Danmark till exempel där man var helt säkra på att högsta medaljvalören för svenskarna skulle bli pottebläck. Det är inte helt utan skadeglädje jag hänvisar till det. Egentligen så tycker Ekstrabladet fortfarande att det är Danmark som rent moraliskt är de nya Europamästarna: ”Hjemme i Danmark kan landstræner Jess Thorup sidde og tænke tilbage på, at det lige så godt kunne være blevet til dansk guld.” Nåväl. Något är de tydligen i alla fal Europamästare i. I Portugal håller man inte med. De tycker att Portugal är bättre och därför borde vara mästare. I den i dag glada svenska pressen kan man också läsa konstiga saker. Som den här raden till ett annat exempel: Det här är ett lag av alla sorters svenskar så som Sverige ser ut 2015. Vad menar Sportledarskribenten? Finns det olika sorters svenskar? Är inte alla som är svenskar svenskar? Varför göra skillnad? Eller är det?: Skåningsvensk; Arabsvensk; Kvinnosvensk; Hindusvensk????  Kan man läsa det i passet? Hör han vad han skriver ? Det finns fler grumligheter uttänkta i krönikan och det är alldeles uppenbart att det blir allt svårare att vara liberal och demokrat samtidigt. Välvilja kan ibland vara lite skum och saknar inte sin konnotation. (pojkaktig leklust med orden)

Om spelarna och laget har jag egentligen bara överord. Farten och tekniken är helt överväldigande och det enda som liknar mina egna fordomliga erfarenheter är att man också förr kunde köra slut på motståndaren med mera uthållighet och energi. Är svenskarna väsentligt bättre på något så är det taktik. Både Danmark och Portugal var tydligt lästa, kanske för att spelarna ganska så nyligen mött båda lagen; alltså spelarintelligens. Inte omöjligt att det faktiskt var så vilket i så fall pekar mot ett jämförelsevis öppet och affirmerande ledarskap vilket vi i så fall tackar för. Då stämmer nämligen teorierna. Stämningen och sammanhållningen är ytterligare en faktor som talar för samma sak. Motståndarlagens sämre andra halvlek (= hårtork i pausvilan) talar för motsatsen i deras fall.

Pottebläck är lika med fjärde plats. När jag var mycket liten så visade mig Gripen Bengtsson sin pris- och medaljsamling som var lika diger som att Malmö FF var bästa laget i Sverige på den tiden. Inte allt för imponerad, man är ju från Malmö, frågade jag, torr och törstig, det var nämligen en solig dag och vi var uppe i lägenheten för att dricka taft (som helgesonen sa), efter den långa genomgången: ”Haur du inga pottebleck?” – det hade han inga och sådana skrällen som Skrällguld hade han nog inte hört talas om.

För övrigt så kan det i det här sammanhanget, ”den gula väggen” och så, kanske vara viktigt att påpeka att landslaget är gult och BLÅTT;

för övrigt finns det blått ett lag:di blåe 1950


BRA SÄMRE BÄST

Nu när det riktiga landslaget åkte ut i åttondelen så kan det vara på plats med lite iakttagelser.

1. Lottningen. Utifrån att Sverige ställdes mot tre lag med högre lottningsgrupp så var en tredjeplats i gruppspelet riktigt bra. Utifrån att Sverige låg femma på världsrankingen så kommer det att visa sig riktigt dåligt om nu inte Tyskland, Kanada och Australien går till semifinal förstås. Den svenska fotbollsbyråkratin lämnade damerna i sticket. ”– Det borde inte vara någon som helst skillnad på om det är herr- eller damfotboll, men uppenbarligen har det varit så, sade Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, till Radiosporten i onsdags”. Utifrån den svenska fotbollsverkligheten så vet vi att dess ordförande ljuger. Inte mycket till jämlikhet på fotbollsgalan t.ex. Att inte sportjournalisterna påpekar detta så relevanta i sammanhanget visar att också de i sin yrkespraktik motarbetar svensk lag. Ett övertydligt exempel på det sistnämnda kan läsas i kårbladet Journalisten. Med den försåtliga slutmeningen ”Vid vilken övrig rapportering låter ni politiska mål om jämställdhet, eller något annat, gå före all annan nyhetsvärdering?” menar den ideologiskapande journalisten här tydligen att den överväldigande borgerliga svenska pressen inte också har en politiskt borgerlig agenda. Nåja, han lär hålla på IFK Göteborg. Med i alla fall två sämre lag i gruppen hade Sverige haft större möjlighet att spela in ett lag och bättra på självförtroendet. Gentemot press och allmänhet så isolerade sig Sverige, en identitetspolitik för sämre lottade kanske, men inte bra.

2. Underprestationen. Helt grundläggande i lagbollspel är vad som händer när en spelare får bollen. Första alternativet är att skjuta mot mål eller passa offensivt; alltså framåt eller till spelare som rör sig framåt. Andra alternativet är att passa bollen och därmed tvinga  motståndarförsvaret till positionsförändringar. Tredje alternativet är att själv byta position och därmed skapa en ny situation där alltså tre nya alternativ uppstår. De svenska spelarna valde gång på gång att hantera bollen stillastående för att sedan passa bollen i sidled eller bakåt varpå den mottagande spelare hela tiden hamnade i en allt sämre position tills tyskorna kunde bryta det obefintliga uppspelet. Det är ett främmande sätt att spela och så spelar stressade och tunnelseende spelare som är under en auktoritär ledning med krav de inte kan leva upp till. Blott Lindahl, Sjögran och Rubensson syntes bekväma i sitt spel. Kanske för att de har ett psyke som kunde stå emot.

3. Taktiken. Den såg vi inte. Det fanns ingen framåtsyftande systematik utom enstaka och tillfälliga långbollar som många gånger liknade rensningar till isolerade toppspelare som inte någon gång lyckades hantera bollen. Inte heller mittfältsspelet syntes. Syn för sägen var däremot spelarplatsförändringarna inför Tysklandsmatchen. Kanske var det det som gjorde att tyskorna flera gånger tappades bort i markeringen. Däremot så var defensivtaktiken att tidigt gå på bollen lyckosam i den meningen att Tyskland var så överlägsna att de gott kunde ha gjort fler mål om fler passningar gått fram.

4. Fortsättningen. Sverige kommer att falla i ranking, kanske med tio platser, och många utländska spelare söker sig till bättre ligor vilket i bästa fall kan leda till att fler svenska spelare matchas mot bättre inhemskt motstånd. Kanske kommer man nu att se över hela träningsorganisationen på ungdomssidan så som ishockeyn gjorde och den kan ju bara bli bättre; att fotbollslandet ska med lag bebos sa ju redan Kalle femton 🙂

-o-

Tillagt

5. Sammanfattning. (Jag brukar inte läsa igenom det skrivna mer än en gång för att rätta men nu ser jag att poängen gått förlorad (och Sverige tog ju ändå tre) och jag kanske bör ta mig en funderare på hur jag egentligen skriver; kanske en kurs också.)

Spelarna höll men föll ur ramen därför att ovanstående inte funkade. Coachen kan nog fotboll så det räcker men misstog sig på fundamenta, att tiden inte räckte för att ändra på spelarnas fundamentals. Det blir för mycket att tänka på när spelet inte sitter i kroppen. Svenska landslag måste bygga på svensk tradition. Det är inte fel att ändra men det tar tid. Basketbollen, för att ta ett närliggande exempel, förbjöd länge en mot en-försvar för ungdomar för ändra på zontraditionen vilket ju var ett försök att ändra på den traditionen men man glömde alldeles bort att lära ut en mot en-förvarets alla varianter.

 


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.